Hanna Wagenius är tidigare ordförande för CUF, nuvarande ordförande i kommunfullmäktige i Östersund och jurist. Här skriver hon om vad som är naturligt – och varför det saknar egenvärde.
En grund och förenklad naturlighetsvurm är ett farligt vapen mot individuella rättigheter. För den som är liberal och fortfarande tror på upplysningsidealen är det dags att börja vässa argumenten och föra oss ur det bildliga träsk som vi annars riskerar att sjunka allt djupare i. Om naturlighet tillåts bli ett argument mot framsteg, kommer mänskligheten inte att komma långt.
Att extrema nationalister har en förkärlek för ekologisk odling är egentligen inte konstigt. I ett reportage i SvD från tidigare i år berättar Nikolas Berg, Ylva Lundkvist Fridh och Hillevi Helmfrid om hur de allt mer märker av hur nationalister och fascister dyker upp i sammanhang som tidigare mest varit förknippade med människor som tycker att Miljöpartiet är för mesiga i sin omställningspolitik. De gemensamma beröringspunkterna handlar ofta om en vurm för det oteknologiska, en idé om naturen som god och en skepsis inför det konventionella. De som vill ”bevara Sverige svenskt” är inte sena att hävda att det naturliga är att olika folkgrupper lever på olika platser, och pekar inte sällan på överbefolkningsteorier för att rättfärdiga sitt hat mot människor med annan hudfärg.
Dessa grupper är inte främmande för att också hävda att homo-, bi- och transsexualitet är onaturliga avarter som inte ska få ta någon plats i samhället. Individer är mål i sig själva, inte medel för andras underliga idéer om hur folk borde leva. Dessutom måste man vara aktivt ointresserad av resten av naturen om man hävdar att sexualitet och könstillhörighet skulle vara så begränsat som dessa krafter vill få det till. Överallt finns exempel på homosexuella relationer mellan djur – och hur kön, biologiskt, inte är binärt utan en glidande skala. Dessutom är människan själv också naturlig. Det som existerar hos oss existerar i naturen och kan automatiskt inte avfärdas som onaturligt.
Sammantaget används idéer om vad som är naturligt och inte för att inskränka grundläggande mänskliga rättigheter och tvinga in alla i samma levnadssätt.
Men naturlighetsvurmen tränger sig också in på betydligt fler områden. För inte länge sedan meddelade en influencer att hon inte tänkte betrakta sin pågående graviditet som ”ett medicinskt tillstånd”. Av den anledningen skulle hon avstå regelbundna kontroller hos barnmorska. Det finns också en rörelse för så kallad free birthing, som går ut på att man också föder utan kontakt med sjukvården. Motiven tycks ofta vara en föreställning om att modern sjukvård är onaturlig och att detta tar ifrån de födande den mystik som finns kring förlossningar.
Förutom att det är en akut livsfarlig inställning (för den som undrar dör en av femton kvinnor under graviditet eller i samband med förlossning i Tchad, ett land där free birthing är mer regel än undantag) så är den också ganska… korkad. Modern medicinsk vetenskap är ungefär lika onaturlig som en bäverdamm. Båda fenomenen är skapade av naturligt förekommande organismer på planeten jorden.
Det är också sorgligt att något så vetenskapligt eftersatt som mödravården är utsatt för närapå en kampanj om naturmystik. Även om den går att förstå ur perspektivet att födande vill få ett erkännande för den insats de gör, så förstör den ännu mer på ett område som är i akut behov av mer forskning och mindre föreställningar. Trots att vi lever i ett modernt land som Sverige lämnar vården rekommendationer om amning som snarare hör hemma i utvecklingsländer, och har alltför ofta också anammat ett förhållningssätt gentemot födande som bäst sammanfattas som passivt. Det så kallade finska greppet, en metod för att kraftigt minska risken för förlossningsskador, är fortfarande under återinförande efter att ha avvecklats under 70- och 80-talet. Idéerna om naturlighet kopplat till reproduktionsförmågan riskerar att minska framförallt kvinnors frihet och göra deras liv både svårare och kortare.
Mindre farlig, men lika dum, är naturlighetshetsen när det kommer till vårt födointag. Allt oftare varnas vi för att vår mat innehåller kemikalier – något vi verkligen får hoppas. Möjligheten att få i sig näring är icke-existerande annars. Men kemikalier har blivit ett modeord för att signalera att något inte är just naturligt. Förekomsten av e-ämnen ses som något som ska undvikas – trots att förekomsten av e-nummer egentligen bara säger att det förekommer tillåtna tillsatser i maten. E-ämnena i sig kan vara allt från ättiksyra till butylhydroxianisol och det faktum att det har ett e-nummer säger inget om ämnet är syntetiskt framställt eller inte. Det är väldigt vanligt att e-ämnena är konserveringsmedel, och alltså säkerställer att livsmedlet är ätbart trots att det inte producerades nyss. Det har inneburit en revolution när det kommer till matsäkerhet och även gjort maten billigare och mer tillgänglig.
Kanske har både fascisternas, graviditetsinfluencernas och matnaturalisternas idéer sin grund i en föreställning om naturen som något oförstört, heligt och mystiskt. Det är en platt bild av vad naturen är – sanningen är väsentligt mer komplex. Naturen är både vacker och ful, den är både livsnödvändig och livsfarlig, den är både vetenskaplig och oförklarlig. Allt som existerar är naturligt – vilket också är varför det är debilt att skilja mellan sådant som människan skapat och sådant hon inte skapatur det hänseendet.
Det är debilt att skilja mellan sådant som människan skapat och sådant hon inte skapat
Men somliga verkar föreställa sig att naturen har ett inneboende egenvärde och att allt som kommer ur den (utom människan) också har det. Det är underligt med tanke på att naturen (utom människan) saknar förmåga att värdera. Naturen är inte god, den är inte ond – den bara är. Värderingar och värden är det som verkligen skiljer människan från resten av världen. Och det är därför både ekofascisterna och säck-och-aska-miljökämparna har fel. Naturen ska inte räddas för naturens skull. Naturen kommer att finnas kvar även om det blir flera grader varmare i medeltemperatur, den kommer bara att förändras. Jorden går inte under. Men människan riskerar att göra det. Då är det dumt om en förment naturlighetsvurm sätter käppar i hjulet för frihet, forskning och framsteg.
