Vänstern klagar ofta på den hemska amerikanska sjukvården. Men faktum är att Sveriges välfärdsstat är beroende av en privat vinstdrivande sjukvård, skriver My Pohl från CUF Stockholm.
Vill du ha det som i USA? Det är en retorisk end-of-the-discussion-fråga som väl sammanfattar hur debatten om vinster i vården brukar låta. Den avslöjar också den generella inställningen till amerikansk välfärd, vilken bland annat framförs på Aftonbladets ledarsida. Något som sällan lyfts upp i sådana diskussioner är det faktum att vi åker snålskjuts på USA:s mer marknadsliberala läkemedelsframställning.
USA spenderar ungefär dubbelt så mycket på sjukvård som det genomsnittliga OECD-landet sett till andel av BNP. Det beror bland annat på att de använder fler nya och mer avancerade mediciner. De har också generellt sett högre priser och försäkringssystemet kan ibland leda till att patienter överbehandlas. USA står för ca 70% av världens läkemedelsvinster trots att välståndet enbart utgör 27% (Goldman & Lakdawalla, The global burden of medical innovation, Brookings 30/1 2018). En följd av detta är att nästan hälften av världens nya läkemedel kommer därifrån. Det finns en koppling mellan hur mycket pengar det läggs på läkemedel idag och hur morgondagens utbud ser ut. Ett aktuellt exempel är coronapandemin och vaccinframtagningen där amerikanska läkemedelsföretag stått för eller varit inblandade i flera av de största vaccinen, inte minst de nya av mRNA-typ. Att det finns de som är villiga att betala för nya mediciner möjliggör en uppskalad produktion. Så småningom leder det till mer lättillgängliga produkter som kommer fler till gagn. De effektiva medicinerna mot HIV som spridit sig till några av världens fattigaste områden har kommit till på det viset. Europeiska länder som trots goda ekonomiska förutsättningar inte bidrar i lika hög grad till läkemedelsutvecklingen åker på så vis snålskjuts på de amerikanska läkemedelskunderna.
Mot bakgrund av detta framstår den högmodiga attityden från personer som Daniel Suhonen orättmätig. I Aftonbladet skriver han under rubriken “Timbro är livsfarliga” (20/9 2019) om hur den amerikanska vården inte är jämlik och därmed omoralisk. I artikeln “Biden kan lära S om vänsterpolitik” (30/1 2021) berömmer han Biden-administrationen för att utnyttja coronakrisen till att expandera staten. Att stoltsera med sin moraliska överlägsenhet när den egna välfärdsmodellen i själva verket bygger på frukterna från en annan modell är att berömma sig för någon annans resultat. Det finns för- och nackdelar med båda modellerna och det går att föredra den ena framför den andra men man bör ha klart för sig hur de två välfärdssystemen är relaterade till varandra. Om det förstnämnda beteendet kan uppfattas som pinsamt så är hejaropen från Suhonen och hans gelikar när USA inför socialiseringar som riskerar minska innovationstakten direkt livsfarliga. Det är litet som att strypa eltillförseln till sin egen respirator. Be careful what you wish for.
Vill du ha det som i USA? Allmänna sanningar mår bra av att ifrågasättas och nyanseras. Det kategoriska avfärdandet av allt vad amerikansk sjukvård heter är inget undantag. Aspekter som innovation och rätt incitament måste beaktas inom välfärdspolitiken för en långsiktigt välmående befolkning. Det är nog få som skulle köpa en hel samhällsmodell rakt av men vi som är bosatta i en omfattande välfärdsstat bör vara glada över att USA erbjuder goda förhållanden för läkemedelsutveckling eftersom det ligger till grund för stabiliteten i vårt system.
Avslutningsvis, om dagens skeva fördelning av kostnaderna för läkemedelsutveckling tagit sjukvården till den nivå den är på idag – blir man inte nyfiken på hur mycket längre vi hade kunnat komma om Europa betalat sin beskärda del av det hela?
