Martin Bergman är förbundssekreterare för FMSF och tidigare internationell sekreterare. Här skriver han historien om förbundets engagemang som lett fram till grundandet av den nya organisationen
Centre-Right European Association of Students.
Under årets representantskap fattades det slutgiltiga beslutet att Studentförbundet lämnar European Democrat Students, EDS, för att fullt ut fokusera på den nystartade organisationen Centre Right European Association of Students, Creas. I sextiotvå år har den europeiska frihetskampen kanaliserats i en och samma organisation. Genom generationer har erfarenheter utbytts, vänskapsband knutits och viktiga strider tagits.
Beslutet att lämna har inte tagits lättvindigt. Vägen framåt har diskuterats i flera år och under flera presidier. Det är ett historiskt steg i förbundets utveckling, det är att våga hoppa för att skapa något bättre. Det är också en tid för reflektion över allt som hittills uppnåtts i det internationella arbetet över decennierna och vilka förhoppningar och ambitioner vi som förbund har på den nya organisationen.
Från organisatoriskt utbyte till institutionell frihetskamp
Av nyfikenhet, lust och studentikost engagemang har studentförbundare genom decennierna skapat förändring och institutioner som överlever dem själva – i stort som smått. Detta är någonting som inte minst gäller det internationella arbetet.
En naturlig nordisk gemenskap mellan förbundets fyra grundande föreningar Heimdal i Uppsala, Konservativa Studentföreningen i Lund, Högerstudenterna i Stockholm och Konservativa Studentklubben i Göteborg och dess motsvarigheter i Norge, Finland och Danmark växte fram tidigt.
Av intresse och idégemenskap knöts banden under 50-talet allt närmare på föreningsnivå till ett fördjupat utbyte – inte minst mellan Skåne och Själland, och mellan Uppsala och Oslo.
En internationalism tog fäste runt om i Sveriges Konservativa Studentförbund. Högerstudenterna började med årliga sommarresor till kontinenten och knöt band med Ring Christlischer-Demokratischer Studenten i Tyskland. De stannade på konferenser i Bonn och Berlin och lärde känna likasinnade i landet som var delat av en järnridå.
En järnridå som inte bara rent fysiskt delade vår kontinent, utan av järn befäste den ideologiska skiljelinjen mellan makt och rätt, frihet och tyranni över hela kontinenten.
År 1959 utsågs Högerstudenten Ulf Hellners till internationell sekreterare. Hans bilaterala relationer från år av resor blev förbundets och en tanke om att institutionalisera det livliga samarbetet slog rot. Den första maj samma år arrangerades en konferens i Reistad utanför Oslo där Nordens Konservativa Studentunion grundades med en styrelse bestående av en representant från varje land. I linjens systerpublikation Minerva finns att läsa:
“Nordens Konservative Stuenterunion kommer kanskje ikke til å få stor betydning i den praktiske politikk, man har ikke hermed åpnet nye veier i skandinavisk historie, men den vil effektivisere det samarbeide som allrede foreligger, og det vil være en av forutsetningerne til den forsåelse av våre fokjellige problemer som er det første akeitt i et hvert samarbeide. Størst betydning vil den imildlertid få for de tilsluttende foreninger og deres medlemmer, en betydning som ikke på noen måte bør undervurderes”
En nordisk överbyggnad var skapad. Stadgans syfte var att knyta starkare band och sprida en större förståelse för varandras politiska problem och opinionsbilda för en konservativ syn på kulturella, politiska och studentpolitiska frågor. Konferenser hölls i Köpenhamn och sedan återkommande på Gimo. Förbunden blev allt tätare förbundna i nordisk enighet.
Söderut, över Östersjön, låg kontinenten och de stora ideologiska konflikterna.
Där sökte Warsawapaktens underättelsetjänster frenetiskt påverkansytor i väst med ett särskilt fokus på ungdoms- och studentsammanslutningar. De var framgångsrika.
Den existerande studentinternationalen IUS hade blivit kuppad av kommunister och organisationen omvandlad till en propagandakanal för Kremls mål.
Sveriges Förenade Studentkårer under Palmes ledning svarade med att ta initiativ till ett antikommunistiskt alternativ, men det var likväl med socialistiska undertoner. För studentborgerligheten skavde det – en tydlig enighet mot öst var förvisso önskvärt, men valet mellan en demokratiskt socialistisk och en kommunistisk organisation lämnade mer att önska.
Hellners och förbundsordförande Carl-Henrik Wingqwist slog slag i saken tillsammans med vännerna i RCDS och man knöt även, under en sommarresa, kontakter med de brittiska motsvarigheterna. Det framgångsrika konceptet med NKSU-konferenser breddades och för första gången i förbundets historia hölls en konferens på s.k. främmande tungomål i Stockholm år 1960.
Man träffade partiledaren Hjalmarson och diskuterade Högerpartiets vägval. Personal från Utrikesdepartementet föredrog den Undénska linjen. Man åkte till Uppsala och träffade Heimdal under en sittning på Östgöta nation. Men enades om en väg framåt.
Ett år senare åkte delegationer från Sverige, Norge, Danmark, Tyskland och Nederländerna till Wien där stadgan till The International Christian-Democratic and Conservative Student Union (ICCS), sedermera European Democrat Students (EDS), antogs den 13 maj 1961 och organisationen etablerades. Wingqwist blev vald till den förste generalsekreteraren ackompanjerad av två vice.
Kalla kriget gick mot sin mest spända punkt, Chrusjtjov hade ifrågasatt den fredliga samexistensen. Ett par månader senare skulle Berlinmuren uppföras, ett år senare var sovjetiska kärnvapenrobotar minuter ifrån att avfyras från Kuba. Studentförbunden diskuterade värdebaserad handel i östhandelsfrågan.
I linjen (1961:3) finnes konferensutlåtandet:
“Die Internationale Konferenz christlich-demokratischer konservativer Studenttenverbände Europas betont, daß die Neugestaltung der Osthandelsepolitik der Lender des freien Westens vornehmlich von christlich-demokratischer und konservativer Grundhaltung ausgehen müßte. Gerade christlich-demokratische und konservative Verbände sind als erste Vorkämpfer für die Bewahrung der Prinzipien der Freiheit und des Individualismus auf Grund der gennantern Aspekter des Osthandels zu versteärkter Tätigkeit in dieser Hinsicht aufgerufen.
Projektet byggdes på samförstånd, att utifrån kristdemokratisk, konservativ och liberal utgångspunkt stöta och blöta frågor som med gemensamma insatser omvandlas till politiskt genomslag. Fokus låg även på att skapa förståelse för respektive organisationers politiska problem genom utbyte av alla slags informationer och genom att sträva till ett starkare samarbete mellan organisationerna.
Det västeuropeiska projektet var vid grundandet i ett tidigt skede. Romfördraget hade varit gällande i tre år och innefattade ännu bara de sex grundande länderna. Mycket arbete återstod i bygget av ett frihetligt europeiskt projekt.
ICCS och sedemera EDS har därefter under dessa såväl mörkare som ljusare tider på vår kontinent varit drivande för borgerlig sammanhållning och ett europeiskt samarbete på frihetliga grundvalar. Likt studentförbundets övriga verksamhet kan dess europeiska projektet koncentreras till stålkulans handlingskraft och lagerkransens bildning, men inte heller befriat från dekadens.
Nedslag i sex decenniers frihetskamp
Sedan grundandet har många studentförbundare deltagit och drivit verksamheten på internationell nivå. Bland medlemmar i EDS byrå återfinns namn som Ulf Adelsohn, Carl Bildt, Cecilia Brink, Per Heister, Eva Gustavsson och många till. Att göra anspråk på en helhetsbild av dessa värv vore för mycket begärt, men några nedslag tåls att lyftas.
Bara något år efter grundandet antogs en gemensam plattform för ett frihetligt Europa. Utöver handel och geopolitiska frågor lyftes högre utbildningsreformer med tyngd rörlighet mellan Europas länder, till exempel genom standardisering av examina.
Under 70-talet var det frihetskampen som var i fokus. Under Carl Bildts tid som ordförande drevs en omfattande kampanj i det kommuniststyrda Portugal. EDS understödde den demokratiska oppositionen i det maktvakuum och demokratiska turbulens som följde Nejlikerevolutionen 1974. Sommaren 1975 arrangerades ett seminarium i Lissabon, på stadens gator sattes 20.000 affischer med budskapet “Stöd Portugals demokrater!” upp. De kommunistiska propagandisterna försökte sitt bästa att stoppa frihetskampen. RCDS blev kallade nazister av regimvännerna i DDR. Ett år senare fick landet sin nya konstitution med liberal maktdelning.
Dagens debatt om överstatlig byråkrati och handelshinder gjorde sig hörd i EDS på 80-talet. Redan då hade Bastiats röst glömts bort. I Svensk Linje skriver Susanne Enger (1987:5-6):
Mest utmärkte sig nog ändå Nigel Ashfords (tidigare EDS generalsekreterare, numera senior lecturer i statskunskap) anförande. Inte bara p.g.a. dess uppseendeväckande titel “Sex Dolls, German Beer and London Taxis” utan för den initierade redogörelse som gavs över EG:s växande problem av dold protektionism i form av icke-tariffära handelshinder. förutom att ökningen av handelshindren naturligtvis motverkar den gemensamma marknadens egna syfte, drar de med sig nackdelar som ökning av varupriser med i genomsnitt 8%, avsevärda transportförseningar, och en svårgenomtränglig byråkrati vilken i praktiken slår ut mindre och nyare företag från marknaden.
När de geopolitiska kontinentalplattorna svajade vid 80-talets slut var det tid för demokratiseringsprocesser i de forna östländerna. Under sommaruniversitetet i Wien och Prag år 1990 var demokrativänner från Östtyskland, Rumänien, Ungern och Estland på plats. Man diskuterade hur de absolut nödvändiga reformerna staterna ska kunna genomdrivas. Cecilia Brinck skriver i linjen (1990:3) som ett studiebesök på Medborgarforum där det berättades:
“om människors lättförståeliga otålighet när reformerna drar ut på tiden, när köerna till butikerna inte försvinner och när byråkratin är lika ogenomtränglig som någonsin. Visserligen är politikerna nya, men administratörerna är de samma som förr och reformer som alla är överens om är nödvändiga, privatisering av jorden till exempel, försenas och försvåras av byråkratin.”
Lärdomen var att trots folkets starka reformvilja bestod många gamla, maktfullkomliga strukturer i de befriade staterna.
Det åktes fem personer i en Lada-taxi med rallychafför. Det dracks öl och Sekt. Det knöts vänskapsband. I den växande organisationen hade det börjat myglas. Studentförbundare med partipolitisk bakgrund behövde återerinra hur man räknar till 51.
Med åren hade organisationen och dess tidigare aktiva blivit drivande i att bygga vidare på den sammanhållning som fanns i studentrörelsen till grundandet i European Democrat Union. En organisation för att knyta ihop den europeiska borgerligheten mellan de länder och de som inte var det. Under 90-talet antogs Mastrichtfördraget, unionen utvidgades, Sverige blev på insidan.
European Democrat Students blev 1997 en medlemsorganiation i partistrukturen hos det Europeiska folkpartiet. Under de kommande 25 åren förlorades det studentikosa och familiära steg för steg. Det blev en politisk organisation som andra, när maktbegären tog allt större plats. Den eviga freden tog slut, den nya oredans tid och det andra kalla kriget kom istället. Det märktes inte i stunden, istället fortsatte utvidgning av organisationen och tiden ägnades tilltagande poltiskt spel inom EPP-strukturerna. Till slut fanns litet kvar av det som en gång var.
Liksom kommunisterna i IUS söker auktoritära stater inflytande i västerlandets ungdoms-och studentorganisationer. De är framgångsrika, men inte lika framgångsrika som de var på 50-talet. Den ideologiska gemenskapen finns inte där, men det gör maktbegären och lockelsen i fina erbjudanden. Det räcker för att paralysera en organisation som drivits av studentikos lust. 60 år efter grundandet finns bara fragment av en svunnen tid kvar.
Vägen vidare för det europeiska frihetsprojektet i en ny tid
Det är med tungt hjärta det måste konstateras att EDS idag är oförmöget att axla sin uppgift. Det är ett resultat av personlig profithunger i form av broileri som följts av otaliga infekterade personstrider, av korruption och av en ung politisk sfär som liksom på 50-talet inte var redo att hantera auktoritära regimers påverkansförsök.
Sextiotvå år efter grundandet har Studentförbundet nu lämnat European Democrat Students tillsammans med bland annat de systerförbund som en gång grundade organisationen. Detta efter långa övervägningar om hur den europeiska studentborgerligheten på bästa sätt utvecklas vidare.
Under två år har ett omfattande arbete bedrivits under ledning av FMSF och RCDS med målet att istället forma en ny organisation. En organisation som kan vara just den plattform för utbyte och ömsesidig förståelse för varandras utgångspunkter och politiska problem som ICCS ursprungligen var. En organisation som kan vara ett forum för ett rikt idéutbyte som vidare kanaliseras till politiska förslag på europeisk nivå. En organisation som är en kraft att räkna med.
Processen har bestått av träffar över hela kontinenten, besök på varandras konferenser och slutandet av personliga band bland likasinnade som sedan konkretiserats till ett gemensamt projekt.
Resultatet är organisationen med det något otympliga namnet Centre-Right European Association of Students men med den mer behändiga abbreviationen Creas. Organisationen består i utgångsläget utöver FMSF och RCDS av samtliga nordiska studentförbund, CSJ i Luxemburg, CDS i Belgien, AG i Österrike, ODM i Slovakien och HAZ i Kroatien.
I april hölls organisationens första årsmöte, arrangerat av RCDS i den gamla västtyska huvudstaden Bonn. Under mötet tillsattes en styrelse under ledning av jur.stud. Arvid Bertilsson som dessförinnan varit ordförande för FMS Uppsala – Geijerska Studentföreningen.
Som nyetablerad organisation är CREAS nu i ett formativt stadium. Det är en organisation av studenter för studenter med en viktig roll för studentförbundet och för den europeiska studentborgerligheten.
Konstateras kan att den frihetliga ådran i kretsen kring det europeiska folkpartiet måste stärkas. Genom generationer av kontakter över kontinenten, en spänstig idé- och politisk debatt och nära vänskap mellan vänner över landsgränser finns alla förutsättningar för att CREAS kan göra det i många år framöver.