Henrik Dalgard är medlem av Svensk Linjes redaktion och studerar statsvetenskap vid Uppsala universitet. Här skriver han om vikten av att hålla isär liberalismens olika principiella utgångspunkter.

Under de senaste veckorna har en ny trend vid namn post your ideology blivit populär på de borgerliga delarna av Twitter. Trenden går ut på att användare ska försöka sammanfatta sin ideologiska hållning med hjälp av fyra bilder. Att bilder på Robert Nozick och John-Stuart Mill tar över människors flöden istället för kattungar och frukostar är välkommet. Dock sätter trenden fingret på något som främst liberaler ofta gör sig skyldiga till: att inte hålla isär ideologins principiella utgångspunkter. Liberalismen är ingen strikt sammanhållen ideologi som kan sammanfattas med en rad bilder på Nozick, Mill, Friedman och Rand. Det är en spretig idétradition med näst intill lika många utgångspunkter som kända tänkare. Att hålla olika ideologiska utgångspunkter åtskilda i huvudet är ett måste, delvis av kommunikativa anledningar men framförallt på grund av att olika utgångspunkter pekar ut olika svar och riktningar och framförallt för med sig en rad filosofiska problem som måste besvaras.

Ytterst förenklat kan liberalismens olika utgångspunkter delas in i två motsatta skolor i form av konsekventialistisk liberalism och rättighetsliberalism. Rättighetsliberalismen kan bäst sammanfattas med den öppnande meningen i Robert Nozicks magnum opus Anarki, stat och utopi:

 Individer har rättigheter och det finns handlingar som ingen får utföra mot dem (utan att kränka dessa rättigheter).

De rättigheter som Nozick åsyftar kan spåras tillbaka till de naturliga rättigheter som liberalismens urfader John Locke skrev sig varm om. Dessa var rätten till sitt liv och sin kropp, rätten till sin egendom och rätten att försvara sin egendom. Den liberala tänkaren Isaiah Berlin nyanserade senare konceptet genom att beskriva dessa liberala rättigheter som det som följde ur det negativa frihetsbegreppet, friheten från tvång. Denna utgångspunkt är av normativ natur. Rättighetsliberaler menar med andra ord att de rättigheter som tillskrivs människor av moraliska anledningar, och det vore med andra ord direkt omoraliskt att kränka någon av dessa rättigheter.

Den mer konsekvensbaserade liberalismen menar å andra sidan att liberalismen som ideologi, med dess fokus på marknadsekonomi och människans rättigheter, ska förespråkas inte för att den är moraliskt rätt, utan för att den leder till de bästa konsekvenserna. Denna hållning kan spåras tillbaka till de utilitaristiska tänkarna under upplysningen och där främst John Stuart Mill. Mill argumenterade kraftfullt för vikten av yttrandefrihet i sin bok Om friheten. Han gjorde det dock inte för att han ansåg att det var varje människas moraliska rätt att få uttrycka sin åsikt, utan i stället för att yttrandefrihet var ett måste för ett fungerande samhälle. Nu på senare år har denna argumentationslinje tagits över av tänkare likt Steven Pinker, som publicerar böcker innehållande näst intill miljontals grafer som illustrerar alla de fantastiska konsekvenser som upplysningens ideal i form av äganderätt och yttrandefrihet har fört med sig.

»Den kanske viktigaste anledningen till att hålla isär liberalismens olika utgångspunkter är dock denna: Beroende på hur man väljer att grunda sin liberalism kommer man ställas inför helt olika ideologiska problem och utmaningar.«

Anledningen till att isärhållandet av dessa olika utgångspunkter är viktig ligger som sagt först och främst i kommunikativa anledningar. Om man är tydlig med varifrån man kommer blir det lättare för diskussionsmotparter att förstå ens resonemang och målsättningar. Denna tydlighet är dock något som lyser med sin frånvaro i dagens politiska debatt. Ofta känns det som att debattörer står på toppen av var sitt isberg och argumenterar med varandra utan att se eller förstå det som finns under ytan. Den kanske viktigaste anledningen till att hålla isär liberalismens olika utgångspunkter är dock denna: beroende på hur man väljer att grunda sin liberalism kommer man ställas inför helt olika ideologiska problem och utmaningar.

Likväl som Nozicks inledande mening i Anarki, stat och utopi perfekt definierar rättighetsliberalismens grundläggande utgångspunkt sätter den också fingret på denna skolas största problem. I resterande del av boken gör Nozick just det som rättighetsliberaler älskar att göra. Han vänder ut och in på människans rättigheter, diskuterar deras natur, hur de tar sig i uttryck i mänskligt handlande och huruvida staten faktiskt kan existera utan att kränka dessa rättigheter. Men i en bok på drygt 500 sidor skrivs knappt en rad om varifrån människans rättigheter kommer. Det är just det som är rättighetsliberalismens största problem. Den bygger en hel teori med människans rättigheter som grund utan att faktiskt motivera själva grunden. Om grunden sviktar spelar det ingen roll hur stabil resterande delar av teorin är. Det spelar ingen roll hur tydligt rättighetsliberalismen beskriver hur människor får agera och interagera med varandra eller hur staten ska konstrueras för att vara legitim om den grundläggande utgångspunkten för allt detta inte motiveras. Att förklara varifrån människans rättigheter kommer och varför de ska betraktas som moraliskt legitima är helt enkelt den största knäckfråga som en rättighetsliberal måste besvara.

Om rättighetsliberalismens största problem är dess grund, är den mer konsekvensorienterade liberalismens problem hur dessa utfall ska tolkas och hanteras. Utilitaristiska liberaler behöver inte motivera varifrån yttrandefrihet och äganderätt kommer, bara att agerande som om dessa rättigheter fanns leder till ett bättre samhälle. Det stora problemet är dock hur man skulle hantera situationen om exempelvis äganderätt inte empiriskt ledde till de bästa konsekvenserna. Hur ska de problem som växer fram inom ramen för en marknadsekonomi, som techbolag som hotar den personliga integriteten eller stora banker som är ”too big to fail”, hanteras? Ska då liberalismens grundläggande principer förkastas för att deras konsekvenser med ens blev lite obekväma? Frågan en utilitaristisk liberal måste ställa sig är med andra ord om det är konsekvenserna eller liberalismen som kommer först.

Att få en insikt och försöka tackla de problem som liberalismens olika utgångspunkter för med sig är dels viktig för en själv. Om man är medveten om den grund ens olika politiska åsikter vilar på och de problem och frågeställningar denna grund för med sig, kommer man mycket enklare kunna besvara andra typer av politiska och filosofiska frågeställningar. Men framförallt är denna kunskap viktig för att kunna försvara de angrepp som liberalismens kritiker kommer med. Om vi ska ha framgång i den ständigt pågående idéstriden mot frihetens fiender måste vi först och främst veta vilken grund vi står på, och hur den grunden ska försvaras. Annars riskerar vi att gå vilse, och planlöst irra omkring i mörkret. 

Categories: Tema

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *