En juridisk lagstiftning som möjliggör ett undantagstillstånd skulle troligen inte orsaka en omedelbar övergång till diktatur. Strukturen försvagar dock demokratin och erbjuder en ingång för tyranniet. Markus Linder hoppas att Carl Schmitts Politisk Teologi inte ligger på justitieministerns nattduksbord.
Under de senaste åren har diskussionen kring lag och ordning förändrats drastiskt. Tidöpartierna och en stor del av oppositionen vill ge mer resurser till polisen och militären för att möta de växande kriminella organisationerna. Det är dock inte enbart en debatt om mängden resurser som tilldelas direkt brottsbekämpning. Utökade krav efter visitationszoner, gränskontroller och anonyma vittnen visar också på en vilja till nya juridiska redskap. Finns det då en risk för att samhället kommer att tillåta grovt auktoritära medel? Kan det till och med bli så att det svenska samhället kan komma att tillsätta en suverän, med makten att utlösa ett undantagstillstånd?
Den tyske juristen Carl Schmitt publicerade 1922 Politisk Teologi. Essän syftade till att identifiera vad det politiska är och hur juridiska beslut verkställs. Det politiska definierar Schmitt som en motsättning mellan upplevd vän och fiende. Det är inte en moralisk fråga utan en social konstellation som identifieras i syfte att avgöra vad som ska försvaras och angripas. I relation till verkställandet av politiken identifierar Schmitt den så kallade Suveränen; den aktör som kan besluta om att utlösa undantagstillståndet, en situation där lagar kan kringgås i syfte att verkställa politisk aktion.
Det skulle till exempel kunna beskriva en president som utlyser nödbefogenheter under en kaotisk politisk situation. Det var även något Schmitt önskade, att samhällets juridiska ordning skulle härstamma från suveränens undantagstillstånd.
Carl Schmitt var verksam i Tyskland under tidiga 1900-talet och likt alla andra av sina landsmän behövde han besluta sig hur han skulle förhålla sig till nazismen. Schmitt tog inte avstånd från den totalitära ideologin utan anslöt sig till NSDAP 1933. Beslutet har diskuterats i efterhand då han tidigare under sin karriär inte givit stöd till radikala rörelser. Istället önskade han främja den stabilitet som han ansåg uppstå i samband med det upphöjda presidentskapet.
Schmitt fick ett flertal positioner tilldelade av nazisterna, men 1936 anklagades han av en SS-publikation för katolska och hegelianska sympatier, varefter han föll ur gunst. Schmitts beslut att ansluta sig till NSDAP har självklart gjort honom till en kontroversiell historisk figur, men hans akademiska arbete har dock inte försvunnit. På senare år har hans teorier fått en märkbar renässans.
Schmitts egna politiska beslut var grovt problematiska men de tankar han formulerade i Politisk Teologi är ännu mer hårresande. Att ge en aktör befogenheter som utsträcker sig utan någon befintlig motvikt, möjliggör auktoritära medel. En president som kan kommendera samhället i syfte att motarbeta ett upplevt hot behöver enbart omdefiniera konceptet hot, för att kunna förskansa en diktatorisk position. För att vidmakthålla friheten behöver folket agera suverän.
För att vidmakthålla friheten behöver folket agera suverän.
I Sverige har den upplevda säkerheten blivit en av de centrala politiska frågorna, och landet rustar upp för att motarbeta interna och externa konflikter. Staten vill stärka sina möjligheter att garantera trygghet och säkerhet i en värld där andra stater verkar inta mer krigslystna positioner. Det handlar inte enbart om militära hot som Ryssland, utan den press som kan brukas gentemot civilsamhället. Terrorism och cyberattacker kan få människor att uppleva krigets psykologiska mekanimser även i fredstid. I en sådan situation kan det kännas lockande för många att upphöja en suverän med juridiska befogenheter att bekämpa fienden. Om man dock avlägsnar de juridiska och folkförankrade kopplen, under hur lång tid skulle suveränen bekämpa våra fiender? Skulle inte suveränen vi instiftat rättfärdiga sin egen existens genom att ta sig an hot vi inte ens identifierade?
En juridisk lagstiftning som möjliggör ett undantagstillstånd skulle troligen inte orsaka en omedelbar övergång till diktatur. Ett flertal demokratiska länder har till och med nödbefogenhetslagar som brukats i syfte att navigera i svåra tider. Strukturen försvagar dock demokratin och erbjuder en ingång för tyranni.
Den romerska republiken använde sig av diktatorisk makt då republiken var i fara. Vid ett flertal olika tillfällen var det ett effektivt system för att skydda staten. Det politiska läget kom dock att ändras och när nya aktörer som inte värnade om strukturen intog makten, föll republiken.
För att Sverige inte ska gå samma öde till mötes, är det en sund försiktighetsåtgärd att varken hylla suveränen eller undantagstillståndet.
Markus Linder är redaktionsmedlem i Svensk Linje och tillträdande styrelseledamot i Ateneum.
