Karl Gerhard beskrivs ofta som en skojfrisk revykung, men under sin tid bedrev han en kamp mot nazismen och för yttrandefriheten – alltid med humorn som verktyg. Markus Linder skriver om Gerhards gärning och om kupletten som frihetligt verktyg.
Under andra världskriget, då Sveriges grannländer ockuperades, censurerades journalister som kritiserade främmande makter. Den svenska staten ville nämligen inte riskera att dras in i konflikten. Nazityskland hade intagit majoriteten av Europa och deras krigsmaskin verkade ostoppbar. Tystnadsdoktrinen innebar dock att några av de värsta krigsbrotten i mänsklig historia inte uppmärksammades. Det demokratiska landet Sverige tvingade istället sina medborgare att titta bort. Vissa kämpade dock för friheten och opponerade sig mot censuren. Revykungen Karl Gerhart ansåg att kupletter var ett kraftfullt verktyg för att försvara friheten, och hamnade därmed i konflikt med den svenska staten.
Karl Emil Georg Johnson, senare känd som Karl Gerhard, föddes 1891 i Stockholm. Under tonåren tog Gerhard till scenen som skådespelare och 1919 började han sjunga kupletter. Han fortsatte med den verksamheten under stora delar av livet. Till en början var Gerhards framträdanden inte avsevärt politiska, men i samband med 1929 års Stockholmsrevy: “Ned med tjyvsamhället!” presenterade Gerhard en framtid där kommunismen segrat. Revyn blev inte bara ett misslyckande utan kritiserades både av den politiska vänstern och högern som osmaklig. Uppställningen beskrivs ofta som en vändningspunkt i revykungens karriär, och hans framträdanden kom därefter att bli mer ideologiskt förankrade. De nummer som fortfarande är välkända tenderar att vara de som uppstod i samband med den ideologiska vändningen, de anti-nazistiska föreställningar som han framförde under 30- och 40-talet. Det är kupletter som fyndigt kritiserar de som valde att samarbeta med Nazityskland och det Tredje rikets militaristiska politik.
Den ökända hästen från Troja är ett av Gerhards mest kända kupletter, ett nummer som först framfördes i revyn Gullregn som släpptes 1940. Kupletten använde sig av antika motiv för att kritisera Nazityskland. Det framfördes med en stor dalahäst på scenen, en fembent trojansk hingst, som skulle representera det tredje riket.
Utöver kritiken som Gerhard framförde mot Nazityskland, kritiserade han också Sveriges inställning gentemot ideologin. Gerhard påpekar till exempel i kupletten att Sverige tillät tyska soldater att använda sig av svenska järnvägar, och beskrev hur somliga statsmän trodde sig kapabla att tämja varelsen. Den ökända hästen från Troja uppskattades dock inte av statsministern Per Albin Hansson som personligen uppmanade Karl Gerhard att stryka numret från revyn. Gerhard försvarade dock sin kuplett då statsmakten inte hade rätten att censurera ett teaterframträdande. Statsmakten använde sig dock av en ordningsstadga från 1868 för att kringgå yttrandefrihetsförordningen och förhindra framträdandet av kupletten. Gerhard rullade fortfarande fram hästen under sitt nästkommande framträdande och läste offentligt upp förbudet. Lagen förhindrade dock inte Gerhard från att framträda numret på andra lokaler, så när Gerhard lämnade Stockholm kunde revyn åter framföras i sin helhet.
Böcker och dokumentärer om revyartisten har kontinuerligt producerats sedan hans bortgång; ett bestående inflytande på den svenska kulturhistorien som visar att hans budskap och tillvägagångssätt inte kan anses förlegat. Han fortsätter också att associeras med krigsåren som en symbol för de få som i det neutrala Sverige valde att inte tiga, de som stod upp mot den skadliga filosofin som hävdar att legitimitet utgår från makt.
Framförandet av Den ökända hästen från Troja är ett bevis på att individer som inte tillhör konventionella politiska organisationer fortfarande har makten att påverka samhället omkring sig – det finns massor av olika tillvägagångssätt för att bestrida tyranni. Gerhard använde sig av de resurser som han hade till sitt förfogande för att försvara friheten. Och han nådde ut, till en stor publik dessutom. Om han inte hade haft ett inflytande på folket, hade inte statsmakten försökt att censurera hans framträdande.
Om han inte hade haft ett inflytande på folket, hade inte statsmakten försökt att censurera hans framträdande
Vi bör även idag hålla våra ögon öppna för att se hur statsmakten väljer att tysta de som kämpar för det fria ordet. Det kommer alltid finnas statsapparater som vill kontrollera debatten för att inte hamna i blåsväder internationellt. Som motvikt gentemot statens naturliga impuls att begränsa individens rätt är det viktigt att uppmärksamma personer som genom tiderna stått upp för friheten. Även om de gjort något tillsynes så smått som att framträda med lustiga kupletter.
Markus Linder sitter i Ateneums styrelse och är redaktionsmedlem i Svensk Linje.