Mattias Svensson är liberal debattör och författare. Här skriver han om en boklansering år 2041 där Johan Norberg presenterar sin nya bok “Världskapitalismens återkomst”.
Tankesmedjan Timbros bokrelease var fullsatt. Författaren till den nya boken hade varit en välkänd röst i samhällsdebatten, men det senaste decenniet hade han mest ägnat sig åt populärvetenskap. Han hade skrivit om rymdturism, entreprenörerna bakom sjätte generationens kärnkraft och hur alzheimers blev ett minne blott, liksom de omvälvande effekterna av att ny teknik minskat språkbarriärerna. Mer spännande ämnen än politiken, som med förlov sagt varit rätt tråkig.
Efter att 2001 ha skrivit Till världskapitalismens försvar om värdet av global kapitalism och 2021 Det kapitalistiska manifestet om hoten mot densamma, hade Johan Norberg nu 2041 skrivit Världskapitalismens återkomst.
Han beskrev fyra långsiktiga trender som alla hade utvecklats positivt under 2030-talet.
De grundläggande demokratiska fri- och rättigheter, som kartlagts av tankesmedjan Freedom House, respekterades i allt högre utsträckning av fler länder.
Även den ekonomiska friheten ökade Det hade länge sett ut som om Uruguayrundan 1994 skulle bli det sista globala frihandelsavtalet. Men från andra halvan av 20-talet hade nya rundor följt. Den första hade under trycket av märkbara klimatförändringar inneburit tullfrihet för miljö- och klimatsnål teknik. De efterföljande var mer allomfattande, och hade exempelvis nedmonterat den rika världens kvarvarande tullskydd för jordbruk och textilier och begränsat subventioner till jordbruk, industri och fiske. Norberg påminde i en anekdot som drog flera skratt att Världshandelsorganisationen under flera år kring 2020 hade misslyckats med att komma överens om ett förbud mot subventioner till illegalt fiske.
Migrationen var en annan ekonomisk fråga. En av konsekvenserna från genombrotten för personlig AI-teknik var att simultantolkning mellan olika språk kunde ske mer eller mindre i realtid, låt vara inte helt hundraprocentigt. Detta öppnade stora möjligheter för arbetskraftsmigration, vilket Europa och Nordamerika med en hög andel äldre i befolkningen dragit stor nytta av. Tävlan om arbetskraft mellan dessa kontinenter drev på liberaliseringar av regelverket.
Flyktingfrågan hade minskat i betydelse jämfört med tidigare decennier. Ekonomiska liberaliseringar och respekt för fri- och rättigheter hade gjort att allt färre människor hade anledningar att fly från sina hemländer. Som författaren kärnfullt sammanfattade det: ”2030-talet var årtiondet då människors liv blev värdefulla.”
Till detta bidrog även den tredje långsiktiga trenden. The Institute for Economics and Peace noterade från början av 2030-talet att även förekomsten av krig och terrorism minskat från år till år.
Det var, noterade Norberg, tredje gången som utvecklingen samfällt hade vänt. Perioden 1992 till 2005 såg antalet väpnade konflikter minska med 40 procent, efter att dessförinnan ha ökat under nästa fyra decennier. Det följde på ett 1980-tal då världen demokratiserats med kommunismens fall och kalla krigets slut, liksom apartheidregimens slut i Sydafrika och Pinochetdiktaturens övergång till demokrati i Chile. Denna goda utveckling vände 2005 för demokratin och 2008 för krig och konflikter. Det var en utveckling som pågick fram till 2020-talet och hade kunnat dra världen in i ett nytt världskrig. På andra sidan 2030-talet verkade en sådan utveckling absurd.
Fred, frihet och demokrati tycktes alltså höra ihop, och att de alla hade ökat under 2030-talet var decenniets stora och underskattade framgångsberättelse. Ihop med den fjärde trenden. Produktiviteten hade återigen tagit fart med ett antal tekniksprång: läkemedelsrevolutionen efter pandemin på 2020-talet, AI som blivit var mans följeslagare under 30-talet och därmed inte alls det centraliserade hot som många befarat. Därtill den ökade mobilitet som både liberaliseringar och elflygplan bidragit med. De senare hade revolutionerat nationella kommunikationer och bundit samman städer och regioner i tätare kluster.
Den efterföljande panelen medgav att detta förstås var bra, men framförde också kritik.
Den obligatoriska sjukförsäkringen hade bara blivit dyrare, tvärtemot löftena om att en sådan privatisering av hela kedjan skulle öka effektiviteten. Norberg menade att förklaringen var demografin med en hög andel äldre, samt att nya behandlingar och läkemedel tillkommit i en takt man inte hade kunnat förutse. I alla länder lade man mer pengar på sjukvård och förebyggande behandlingar. Man borde också diskutera hur mycket som egentligen skulle tas in i den obligatoriska försäkringen, eftersom de behandlingar som låg utanför och som folk betalade själva sjunkit snabbt i pris.
En annan kritisk fråga rörde bostäderna. Det var dyrt att hyra i växande storstadsområden, vilket innebar en tröskel för många unga. Norberg höll en utläggning om att andrahandskontrakt varit betydligt dyrare och att det varit decennielånga köer till förstahandskontrakt före avregleringen för tio år sedan. Men termerna var numera okända på en marknad där alla helt enkelt hyrde bostad när de behövde, och gick många unga förbi.
Ytterligare en invändning rörde det ryska hotet. Ett välbefolkat och välutbildat land där kvalificerad arbetskraft fortfarande var billig. Hur kan man konkurrera med det? Snabbt växande techföretag i denna nybyggarekonomi hade storhetsvansinne och talade om att erövra världen. Var det verkligen klokt av EU att inte skydda sig med handelshinder? Svaret att det var värre när Ryssland försökte erövra världen med vapenmakt ledde till suckar bland publiken, som hört detta många gånger. Att peka på fördelarna med billig import och att det var bra att det fanns flera länder som utvecklade it så att inte ett dominerade menade en del bara var typiska liberala teorier.
Någon tog upp effekten av AI och att allt färre ungdomar numera lärde sig främmande språk ordentligt, särskilt andra språk än engelska. ”Och AI-översättningarna är som vi alla vet långtifrån perfekta. Språket utarmas och vi fördummas.” Så är det, tillstod Norberg, men fördelarna överväger, och det finns ju också ett eget ansvar för vad man lär sig.
En frågeställare tyckte att det var fräckt att i boken beskriva det som en liberal framgång att samtalsklimatet förbättrats, både genom att allt förtjänade att kunna lyftas, men också kritiseras hårt och sakligt. Rörelsen som gjort detta till ambition hade ju uppstått bland en ung generation konservativa.”Jag var bildad och artig innan det var coolt”, svarade Norberg. Men tillstod att äran för ett bättre samtalsklimat självklart tillföll alla som drivit på.
Faktum är att detsamma gällde liberaliseringarna. De hade också genomförts av partier både till höger och vänster. Liberalismen var förvisso som bäst ju mer av den man fick, menade Norberg, men den hade definitivt sina stora förtjänster som överideologi även för politiska partier som adderar någonting annat. ”Vi såg hur det gick när konservativa och socialdemokrater – och socialliberaler – rörde sig bort från liberalismen fram till kriserna på 20-talet. Vad vi såg under 30-talet var hur de på nytt tävlade om att införliva liberalismen. Visst hade det varit trevligt med ett konsekvent liberalt parti att rösta på, men nu går det att fördela beröm till alla för att mycket ändå blivit rätt.”
Ingen talade som på 1900-talet om historiens slut, men några tyckte sig stå i dess början.
”Världskapitalismens återkomst” blev förvisso ifrågasatt, men bidrog ytterligare till känslan av en liberalismens era vid 2040-talets början. Ingen talade som på 1900-talet om historiens slut, men några tyckte sig stå i dess början.
Samma lycka hade inte en annan release från samma år. Liberalen Mattias Svensson hade uppdaterat boken ”Glädjedödarna – en bok om förmynderi”. Med allt som hänt kring den personliga friheten under de år som gått sedan boken först gavs ut fanns mycket att utveckla från tidigare upplagor. Boken mottogs dock med en gäspning. Narkotikaförbudet hade avvecklats redan på 2020-talet, dramatiken från gängkrig och skjutningar var numera stoff för tv-serier. Cigarettrökning var en icke-fråga eftersom nya nikotinsubstitut med lägre hälsorisker helt tagit över. Och det verkade, som en recensent konstaterade, en smula mossigt med en bok som påminde om att dans krävt tillstånd på 1900-talet, även om lagen avskaffades först 2024. ”Det är förvisso välskrivet om frågor som var kontroversiella en gång i tiden” avslutade recensenten, ”men frågan är vad det har för relevans för oss idag.” Nöjesfriheten var numera vardag.
