I mitten av februari var Fria Moderata Studentförbundets internationella sekreterare Martin Bergman samt viceordförandena Adam Danieli och John Norell i Berlin för att delta i European Democrat Students Winter University. Nedan följer Martin Bergmans reseberättelse. 

En gråmulen och regnig februarimorgon begav sig undertecknad ut till Landvetter för att flyga mot kontinenten och åter ett rådsmöte med European Democrat Students, EDS, som är studentförbundets europeiska paraplyorganisation tillika det officiella studentförbundet för moderaternas partigrupp i Europaparlamentet, EPP. 

Det stod klart redan på väg till flygplatsen att detta skulle komma att bli en intressant resa både vad gällde organisationens internpolitik och den tyska inrikespolitiken. Bara dagar innan hade Annegret Kramp-Karrenbauer givit upp racet för att ta över som förbundskansler efter Angela Merkel, och det kristdemokratiska partiet CDU var att ses som något vilset i slitningar mellanpartiets olika falanger. Süddeutsche Zeitung illustrerade stämningen med en förarlös bil, där Merkel tillsammans med de främsta kandidaterna att efterträda henne satt skräckslagna i baksätet. 

På den internpolitiska fronten väntade en hel del förslag och stadgeändringar för rådet att behandla. Från våra systerförbund i Tyskland, Österrike, Belgien och Storbritannien låg ett antal förslag på bordet för att stärka interndemokratin och ansvarsutkrävandet i organisationen. Därutöver låg tre ansökningar om ny medlemsstatus på bordet, varav två ansökningar om observatörsstatus och en om fullt medlemskap med rösträtt. 

Efter en liten omväg ner via München slog landningshjulen i marken på den uttjänta gamla flygplatsen Tegel, som sedan 2011 har väntat på att bli utbytt. Skrytbygget till ny storflygplats, som fortfarande är under byggnation i den tyska huvudstaden, har blivit en skamfläck för den tyska självbilden, och kan närmast beskrivas som tyskarnas motsvarighet till Nya Karolinska vad gäller offentliga byggnationsskandaler. 

Väl på plats i Berlin var det dags för rådsmötet att öppnas. Sedvanan trogen skedde detta med en välkomstmiddag och gott återseende av goda vänner från runtom kontinenten. Som alltid var där också många nya ansikten att bekanta sig med. Middagen hölls i en av de aningen dekadenta delarna av Östberlin, vilka för tankarna till mer östligt belägna delar av Europa och är ett av många genuina inslag i den tyska huvudstaden.  Under middagen anslöt även John och Adam, som båda var på sitt första evenemang med EDS och under kvällen fick tid att mjukt introduceras till organisationen.

Efter en god natts sömn började programmet på fredagen med ett besök i förbundsdagen [Tysklands direktvalda parlament, reds. anm.], det mäktiga komplex som är en av Europas modernaste parlamentsbyggnader och öppnades åter år 1999 efter en gigantisk ombyggnation till följd av det tyska återförenandet ett decennium tidigare.  

En rundtur given av några CDU-medarbetare gav goda insikter om både det dagliga arbetet och den tyska politiska kulturen. Gång på gång slås man av hur djupt präglad den senare är av landets historia, och hur närvarande de brott som gjorts av tidigare generationer alltjämt är. Byggnaderna kryllar av utställningar till minne av förintelsens monstruösa brott, och arkitekterna har verkligen betonat denna hågkomst som central. Den långa rundturen till trots så var det väldigt tyst om den överhängande elefanten i rummet: intrigerna i CDU. Det är påtagligt att motsättningarna tar sig uttryck även i förbundsdagens korridorer, och att det politiska spelet ligger grund för rejäla spänningar inom CDU. I skrivande stund ser det ut som ett öppet race för kanslerkandidaturen i Merkels eftersvall. 

På andra sidan den stora och praktfulla parken Tiergarten fortsatte, efter lunch, programmet i Konrad Adenauer Stiftungs akademibyggnad. Den tyska stiftelsen är knuten till CDU, har sedan november även ett skandinaviskt kontor i Stockholm och verkar för internationellt politiskt samarbete bland konservativa värderingsvänner världen över.  

Väl där gavs inledande tal av ordförandena för EDS, Carlo Angrisano, och vår tyska systerorganisation RCDS, Sebastian Mathes. Dagens höjdpunkt blev gästtalaren Dr. Ludger Schuknecht, vice generalsekreterare för OECD, som höll ett mycket intressant anförande om världens utveckling, på teman som spände från demokratiutveckling och dess påverkansfaktorer till hälsoutmaningar och global ekonomisk tillväxt. Som alltid är det väldigt givande att lyfta blicken och fokusera på de längre perspektiven och objektiva fakta. 

Återstoden av helgen kom att tillbringas innanför de välvda betongväggarna för att hantera de många och tidskrävande frågor som väckts inför rådet. Dessa var många fler och mer tidskrävande än vanligt.

»Det nuvarande ledarskapet visar återkommande på en brist av respekt för positionerna de befinner sig i, brist på respekt för rättsstatliga principer, maktdelning och transparens. Organisationens prioriteringar har glidit långt ifrån att skapa ett rimligt mervärde för medlemmarna.«

Efter det mycket givande seminariet visade sig tyvärr den nuvarande situationen i EDS mer och mer ju längre helgen fortskred. Organisationen befinner sig nu i ett läge som är långt ifrån vad vi i Studentförbundet och våra värderingsvänner i Norden och Västeuropa skulle vilja. Det nuvarande ledarskapet visar återkommande på en brist av respekt för positionerna de befinner sig i, brist på respekt för rättsstatliga principer, maktdelning och transparens. Organisationens prioriteringar har glidit långt ifrån att skapa ett rimligt mervärde för medlemmarna, eller att faktiskt påverka europeisk politik i en frihetlig riktning med den maktbas man faktiskt innehar. Fundamentala övertramp av stadgar, kultur och andemening av organisationen sker alltför ofta och det är för tillfället undertecknads primära fokus att råda bot på inom det internationella arbetet. 

Utöver stadgedebaclet, där enbart väldigt modesta förändringar om tidskriften BullsEye röstades igenom, handlade helgen i stort om ansökningar av nya medlemsorganisationer. San Marino blev antagna som observatörsmedlemmar, och Albanien blev efter en starkt ifrågasatt omröstning antagna som fullvärdiga medlemmar i organisationen.  

Det omfattande politiska arbetet blev något undanträngt i skuggorna av de organisatoriska frågorna under detta möte. Studentförbundets gemensamma motion med Høyres Studenter om ett stärkt europeiskt och globalt civilförsvar vann dock gehör och röstades enhälligt igenom utan större tillägg eller modifikationer. Därutöver antogs en resolution på mötets ämne ”European Challenges of Sustainability for the Education and Labour Markets in the 21st century”. Denna var mycket väl framarbetad av den belgiska viceordföranden Thomas Belligh. 

Efter detta rådsmöte står det som alltför ofta klart hur centralt studentförbundets internationella arbete är, och hur få krafter det är som faktiskt har inflytande och fortfarande står upp för klassiskt liberala värderingar – även de mest grundläggande. Det är ett idogt och långsiktigt arbete som pågår på den internationella arenan och som kommer att pågå även framgent. Som medlem är du varmt välkommen att följa med på de öppna evenemang och möjligheter som ges: följ gärna Facebook-gruppen ”FMSF Internationellt” för detta.

Categories: Reseberättelser

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *