Johanna Grönbäck är viceordförande emerita för FMSF och redaktionsmedlem i Svensk Linje. Här skriver hon om rätten till hemligheter i Europa.
Utskällningarna brukar gå i riktning från öst till väst. Bryssel klagar på hur slarvigt och vårdslöst Washington hanterar européers personuppgifter. På sistone har dock uppläxningen också gått i motsatt riktning, EU har stått med mössan i hand när USA ställt fråga på fråga. Hur är det med övervakningspraktiken? Finns det tillräckliga rättsmedel i länder som Frankrike för att icke-EU-medborgare ska kunna ifrågasätta hur deras personliga uppgifter hanteras? Vilken tillsyn finns för att säkerställa att inte för mycket personlig information samlas in?
Det sägs ibland att USA är bäst på innovation, Kina på produktivitet och EU på reglering. Det behöver inte vara fullt så negativt som det låter, men det beror förstås på regleringens innehåll.
EU är ambivalent. Det är platsen för både GDPR – ett syftat skydd för personuppgifter – och för Chat Control – en fullständig övervakning, avkryptering och realtidsgranskning av alla EU-medborgares elektroniska kommunikation. En union där ett förbjöd AI under en månads tid och ett annat är i stånd att testa massövervakning med ansiktsigenkänning i realtid under kommande OS.
Samma union som dömt ut svenska regler när man här ville ålägga alla teleoperatörer till odifferentierad lagring av sina användares uppgifter. Det, påpekade EU-domstolen, skulle innebära att man sparar människors dagliga rörelsemönster, aktiviteter och umgängeskretsar – sådant som innebär att man kan dra precisa slutsatser om kunders privatliv.
Men i denna nordliga del av EU har integritetsdebatten överröstats av behovet av säkerhet. Övervakningskameror har i något slags orwellskt nyspråk döpts om till trygghetskameror och ministrar tycks imponerade av sitt egna tramsargument att ”det riktiga integritetshotet inte kommer från statens övervakning utan från kriminaliteten”.
Det är ett nonchalant argument av flera skäl, men mest för att staten bevisligen själv i sina egna säkerhetssyftande lagar också skadar och riskerar människors trygghet. Det kan exempelvis ske genom missbruk eller att information läcker, men risken finns också i konstruktionen i sig: när staten struntar i hänsyn till integritet, struntar de också i människors makt och kontroll över sitt privatliv, vilket kringskär människors fria handlande.
***
En färgad britt är sen till jobbet och börjar småspringa när han kliver av bussen. Eftersom det regnar stoppar han händerna i fickorna. Det flaggar realtidsövervakningen som misstänkt beteende, och mannens ansikte känns av kamerorna igen som efterlyst. Han genomsöks och handfängslas på plats.
Hans vardagliga beteende blir i den övervakade situationen misstänksamt. Övervakade gör klokt i att aldrig slappna av.
Den svarta häktade mannen var inte efterlyst, AI-systemet hade fel, vilket de ofta har när det gäller mörkhyade. Algoritmerna har svårare att särskilja en mörkhyad från en annan. Risken för förväxling är 100 gånger högre än för ljushyade. Denna övervakning, som ska testas i Frankrike kommande OS, blir mer inskränkande för vissa än för andra.
***
I EU pågår nu diskussionen om AI-övervakning för fullt. När USA:s federala skydd för aborträtten var i stånd att upphävas, kom snabbt uppmaningar från civilsamhället om att kvinnor borde ta bort alla fertilitetsappar från sina mobiltelefoner. Den sortens information som användaren själv registrerar i appar som Natural cycles blev förknippade med risker.
Kartläggning av sin menscykel – vilket kan användas för exempelvis främja eller undvika graviditet – blev som information intressant för andra parter. Samkörs uppgifter om en kvinnas menscykel med hennes platsdata går det att se om hon rört sig i områden med kända abortkliniker och i samband med detta haft icke-förväntade förändringar i sin menscykel.
Några företag hade redan tidigt sålt sådana uppgifter till rättsväsendet. Till synes harmlösa uppgifter kan snabbt bli intressant material för en stat som hotar vissa rättigheter. Om sådana uppgifter läcker – vilket de gjort exempelvis i Sverige – finns även risker kopplade till personliga relationer. Uppgifter om en abort kan nå en kontrollerande partner. Häromåret råkade platstjänster röja kvinnors skyddade boenden.
Integritet i bemärkelsen det privata, personliga och rentav hemliga, är en av flera förutsättningar för att kunna vara sig själv, att testa sig själv och ibland också för att utvecklas. För just det är tekniken ett fantastiskt verktyg. Online söker vi svar på frågor om andra och om oss själva, vi söker kontakt, vi pratar, vi undervisas, vi vårdas, vi söker kärlek, vi sparar minnen, vi finner tröst, vi hittar nya fysiska platser, vi hittar alternativa livsvägar.
Den som ser våra telefonsamtal med läkare, textmeddelanden med partners och vänner, vår gps-historik och våra foton, kan veta det mesta om oss. Det är information som kan lägga ett närmast fullständigt pussel om vem och vad en människa är. Skulle vi dela med oss av den informationen med en främling en helkväll på krogen, hade det för de flesta varit förknippat med en rejäl släng av bakisångest. För andra ren fara.
Vår privata sfär är vår av en anledning. Om den blir tillgänglig för andra kommer vi snart att begränsa oss själva, vad vi vet och vad vi kan bli.
Från andra hållet, innebär detta att det alltid finns mer att övervaka, att det alltid finns mer information om en människa som kan bli tillgänglig. Därför blir övervakaren aldrig mätt.
En av Judith N. Shklars många poänger i Rädslans liberalism är att det viktiga för liberalismen inte är var någonstans linjen för den offentliga makten dras, utan att den dras och respekteras över tid. Det bör ses som giltigt också för den offentliga maktens övervakning.
EU:s ökända position som världens främsta reglerare blir i det här fallet ett skydd av rättigheter. Det spelar i sin tur roll för stora delar av övriga världen. Dels genom avtal, som exempelvis det EU-U.S. Transatlantic Data Agreement man nu diskuterar med USA (och får kritik i samband med), dels genom den inre marknadens attraktionskraft. Den som kallas för Bryssel-effekten.
EU:s 500 miljoner konsumenter på den inre marknaden lockar många företag till unionen – trots att man ligger efter vad gäller innovationer, teknik och tillväxt. Väl här behöver företagen följa EU:s alla regler, och har man väl lärt sig dem, kan man lika gärna ställa om hela bolaget efter dem, vart än i världen de rör sig.
Det ambivalenta EU har mycket att bevisa med både AI Act och Chat Control på bordet. Vi andra borde inte behöva visa så mycket alls.
