Sofia Höglund arbetar på tankesmedjan Timbro och studerar industriell ekonomi vid Linköpings universitet. Här skriver hon om de moraliska dimensionerna bakom debatten om GMO.
Jordens befolkning växer. År 2050 räknar FN med att antalet människor kommer uppgå till närmare 10 miljarder. Samtidigt minskar den odlingsbara marken årligen. Fler magar kommer att behöva mättas med hjälp av mindre yta. En nyckel för att lösa denna till synes omöjliga ekvation är att underlätta utvecklingen av genmodifierade organismer.
Dagens diskussion om användningen av GMO bygger på ett antal felaktiga föreställningar. Dels idén om att det skulle finnas moraliska problem med att avsiktligt förändra levande organismers arvsmassa, dels att dagens tekniker för att göra detta innebära stora risker för människors hälsa. I Sveriges och EU:s parlamentariska församlingar är det framför allt Miljöpartiet och dess europeiska systerpartier, med stöd av stora delar av miljörörelsen, som håller liv i dessa felaktiga föreställningar.
En genetiskt modifierad organism är en organism vars arvsmassa människan förändrat på ett avsiktligt sätt. Det kan antingen uppnås genom konventionella förädlingsmetoder eller modern genteknik. EU:s juridiska definition, som är den som gäller inom hela unionen, är emellertid betydligt smalare: att arvsmassan avsiktligen förändrats genom molekylärbiologiska metoder. Det finns dock sådana metoder som har använts så pass länge att de är undantagna från lagstiftningen – till exempel att framkalla mutationer med hjälp av strålning eller kemikalier. Har däremot den Nobelprisbelönade gensaxen, CRISPR/Cas9, använts definierar EU grödan som en GMO. Lagstiftningen bygger med andra ord inte på grödans faktiska egenskaper, utan vilken teknik som använts för att skapa den.
Konsekvensen av att en gröda juridiskt definieras som GMO är att den behöver genomgå en ofta decennielång tillståndsprocess för att kunna odlas kommersiellt. Först görs en myndighetsbedömning utifrån vetenskaplig grund, därefter fattas det slutgiltiga beslutet om godkännande politiskt. För att en GMO ska godkännas krävs att en kvalificerad majoritet av medlemsländerna röster bifall. Skulle ett medlemsland vända sig emot godkännandet har de rätt att själva förbjuda odling av grödan inom sina gränser, även om den godkänts i resten av EU. Förbudet får ske på vilka grunder som helst – de behöver inte vara miljö – eller hälsorelaterade.
Denna invecklade process har, föga förvånande, resulterat i att det knappt förekommer odling eller försäljning av GMO i EU. Det finns i dag en GM-gröda – en sorts majs – som är godkänd för kommersiell odling. Därutöver finns enstaka GMO, bland annat en sorts raps, sojaböna och sockerbeta, som är godkända för import och för att användas i djurfoder och livsmedel. Dessa förekommer i princip inte på den svenska marknaden. Genom branschgemensamma överenskommelser har många svenska producenter förbundit sig att inte använda livsmedel eller foder med GMO i sin egen verksamhet. För att kunna utnyttja de möjligheter som GMO erbjuder behövs alltså inte bara ändrade juridiska förutsättningar, utan också ett kunskapslyft och attitydförändringar bland konsumenter, och i förlängningen de branscher som kan påverka användningen. För att åstadkomma detta behöver vi göra upp med felaktiga föreställningar om GMO. Den första är att genetiskt modifierade organismer står i kontrast till ”naturliga” alternativ och att det finns något omoraliskt i att avsiktligt förändra organismers arvsmassor.
”Vi har lekt Gud i århundraden”. Med detta, för vissa möjligen provocerande, påstående avslutade evolutionsbiologen Richard Dawkins år 2000 ett öppet brev till kung Charles III, dåvarande kronprins i Storbritannien. Dawkins vände sig emot prinsens känslomässigt motiverade aversion mot genmodifierade grödor och vurm för det ”naturliga”.
Dawkins påstående sätter fingret på en viktig insikt: Människan har alltid förändrat naturen omkring henne. De som försöker måla upp en bild av det ”naturliga” i kontrast till de genetiskt modifierade skapar en falsk dikotomi. Vete är i grunden genmodifierat gräs och min bichon havanais Maggie är en genmodifierad varg. Människan har lekt gud i århundraden. Dagens tekniker för att göra detta är bara mer sofistikerade än gårdagens.
Den andra felaktiga föreställningen som ännu präglar GMO-debatten är att den teknik som används för att genmodifiera en organism påverkar vilka miljö- och hälsomässiga risker organismen för med sig. EU-kommissionen har lagt närmare 300 miljoner euro i 130 olika forskningsprojekt på att söka bevis för om det stämmer. Slutsatsen är entydig: Genmodifierade grödor är inte mer skadliga än konventionellt odlade grödor. Faktum är att vi i dag kan skapa GM-grödor som är identiska med konventionellt förädlade grödor.
Dagens stora risker relaterade till GMO har därmed inte att göra med förädlingsteknikerna. De risker vi framför allt bör oroa oss för är vad som händer om vi inte tillåter marknaden för GMO att växa. GM-grödor kan vara avgörande för möjligheterna att försörja en växande befolkning, minska användningen av hälso- och miljöskadliga bekämpningsmedel och motverka dödlig näringsbrist. Det har vi redan sett exempel på utanför EU, bland annat i form av virusresistenta bönor, torktolerant vete och ris som kan förhindra bristsjukdomar.
År 2021 godkändes odling av det så kallade gyllene riset i Filippinerna. Den gyllene färgen fås av betakaroten, som i människans kropp omvandlas till A-vitamin. Globalt uppskattas 250 miljoner barn lida av A-vitaminbrist och bristsjukdomen orsakar årligen hundratusentals dödsfall. Det gyllene riset kan rädda liv.
I takt med att de miljö- och hälsorelaterade argumenten förlorat sin förankring i forskningen har delar av den svenska och europeiska miljörörelsen förändrat sin retorik. Allt oftare lyfts vikten av att bevara traditionella jordbruksmetoder för att inte slå undan benen för småskaliga odlare i fattiga samhällen. Den som aldrig behöver fundera på om den kommer kunna ställa mat på bordet och kan räkna med att ens barn kommer få i sig den näring de behöver kan möjligtvis ha råd att uttrycka en sådan nostalgi. För den som tvingas använda hälsoskadliga bekämpningsmedel för att inte grödorna ska förstöras av skadedjur, oroar sig för hur torkan ska slå mot vetet och vars barn lider av A-vitaminbrist kan GMO däremot vara skillnaden mellan liv och död.
Den fråga vi bör ställa oss är inte huruvida det är moraliskt rätt av människan att förändra naturen – det har vi alltid gjort och det utgör på många sätt grunden för vår hälsa och välstånd. Frågan vi bör ställa oss är om vi inte har en moralisk skyldighet att underlätta utvecklingen av grödor och livsmedel som kan rädda liv.
