Pengar är ett säreget mänskligt påfund. Även om det inte är lika gammalt som civilisationen själv uppstår de första spåren inte långt därefter i de allra flesta urbaniserade kulturer. För dig och mig är det så självklart att handskas med ett generaliserat betalmedel att vi sällan stannar upp för att reflektera över det.
Om man händelsevis skulle få för sig att surfa in på Sveriges riksbanks hemsida för att söka svaret på frågan ”vad är egentligen pengar?” möts man av ett fascinerande icke-svar: ”Pengar är vad medborgarna i ett samhälle kommer överens om att pengar ska vara.” Jaha. Det här är egentligen inte den sortens språksemantiska debatt, det inser Riksbanken också, men anslaget är svindlande. Och lika viktigt för både konservativa och liberaler att lägga på minnet – för vi kommer att vilja kunna försvara denna grundprincip. Roten till pengar finns hos den lilla människan och i traditionens stabilitet, inte hos centralbankerna, i statliga sedelpressar eller i storbankernas kalkylark.
Vårt förhållande till pengar är i dag mindre fysiskt än någonsin. Högst konkret byteshandel av äkta varor reducerades historiskt till transaktioner i allt mer standardiserade metallbitar – för att det var praktiskt och pålitligt – och dessa ersattes i sin tur, i takt med ett framväxande bankväsende, av handel med skuldebrev och remburser som standardiserades, och snabbt förstatligades, till sedlar och checkhäften. Sedan kom de digitala plastkorten att revolutionera även detta. I dag kan det gå månader utan att man ser så mycket som skymten av en sedel, trots att maan får ut lön varje månad och handlar varor och tjänster i princip varje dag. Somliga har valt att ersätta fysiska bankkort med mobilappar, eller rentav – i de teknikutopistiska extremfallen – med inopererat chip i handryggen. Hur många barn får i dag spargrisar och myntrör att samla veckopengen i? Snart är ekonomiskt värde kanske inget annat än siffror i ett världsomspännande datorprogram. Valutorna finns kvar, men håller ”pengarna” på att försvinna? Det beror kanske lite på vad man menar, men klart är att vårt gemensamt överenskomna betalmedel blir allt mer abstrakt.
Och alla kan förstås inte vara nationalekonomer. Vadå valutadevalvering? Hur kan en statsskuld bara avskrivas? Är inflation verkligen en naturlag? Jaha, så nu har staten bestämt sig för att skicka ut ”gratis” helikopterpengar till exakt alla? Varför gör man inte bara det varje månad? När ekonomer och politiker allt oftare tycks kunna vifta med sina räkneprogram och pappersbuntar och plötsligt skapa pengar ur tomma intet är det inte konstigt att gemene man, eller genomsnittlig SSU-gymnasist på sociala medier, känner sig alltmer främmande för vad ”pengar” egentligen innebär – även om det finns en fullt rimlig nationalekonomisk förklaring egentligen.
Mänskligt konstruerade valutor som dollarn, euron och kronan må vara sociala konstruktioner, men mänsklig tillit är inte det. Värdet av en vara, tjänst eller företeelse må vara subjektivt bestämt, men människans tendens att värdera är beständig. Pengar är det bästa sätt vi hittills har upptäckt för att kommunicera kring dessa subjektiva värderingar. Det befintliga systemet fungerar bara så länge det finns allmän tilltro till det, men om det en gång skulle rämna skulle ett nytt uppstå. (Jag har fortfarande inte riktigt förstått hur kryptovalutor som bitcoin är, men det kanske är dags snart.) Klart är att ett gemensamt system utan självständiga exitmöjligheter är absolut beroende av förtroende på ett sätt som gör det fascinerande bräckligt. Men samtidigt är det ett uttryck just för den mänskliga samvarons storhet. Den enskilda människan är givetvis fri att själva skapa vad hon behöver och värderar, men det är i utbytet med andra som mänsklighetens evolutionära fördelar – social samarbetsförmåga och höggradig abstraktions- och planeringsförmåga – kommer till sin fulla rätt.
Som Ayn Rand låter Franciso d’Anconia inleda sitt berömda tal om pengar i Atlas Shrugged:
”So you think that money is the root of all evil? Have you ever asked what is the root of money? Money is a tool of exchange, which can›t exist unless there are goods produced and men able to produce them. Money is the material shape of the principle that men who wish to deal with one another must deal by trade and give value for value. Money is not the tool of the moochers, who claim your product by tears, or of the looters, who take it from you by force. Money is made possible only by the men who produce. Is this what you consider evil? When you accept money in payment for your effort, you do so only on the conviction that you will exchange it for the product of the effort of others.”
Även om få kanske tänker på pengar som mänsklighetens bästa innovation på uttryckliga samma sätt som förbundsordförande John Norell gör på följande uppslag är det få andra innovationer som inbjuder till reflektion och kritik från så många olika perspektiv. I detta nummer av Svensk Linje presenteras några. Rutger Brattström ger ett historiskt perspektiv om hur pengar påverkar politik. Förbundets skattepolitiska sekreterare Johannes Nathell varnar för att extrahera pengar från medborgarna genom en digital skatt och viceordförande Per Mittag-Leffler skriver om centralbankers ambition att kontrollera penningmarknaden från ovan. Att pengar är tätt knutet till makt återkommer också viceordförande Amanda Broberg utifrån ett feministiskt perspektiv i sin recension av Katrine Marçals senaste bok. Detta och mycket mer väntar dig under helgernas läsning. För den teoretiskt hugade rekommenderas också klassikertexten innehållande Benjamin Franklins snart 300 år gamla reflektioner över pappersvalutan som betalmedel.
Om du mot slutet av numret känner att just ditt favoritperspektiv saknas, eller att någon av skribenterna har fått sin verklighetsuppfattning uppochnervänd, är du i vanlig ordning varmt välkommen in med en replik – eller en självständig text – i det nya året. Vi växer genom samtalet, och genom att låta våra idéer prövas i mötet med andras dito. Den som tror sig ha tänkt färdigt bevisar just genom detta att vederbörande inte har tänkt tillräckligt långt.
