Argumenten om att invandrarna tar våra jobb hörs idag från båda hållen på det politiska spektrat. Vad både vänsterpartister och moderater glömmer är att en dynamisk arbetsmarknad är ett måste för välståndsskapande skriver Timbros arbetsmarknadsansvarig Caspian Rehbinder.
I South Park-avsnittet ”Goobacks” kommer det invandrare från framtiden och letar efter jobb. Eftersom de accepterar låga löner blir de samtida invånarna arbetslösa. Dessutom pratar de konstigt. Facken samlas och arbetarna protesterar. ”They took our jobs!”, skanderas på gatorna. Invånarna är beredda att gå mycket långt (längre än vad som vore passande att beskriva här) för att få bort framtidsinvandrarna från sin stad.
South Park må vara på skoj, men känslan de tecknade arbetarna uttrycker är väldigt verklig. ”They took our jobs” är inte ett påhittat slagord, även om invandrarna oftare kommer från andra länder än från framtiden. Den socialdemokratiske debattören Daniel Suhonen skriver i en text (Arbetet, 26/8): ”’De kommer hit och tar våra jobb’ är i någon mening sann för vissa delar av arbetarklassen. Försumpning av villkor och löner sprider sig.”
I konkurrensen om jobben måste vi prioritera våra egna, enligt Suhonen. Varianter på argumentet förekommer framför allt från socialdemokratiskt håll. Det var den socialdemokratiska inrikesministern Eric Holmqvist som gav LO veto över arbetskraftsinvandringen 1965. För två decennier sedan sa Göran Persson att vi inte skulle ha arbetskraftsinvandring, för att ”först måste de arbetslösa invandrare som redan finns i Sverige komma in på arbetsmarknaden”. Byggnads har ropat ”go home!” till byggarbetare för att rädda jobben till svenskar. Stefan Löfven tycker att det är ”orimligt att det kommer tusentals personer till Sverige varje år för att göra jobb som arbetslösa i Sverige kan utföra”. Magdalena Andersson uttrycker sig liknande: ”Givet att vi har många nyanlända som måste komma i arbete ser jag inget behov av städpersonal eller diskare från andra kontinenter som arbetskraftsinvandring.”
I arbetarrörelsen är argumentet urgammalt. Bitvis har det tagit sig rent absurda uttryck. 1972 släppte Deep Purple albumet Machine Head med låtar som Highway Star och Smoke on the Water. Samma år skickade LO ut ett cirkulär om att stoppa arbetskraftsinvandringen till Sverige, så när Deep Purple skulle turnera 1973 försökte LO stoppa deras tillstånd att spela i Sverige. Deep Purple skulle bli, med Dagens Nyheters ord, ”de första popgästerna i det nyrenoverade Konserthuset i Stockholm”, och både Konserthuset och Scandinavium i Göteborg var slutsålt. Men Musikerförbundet ville att svenska musiker skulle beviljas arbetstillstånd i Storbritannien för att det skulle komma på tal att bevilja engelska musiker arbetstillstånd i Sverige.
Till sist fick Deep Purple ändå sitt arbetstillstånd, och resten är rockhistoria. Men argumentet lever vidare. Inför Socialdemokraternas partikongress i höst skriver Anna Johansson (partistyrelseledamot och riksdagsledamot) och Johan Lindholm (partistyrelseledamot och Byggnadsordförande) under rubriken: ”Jobben ska gå till de som redan bor i Sverige.”
Argumentet är lika fel som det är gammalt. Det bygger på idén att det finns ett visst antal jobb som måste delas mellan människor. En invandrare som kommer och jobbar, tar alltså jobbet från någon annan som annars hade kunnat arbeta.
Men det bygger på ett djupt missförstånd om hur en arbetsmarknad fungerar. Det moderata kommunalrådet Oliver Rosengren konstaterade på Twitter:
”Idén att fler svenskar får jobb om jobbinvandrarna blir färre kommer ur samma föreställning som att ’sex timmars arbetsdag skulle göra att fler kan dela på jobben’ eller ’om alla gick i pension vid 55 år skulle inga ungdomar vara arbetslösa’. Så fungerar inte ekonomin.”
Ekonomer kallar det ”lump of labor fallacy”, den felaktiga föreställningen att mängden arbete är en konstant. Men både i teori och praktik faller den. Fler personer i arbete förskjuter inte bara utbudskurvan utan efterfrågekurvan. Effekten på löner och sysselsättning borde alltså vara noll eller nära noll i teorin. Och det är den också empiriskt. I en SNS-rapport från 2015 konstaterar Anders Forslund: ”En ökning av antalet personer som vill och kan arbeta leder till att fler jobb skapas. Därmed påverkas inte ungdomsarbetslösheten av höjd pensionsålder.”
Friår, arbetstidsförkortning och minskad invandring fungerar likadant. Rachel Frieberg och Jennifer Hunt har konstaterat att ”There is no evidence of economically significant reductions in native employment” (Journal of Economic Perspectives, vol 9 nr 2). Årets ekonomipristagare David Card konstaterade i en artikel med John DiNardo att det inte ens finns lokala sådana effekter (American Economic Review, vol 90, nr 2). Resultaten står sig över tid.
Det nya är att Moderaterna har blivit socialdemokrater i frågan.
Är då inget nytt under solen? Jo. Det nya är att Moderaterna har blivit socialdemokrater i frågan. På Moderaternas stämma i oktober 2021 slogs ny politik för arbetskraftsinvandring fast. Den innehöll flera välbehövliga delar för att motverka fusk, komma åt missbruk av reglerna och skärpa kontroller. Men partistyrelsen ville också begränsa arbetskraftsinvandringen genom högre lönekrav, med det explicita argumentet att lågavlönade jobb som kräver låg kompetens främst ska gå till arbetslösa i Sverige. Från partistyrelsens proposition: ”Ett högre lönekrav för arbetstillstånd skulle … innebära att arbetslösa personer som redan befinner sig i Sverige kan gå från bidrag till sysselsättning.”
”They took our jobs” är förstås lika osant när det kommer från moderater som när det kommer från socialdemokrater – eller från South Park. Faktum är att det till och med kan vara tvärtom: om arbetsmarknaden är stel och det finns sektors- och yrkesvisa brister, kan möjlighet att rekrytera från andra länder göra att företag expanderar mer än de annars hade kunnat göra. Just det visar Jonas Palmquist och Samuel Öhlin i en artikel i Ekonomisk Debatt (nr 8, 2016). Företag som anställer arbetskraftsinvandrare växer snabbare både i omsättning och antal anställda, än vad jämförbara företag som inte anställer arbetskraftsinvandrare gör. Möjlighet att rekrytera den personal man behöver underlättar för växande företag, vilket i sin tur skapar en mer livskraftig ekonomi och bättre arbetsmarknad.
För att få ner arbetslösheten behövs lägre skatter, lägre bidrag och lägre ingångslöner. Det behövs bättre arbetsmarknadspolitik och mer flexibel arbetsrätt. Det bidrar också – på marginalen, men positivt – med ett öppet system för arbetskraftsinvandring.
Att Moderaterna släpper arbetskraftsinvandringen så lättvindigt är dåligt. Vad som är ännu värre är att de tror på (eller åtminstone pratar och agerar som att de tror på) den falska föreställningen om en konstant mängd arbete. Om arbetslösa i Sverige får jobb av att färre kommer till Sverige för att arbeta, är steget inte långt till arbetstidsförkortning, friår eller lägre pensionsålder som åtgärder för att motverka arbetslösheten. Det är en katastrof att moderater bidrar till en sådan förskjutning i debatten.
