Året går mot sitt slut. Bakom oss lämnar vi ett valår och en regeringsbildningsprocess som har lämnat mycket att önska för vänner av frihet. I skrivande stund är en regering inte på plats – och huruvida det slutgiltiga utfallet kommer att innebära ett borgerligt maktskifte är ännu ovisst. Det måste utifrån valresultatet betraktas som ett misslyckande.
Visst skulle Sverige förvisso klara sig väl utan en regering. Men landet är i stort behov av liberala reformer, och av den anledningen borde ett borgerligt maktskifte stå högst på agendan. Sverige är i ett avsevärt sämre skick än när regeringen Löfven tillträdde för fyra år sedan – och det finns mycket som behöver göras ogjort, inte minst vad beträffar den viktiga frågan om äganderätten.
Sverige har bland de högsta skattetrycken i världen. Äganderätten är svagt skyddad. Staten kan med blott ett myndighetsbeslut i ryggen välja att expropriera medborgares mark. Hoten om inskränkningar i näringsfriheten – i synnerhet försöket att införa vinstförbud i välfärdssektorn – står i paritet med de om löntagarfonderna. Kvittot efter den senaste mandatperioden är 47 miljarder kronor i skattehöjningar utan någon prioritering av det offentligas kärnuppgifter. Rökförbud på uteserveringar har – trots försök från Fria Moderata Studentförbundet och dess vänner att få förbudsivrarna i det förment borgerliga partiet Sverigedemokraterna att svänga i frågan – röstats fram av riksdagen.
Den hårdare implementeringen av artskyddsförordningen har inneburit allvarliga exproprieringar inom det privata skogsbruket. Förra året stoppades över femtio avverkningar. Flera fall är nu föremål för rättslig prövning. Trots att Skogsstyrelsen och Naturvårdsverket redan i juni år 2016 uppmanade regeringen att utreda artskyddsförordningen för att ”säkerställa att den är tillämpbar, effektiv och rättssäker” har ingenting hänt.
Utvecklingen för markägare är ett symptom på ett större problem av bristande rättighetsskydd och rättssäkerhet. Vi förfasas med rätta över utvecklingen i ett antal europeiska länder, och pekar på rättighetsinskränkningar, men ägnar ingen särskild möda åt att identifiera och korrigera de risker som vårt eget system har.
Lyckligtvis har just denna fråga ägnats större engagemang än tidigare under det gångna året. Borgerliga ledarsidor har uppmärksammat fall av äganderättsinskränkningar, och Moderata samlingspartiet har i sin rapport ”En ny grundlagsutredning: Stärk individens rätt och rättsstaten”, skriven av partisekreterare Gunnar Strömmer och dåvarande ordförande i riksdagens konstitutionsutskott, sedermera talman, Andreas Norlén, tagit fram ett antal önskvärda reformförslag. Lagrådets ställning och domstolarnas lagprövning föreslås stärkas, domstolarnas självständighet utökas och grundlagarna svårare att ändras.
Dessutom föreslås att äganderätten skyddas genom de särskilda beslutsregler som finns för vissa rättigheter, däribland yttrandefriheten, i regeringsformen. Det hade inneburit såväl krav på form (att eventuella inskränkningar sker genom lag stiftad i enlighet med riksdagsordning och regeringsform) som krav på proportionalitet och effektivitet (att inskränkningar har ett tydligt syfte som uppfylls och är det minst ingripande alternativet för att uppnå syftet). (Huruvida partiet vill att förslaget om äganderättsskydd bör gälla även i fråga om skattepolitik återstår att se.)
Det är en väldigt god utveckling. Äganderätten är det viktigaste vi har. Det är inte bara en normativ utsaga – utan en empirisk. Fram till mitten av 1800-talet var landet ett fattigt jordbrukssamhälle. Slitet på åkrarna och i skogarna såväl som fattigdomen och hungern dominerade svenskarnas liv. Under den senare hälften av 1800-talet hände dock någonting. Fabriksskorstenar restes, tåg sattes i rullning och radioapparater började knastra. Ett av världens fattigaste länder förvandlades till ett av världens rikaste.
Den gängse förklaringen till denna utveckling lyder att uppfinnandet av bland annat spinnmaskinen och ångmaskinen utgjorde startskottet för Storbritanniens industriella revolution, och att Sveriges dito berodde på ökad efterfrågan av råvaror och jordbruksprodukter. De tekniska framstegen skall naturligtvis inte förringas – men den enskilt viktigaste faktorn i vårt lands explosionsartade välståndsutveckling var snarare att vårekonomi liberaliserades.
Skråväsendet avskaffades. Näringsfrihet infördes. Inrikestullarna avskaffades. Förbudet mot handel utanför städerna avskaffades. Sverige anslöt sig till det internationella frihandelssystemet. Den privata äganderätten stärktes. Statsminister Louis De Geer den äldre. och den av Frédéric Bastiat inspirerade finansministern Johan August Gripenstedt införde i stort sett införde de allmänna institutioner som krävs för marknadsekonomi, och Sverige blomstrade. Fortfarande i dag åtnjuter vi i Sverige resultatet av detta.
Det som hände går att beskriva i ekonomiska termer – men var egentligen bara en effekt av att äganderätten värnades. När Sverige nu är i stort behov av en ny välståndsresa är detta väl värt att komma ihåg och påminna våra politiker om.
Det finns naturligtvis politiska och filosofiska spörsmål med äganderätten som bör ägnas tid och tanke. Hur uppstår ägande över externa ting? Finns det gränser för äganderätten, och i så fall vilka? Vad får den lockeanska synen på ägande för konsekvenser vad gäller till exempel offentlig egendom? Att mena att äganderätten är en viktig princip är bara ett första steg av många.
Av den anledningen är det väldigt glädjande att se att Svensk Linjes redaktion har valt att ägna årets sista nummer av tidskriften åt just äganderätten – och faktiskt ta sig an frågan djupare och mer grundat än vad som vanligen görs. När den politiska debatten ger skäl till nedslagenhet och frustration är Fria Moderata Studentförbundet idéernas och utvecklingens bastion.
När vi tillsammans gjorde bokslut över året på Studentförbundets julfest i Stockholm fanns skäl att vara stolt. Arbetet i våra elva föreningar från Luleå till Lund bär frukt. Av den anledningen kan vi även blicka framåt mot frihetskampen år 2019 med tillförsikt.
Utifall att vi inte hinner ses innan årsskiftet skulle jag vilja passa på att hälsa alla vänner, medlemmar och läsare av Svensk Linje en riktigt god jul och ett gott nytt år. Ta er tid att vila, umgås med era nära och läsa en god bok – så ses vi på barrikaderna!
