Karolina Boyoli läser en master i strategisk kommunikation vid Lunds universitet. Hon är medlem i Studentföreningen Ateneum och medlem av redaktionen för Nye Atenaren. Därutöver är hon ordförande för det politiskt obundna Lunds universitets politiska och ekonomiska förening, LUPEF. Här skriver hon om ett litet men problematiskt kryphål i den europeiska demokratin.
En varm majdag ett par veckor innan EU-valet 2019 var jag i mataffären och handlade med en vän. Min vän är medborgare i två EU-länder: i Sverige och i Spanien. Eftersom vi båda är mycket politiskt intresserade var det naturligt att vi talade om det stundande EU-valet. Diskussionen kretsade i huvudsak kring vilka vi skulle rösta på, men övergick sedan till en mer demokratisk diskussion om EU-medborgares inflytande i EU. Min vän sade nämligen att hon, som dubbel EU-medborgare, har rätt att rösta två gånger. Hon hade rätt att delta i EU-valet både i Sverige och i Spanien. Hon fortsatte diskussionen med frågan om hon skulle rösta på motsvarande sätt i de båda ländernas val eller om det fanns ett värde i att taktikrösta i något av valen.
Medan vi stod vid snabbkassan och skannade in våra varor började jag fundera på om detta verkligen var demokratiskt. Å ena sidan var hon medborgare i de båda länderna som har olika behov och mål i EU, vilket gör det logiskt att dubbelmedborgare får rösta två gånger. Men, å andra sidan finns det bara ett EU. Det finns bara ett antal EU-medborgare och dessa blir inte fler bara för att vissa innehar dubbla medborgarskap. Principen om en medborgare, en röst måste stå starkast.
Jag fortsatte att fundera på de demokratiska aspekterna längs vägen hem från affären. Demokrati och demokratiska val bygger på grunden att alla myndiga medborgare får vara med och besluta om samhällsfrågor genom att välja sina representanter. I sin tur innebär detta att alla EU-medborgare får lika stort inflytande oavsett bakgrund, status eller andra faktorer. Därför blir denna ”dubbla rösträtt” som individer kan få som ett resultat av ett dubbelt EU-medborgarskap problematisk ur ett demokratiskt perspektiv. Även om slutresultatet av valet inte påverkas annat än marginellt, och även om samma 751 Europaparlamentariker väljs trots denna demokratiska anomali, är frågan ändå viktig från principiell synpunkt.
Väl hemma satte jag mig direkt framför datorn för att ta reda på vad som verkligen gäller. Har individer med dubbla EU-medborgarskap verkligen möjligheten till dubbelt så stort inflytande i unionen som resten av oss som endast har ett EU-medborgarskap? Svaret är nej. De får endast rösta i ett av valen. Min vän hade missuppfattat situationen. Enligt EU:s valrättsakt får varje EU-medborgare endast rösta en gång. Dubbelmedborgare har rätten att rösta i vilket av de två länderna som de själva väljer, dock inte i båda. Inte nog med att de med ”dubbel rösträtt” inte får rösta två gånger, det är dessutom olagligt. Individer som ertappas med att ha röstat två gånger kan straffas med böter eller i vissa fall fängelse. Trots att detta förbud föreligger finns det inget verksamt sätt att kontrollera om individer med medborgarskap i fler än ett EU-land har röstat mer än en gång. I praktiken innebär detta att dessa dubbelmedborgare har möjligheten att olovligt rösta två gånger trots att det är förbjudet i EU-lagstiftning. Sanktioner uteblir eftersom kontrollen inte är reglerad.
Som dubbel EU-medborgare kan du per automatik inkluderas i båda medlemsstaternas röstlängder, på samma sätt som det var för min vän. I Sverige har vi nämligen inga regler som behandlar krav på att rapportera att man också är medborgare i ett annat EU-land. På sin hemsida skriver valmyndigheten: ”finns du upptagen i röstlängden i ett annat land inom EU stryks du från den svenska röstlängden.”. Detta skall ske genom det informationsutbyte som existerar mellan unionens medlemsstater. Informationsutbytet är emellertid inte helt oproblematiskt. Till följd av att länder har olika system när det gäller personnummer och medborgare kan enskilda medborgare vara svåra att identifiera och således upptas i två röstlängder ändå.
Att få hem två röstkort i brevlådan kan både vara förvirrande och missvisande. Denna vilseledande kommunikation kan leda till omedvetna förbrytelser och demokratisk felaktighet. Problematiken kring den dubbla rösträtten har under många år varit känd för Europapolitikerna. Trots detta sker ingen förändring. Andra frågor prioriteras. Andra frågor kan vara mer akuta och detta problem kan betraktas vara marginellt i det stora hela, men det måste vara möjligt för EU:s beslutsfattare att både hantera akuta sakfrågor och denna demokratiska anomali. Ett demokratiskt EU är ett stabilt EU. En gemensam förteckning över EU-medborgare och en gemensam röstlängd inför valet till Europaparlamentet bör prioriteras högre i maktens korridorer och processas fram.
Det finns bara ett EU. Bara en europeisk union. Men EU-medborgarna är desto fler. Att se till att dessa får samma förutsättningar och lika rätt till inflytande vid val oavsett medborgarskap bör inte sopas under mattan. Detta dubbla demokratiska inflytande för dubbelmedborgare bör därmed stoppas av principiella skäl för att markera att alla EU-medborgares röster är värda lika mycket. En medborgare, en röst måste gälla som princip och i praktiken också inom EU.
Att alla EU-medborgare skulle ha enskilda personnummer som endast användes inom unionen skulle göra informationsutbytet mellan medlemsstaterna enklare. Då skulle en gemensam röstlängd bli naturlig och valmyndigheterna skulle direkt kunna se vilka som redan har röstat. Vidare finns det fler fördelar. Känslan för EU-medlemskapet skulle sannolikt stärkas i fall medborgarna i respektive medlemsland hade ett EU-personnummer. Det skulle även underlätta för medborgare och medlemsstater vid EU-gränskontroller och försvåra möjligheten att laborera med flera olika identiteter. Hursomhelst. I fall två studenter kan tänka stora demokratiska tankar i en mataffär i Lund, borde då inte våra makthavare i Strasbourg och Bryssel kunna tänka på samma sätt och kvalitetssäkra EU-valen?
