I decennier har USA varit en naturlig referenspunkt för svenska borgerligheten. Stundtals med glimten i ögat, ofta utan. I vissa avseenden har liknande jämförelser blivit allt vanligare även på andra håll, särskilt utanför politiken, i takt med vad som kallats en amerikanisering av kulturen. Högerns dröm, vänsterns skräckexempel. Ett utopiskt möjligheternas land på andra sidan Atlanten, eller ett mardrömslikt etnifierat klassamhälle där vissa blir rika på andras bekostnad? Vad man ser beror, som så ofta, på vilka glasögon man har försett sig med.
På många sätt har högerns fascination varit förståelig och välgrundad. (Om än sällan så okritiskt endimensionell som en raljant vänster gärna hävdar.) USA var det sena 1700-talets stora liberala skrivbordsprojekt, där upplysningens humanistiska jämlikhets- och rationalitetsideal skulle omsättas i praktiken. Medborgerliga rättigheter och maktdelning blev själva grundfundamentet för en demokratiskt ordnad statsapparat i ett land där medborgarna skulle ges friheten att förverkliga sig själva utan att riskera den stora statens förtryck. Den konstitution som de gamla engelska kolonierna skrev åt sig själva var byggd på en dröm om frihet, decentralisering och största möjliga individuella självbestämmande.
Inför presidentvalet 2004 lanserade Fria Moderata Studentförbundet kampanjen “Vi vill ha det som i USA!”, med en åtföljande rapport som genomlyste ett antal myter och vanliga missuppfattningar om frihetens högborg i väst. Den nyfikne kan fortfarande hitta den på förbundets hemsida. I inledningen skriver det dåvarande presidiet:
”Många som stirrar sig blinda på nidbilden av amerikanska excesser som förmodas gestalta sig i överdriven kommersialism och osofistikerade kulturyttringar undgår att se de idéuppburna grundvalar som den amerikanska nationen, trots alla sina fel och brister, alltjämt vilar på. Den idé som Bohman såg. Den idé som stavas frihet. […] USA:s själ står inte att finna i MTV, Hollywood, McDonald’s eller andra saker många ofta slentrianmässigt förknippar landet med. Det är inte på grund av företeelser som dessa vi vill lyfta fram USA som ett föregångsland. USA:s själ står att finna i just det som president Bush så elokvent deklarerar; i tron att varje människa har en okränkbar rätt till frihet, i tron på de ideal som lades fram 1776. Dessa ideal är i högsta grad en levande del av den amerikanska nationen.”
Detta perspektiv är i högsta grad relevant även 16 år senare. Man måste, om läsaren ursäktar det trötta uttrycket, kunna hålla två tankar i huvudet samtidigt. Eventuella synpunkter på den själsliga upphöjdheten i den storskaliga kulturexportindustrins produkter må vara intressanta i sig, men de är inte skäl nog att avfärda USA:s djupare rotade kulturella eller politiska särdrag som ointressanta. Man kan mycket väl tycka att snabbmat och fabriksmässigt producerade popdängor är både lättsmälta, smaklösa och vulgära, men ändå dra lärdomar av de högre politiska och moraliska ideal som lade grunden för världens mest framgångsrika ekonomi.
Drömmen om friheten på andra sidan havet är som bekant långt i från ny. För bara en handfull generationer sedan lockade löftet om ett orört och fördomsfritt land, där människor var fria att forma sitt eget liv, och där de bedömdes efter sitt arbete och sin dygd snarare än efter börd eller tro. Även om den romantiserade bilden av guldbeströdd, bördig jord till del väl var just en dröm, drevs människor från fattigdomens och svältens Sverige till ett möjligheternas land, där arbete lönade sig och där individen på allvar kunde forma sin omgivning. Det var en dröm om individuell frihet och om social rörlighet. Än i dag är den känd världen över som den amerikanska drömmen. Sådant är det kulturella arv på vilket vår tids USA är byggt.
Du kan bli vem som helst, åstadkomma vad som helst, så länge du är beredd att arbeta för det. ”Rätten till liv, frihet och strävandet efter lycka.” Ett liberalt, sant humanistiskt credo.
Kanske var de som trotsade världshav och ovisshet för att bygga upp något nytt en viss sorts människor. Mer viljesvaga och mindre driftiga kusiner vinkade av lycksökarna i Europas atlanthamnar. Redan genom denna sorts sociala selektion lades grunden för det som bosättarlivets hårda tillvaro skulle härda till ett säreget amerikanskt kynne. Nybyggarandan präglades av strävsamhet, optimism och pliktkänsla. Många bar med sig en religiositet som förstärkte detta. En naturlig solidaritet med andra växte fram dels ur tron, dels för att de yttre omständigheterna gjorde samarbete nödvändigt. Det amerikanska civilsamhället föregick politiken, och formade den.
Somliga vill se en annan typ av utveckling i dag. En ungdomsgeneration som slåss för antingen ”social rättvisa” och allt-åt-alla-socialism eller xenofob isolationism bidrar lätt till bilden av att ett allt mer gnälligt, entitled självrättfärdigande tagit strävsamhetens plats. Kultur är svårt att mäta, men karaktär är som bekant ett socialt arv som måste fostras aktivt hos varje ny generation. Kanske lyckades det gemensamma projektet – samhällsbygget – så väl att det starka, stabila amerikanska samhället öppnat för något annat.
Eller så har möjligheterna faktiskt kringskurits. Det vi utomstående betraktare ser hos amerikanerna i dag skulle kunna vara den rättmätiga frustrationen över ett löfte som klingar allt mer falskt. USA är i dag en stor, spretig stat, där reglering, inflytelserika särintressen och snedvridna marknader gör spelplanen allt mer oförutsägbar och ojämn. Vissa studier tyder på svagare innovationstakt och inbromsande social rörlighet. Mycket tyder på att USA har drabbats av för lite marknadsliberal policy, snarare än för mycket.
Även om USA knappast är ett ofelbart himmelrike på jorden – särskilt inte i tider av identitetspolitiska upprorsvågor och den lägsta politiska nivån på länge – förblir det ett fascinerande land. Givetvis är det alldeles för stort och komplext för att enkla generaliseringar ska kunna göra hela USA rättvisa, men det amerikanska projektet är rätteligen en inspiration för liberaler världen över. The land of the free, and the home of the brave. Där finns fortfarande mycket att lära – både om friheten och om oss själva.