Att vilja få någon att ändra på sin sexuella läggning är moraliskt förkastligt. Det är dock inte något som bör förbjudas. I ett liberalt samhälle måste människor kunna vara bokstavstroende, även om meningarna som formas av bokstäverna går emot samhällets nu rådande normer, skriver Viktor Karlsson.
När en människa tvingas genomlida religiösa ritualer för att bli av med sin homosexualitet inskränks friheten att vara sig själv. I politiken finns ett brett stöd för att få motverka sådana omvändelseförsök. Den förra regeringen tog initiativ till att kriminalisera omvändelseförsök och Tidöavtalet slår fast att det ska utredas. Men vilka problem skulle egentligen lösas med ny lagstiftning?
Idag förekommer försök att förändra svenska hbtq-personers sexuella läggning, könsidentitet eller könsuttryck, enligt en rapport om omvändelseförsök som MUCF presenterade i mars 2022. Sådant tvång hindrar människor från att vara sitt sanna jag. En människas sexualitet är inget som vare sig kan eller bör behandlas bort. Trots detta förekommer hot, våld och ritualer i syfte att ”bota” människor.
I många fall sker omvändelseförsök i en religiös kontext. Det är knappast en nyhet att det finns gott om religiösa ledare som har svårt för hbtq-personer. Ett exempel är Ulf Ekman, grundare av frikyrkan Livets Ord. På en konferens för Sveriges pingstpastorer år 2009 uttryckte Ekman tydligt att homosexualitet är en synd. Reaktionen blev stora applåder från publiken.
Senare under samma samtal fick Ekman en fråga om vad han tycker om kvinnor på ledande positioner i kyrkan. Livets Ord-grundaren blev obekväm. När Ekman till slut fick ur sig att han inte kunde finna något stöd i Nya Testamentet för kvinnliga församlingsföreståndare blev lokalen, där många kvinnliga församlingsföreståndare satt, knäpptyst. I sitt sommarprat kommenterade journalisten Emmanuel Karlsten händelsen med orden ”Att tala svepande om homosexualitet har varit enkelt, eftersom man sällan behövt se homosexuella i ögonen i kyrkan”.
Karlsten har en god poäng. För den som aldrig har mött en hbtq-person är det lätt att tolka sin religiösa skrift bokstavligt. Ett viktigt steg mot mer inkluderande religiösa samfund är därför att lyfta frågan om öppenheten för hbtq-personer till dagordningen och att våga ta de obekväma samtalen.
Frågan är dock mer komplex än så. Uppenbarligen förekommer fall där samfund försöker “bota” hbtq-personer som de möter. Det kan handla om till exempel bön eller andeutdrivning. Eftersom en sexuell läggning inte går att ändra är sådana behandlingar både verkningslösa och förnedrande.
Men, ska verkligen en religiös församling förbjudas från att tro att homosexualitet är en synd? Och ska individer förbjudas från att frivilligt ansluta till en sådan församling? Jag tycker faktiskt inte det. En församling måste kunna vara bokstavstroende, även om meningarna som formas av bokstäverna går emot samhällets nu rådande normer.
Förbud mot en viss sorts tro, tankar, åsikter eller yttranden gör inte heller att de försvinner. Vad som sker i en människas hjärna går inte att döma utifrån, och åsikter finns kvar oavsett om uttryckandet av dem förbjuds eller inte. Med det sagt måste alla former av ställningstaganden få kritiseras, även om de finns nedskrivna i en helig skrift. Mänskligheten tar sig framåt genom samtal och diskussion, inte förbud av detsamma.
Fast finns det ändå inte en skillnad mellan att en kyrka anser att homosexualitet är syndigt och att en kyrka utsätter hbtq-personer för omvändelseförsök? Jo, absolut. Det borde vara olagligt att hota, ofreda eller tvinga en människa till något, men dessa handlingar är kriminaliserade redan idag.
I juli 2023 presenterades utredningen Förstärkt skydd för den personliga integriteten (SOU 2023:37), där omvändelseförsök är en av huvuddelarna i direktiven. När utredningen lades fram fanns emellertid inget förslag om ett förbud mot omvändelseförsök.
Om ett förbud ska genomföras måste begreppet först definieras. I utredningen används definitionen ”påtryckningar och tvång som syftar till att få en person att förändra, permanent dölja eller avstå från att leva i enlighet med sin sexuella läggning eller könsidentitet eller uttrycka kön på det sätt personen själv vill”. Mer specifikt kan det röra sig om (1) kroppspåverkande metoder, (2) terapiimiterande metoder, (3) religiösa metoder och (4) andra påverkansförsök.
Kroppspåverkande metoder såsom hormonbehandlingar och terapiimiterande metoder som samtalsterapi tycks inte ha förekommit i Sverige. Om det skulle inträffa i framtiden pekar utredningen på att brottsbalkens bestämmelser om brott mot liv och hälsa skulle träda i kraft.
Till religiösa metoder räknas bland annat förbön, själavårdande samtal och andeutdrivning. Det finns uppgifter om att svenska hbtq-personer har blivit utsatta för sådana metoder. Utredningen beskriver att religiösa omvändelsemetoder ofta bör kunna bedömas som ofredande. Den som vill förbjuda de religiösa metoder som används för att omvända hbtq-personer kan därför glädjas åt att de i praktiken redan är förbjudna.
Andra påverkansförsök innefattar verbala övertalningsförsök, utfrysning, fysiskt våld och tvångsäktenskap. Våld och tvångsäktenskap är olagligt och enligt utredningen bör verbal påverkan och utfrysning kunna bedömas som ofredande. Med andra ord gör nuvarande lagstiftning att det finns goda möjligheter att bestraffa alla former av omvändelseförsök.
När stora delar av Sverige rör sig i en sekulär riktning, samtidigt som den muslimska minoriteten växer, är det naturligt att frågor kring synen på religion kommer upp till ytan. Då är en oberoende stat som förhåller sig neutralt till religion att föredra. Det liberala och borgerliga förhållningssättet bör vara att lägga fokus på faktiska handlingar snarare än symbolik på basis av förmodade intentioner.
Det går att invända att hbtq-personers utsatthet utgör skäl för att kriminalisera motiven bakom omvändelseterapi, vilket skulle ha vissa likheter med brottsrubriceringar som grov kvinnofridskränkning och hedersförtryck. Dock är det svårt att motivera nya brottsrubriceringar eller straffskärpningar av rent symboliska skäl. Om det i framtiden framkommer tydliga luckor i lagstiftningen borde dessa emellertid täckas.
Utredningens förslag om att inte förbjuda omvändelseförsök ligger nu ute på remiss. Eftersom mycket talar för att alla omvändelsemetoder redan täcks av befintlig lagstiftning gör regeringen gott i att vänta med att föreslå någon ny lag. I stället måste de brott som sker anmälas och de människor som drabbas fångas upp. Det är också vitalt att fler vågar ta diskussionen för att försvara hbtq-personers frihet, inte minst i en religiös kontext.
Viktor Karlsson är redaktionsmedlem i Svensk Linje, och sitter i förbundsstyrelsen i Liberala Ungdomsförbundet.
