Bland det mest anmärkningsvärda i regeringens budget är den i princip fullständiga frånvaron av strukturreformer. Därutöver ”finansieras” skattesänkningar med vad som i praktiken är skattehöjningar. Kommuner och regioner har dessutom lyckats gnälla till sig mångmiljardstöd för att kompensera för åratal av vanskötsel som man inte vill ta ansvar för genom att höja skatten lokalt.
Det är, på det hela taget, en besvikelse. Man kanske inte ska vara alltför förvånad – Sverigedemokraterna har högst begränsade borgerliga reflexer, och ekonomisk frihet har aldrig varit en särskilt prioriterad fråga för Kristdemokraterna – men likväl. Höstens budgetprocess – i synnerhet turerna kring brytpunkten för den statliga inkomstskatten – hade varit ett utmärkt tillfälle att med självförtroende, tillförsikt och ryggrad förklara varför borgerlig, och i synnerhet moderat, ekonomisk politik skiljer sig från socialdemokratisk sådan. En borgerlig regering ska inte nöja sig med att endast förvalta det rådande systemet – som Socialdemokraterna till stor del varit arkitekterna bakom.
För vi är inte socialdemokrater. Vi tror på frihet och ansvar. Det innebär att människor har principiell rätt till de pengar man tjänar. Att skatt för att finansiera gemensamma åtaganden på sin höjd är ett nödvändigt ont. Att det dynamiska, öppna samhälle som skapas av att människor själva producerar och prioriterar är ett bättre samhälle än alternativet.
För vi är inte socialdemokrater. Vi tror på frihet och ansvar.
Det minsta man kan förvänta sig av en borgerlig regering och en moderat finansminister är att man rakryggat kan stå för kärnan i borgerlig politik. Och vid behov argumenterar för den.
När man blir sviken i sina förväntningar har man dock inte råd att tappa modet. Det är en gammal sanning att partier och partiföreträdare lätt tappar bort sin ideologiska kompass i regeringsställning. Det är så många svåra avvägningar och så många brådskande ärenden som fyller skrivbordet och inkorgen att det blir lätt att förlora det långsiktiga målet ur sikte. Att prioritera det brådskande framför det viktiga till dess att man glömt vad det viktiga egentligen var. Det är just då de behöver vår hjälp.
Jag önskar mig inte nödvändigtvis att regeringen börjar hänvisa uttryckligen till Hayek, Mises eller Munkhammar – i vart fall inte i det dagliga arbetet. Men likadant som med bildningen, som enligt det gamla Ellen Key-citatet är vad vi har kvar när vi har glömt vad vi lärt oss, fungerar det med ideologiska principer. När de fungerar som bäst är de invanda ryggradsreflexer. Även när man väljer att förklä sina vägval till ”pragmatism” eller ”ansvarstagande” bär man ett grundläggande synsätt med sig.
Som en klok samtidsliberal formulerade det härom helgen: ”man har alltid principer – sina egna eller någon annans”.
Här ligger en viktig uppgift på Studentförbundet. Under en tid har talet om ideologiska principer i det partipolitiska samtalet låtit stumt och ihåligt. Begrepp som tolerans, liberal demokrati och alla människors lika rätt slängs fortfarande pliktskyldigt in i anförande och utspel. Frågan är dock vad de egentligen åsyftar. För att tala med just Hayek kommer det en tid i varje generation då frihetens principer måste återaktualiseras för att inte falla i glömska. Den tiden är nu. Det är därför viktigt att vi, under sena kvällar när vi digna ner under mat och dryck, fortsätter de ideologiska samtalen. Att vi talar om vad de principer vi håller kära egentligen betyder i vår tid.
Men principer ges inte bara innehåll i den principiella diskussionen. Framförallt tar de form och ges konkret innehåll när de praktiseras, när de styr människors handlande. Ansvaret för principernas praktik ligger helt på politiken. Vi kan aldrig se det verkliga utfallet av exempelvis äganderätten om den inte vägleder det vardagliga politiska arbetet som tillslut mynnar ut i en reform. Kanske en skattesänkning.
Att våga hålla fast vid borgerliga idéer och låta dem vägleda politiken, även i tuffa tider, är med andra ord ett måste om dessa idéer inte ska bli ihåliga och till sist glömmas bort. Det vore kul om regeringen försökte.
