Elin Venholen studerar juridik vid Uppsala universitet och är nyvald ledamot i CUF:s förbundsstyrelse. Här skriver hon om varför den personliga integriteten bör vara en självklar del i det liberala idébygget.
I dagens politiska samtal ses övervakning som en politisk lösning på flera samhällsproblem, inte minst på det rättspolitiska området. Övervakning ska bekämpa kriminaliteten och hålla oss trygga från yttre hot. Vad som glöms bort är den personliga integriteten som idag inte ses som skyddsvärt som värde i sig. Vi bör vara försiktiga och inte offra det allra mest personliga i tryggheten eller effektivitetens namn.
Den personliga integriteten kan definieras som varje människas personliga sfär och egenart. Denna sfär kan kränkas genom fysiska ingrepp och våld eller psykiskt genom till exempel förnedring eller diskriminering. Skyddet för den personliga sfären stadgas i alla rättig-hetsinstrument som används i Sverige och är grundlagsfäst genom regeringsformen. Den skyddas också genom Europakonventionen som är inkorporerad i svensk rätt. Skyddet får enbart begränsas om vissa krav är uppfyllda och det är proportionerligt. Trots detta görs ofta ingrepp i den personliga sfären i stor omfattning, exempelvis genom FRA-lagen. Fler långtgående förslag om hemlig avlyssning har kommit från de politiska partierna utan att ta hänsyn till vikten av en skyddad personlig sfär. Men varför är det så viktigt att ha en sfär som är skyddad från statens inblandning?
En kraftigt förenklad beskrivning av liberalismens utgångspunkt är att människan ska vara fri att bestämma över sig själv. Denna frihet ska även gälla vilka man önskar dela sin innersta sfär med, och särskilt huruvida staten ska få ta del av den. Utgångspunkten i en rättsstat och demokrati är att staten ska hålla sig ifrån att tycka till om eller lägga sig i det fria ordet. När staten sedan genom övervakning tränger sig in i hemmet, i den personliga sfären, kränks denna utgångspunkt då staten med sitt ingrepp försöker kontrollera vad som sägs. Den svenska staten försöker i dagsläget inte styra idéer eller kontrollera medborgarnas åsikter, men principiellt är det viktigt att det finns rum som är fredade från staten. Alla idéer, tankar och handlingar är inte menade för offentligen och det är centralt att individer får avgöra själva vem de bjuder in i samtalet. När staten tar sig friheten att ta denna kontroll från medborgarna tar staten sig in
i rum som inte är menade för den. Det i sig påverkar medborgarnas upplevelse av att ha möjlighet att uttrycka sig fritt. Detta innebär inte att alla i Sverige oroar sig för statens avlyssning, men det innebär att rummen där ingen lyssnar blir färre och färre. Vilka konsekvenser detta kan få i framtiden bör lyftas fram i debatten om övervakningens vara eller icke vara.
Den personliga integriteten har även ett egenvärde i ett samhälle där individer har rätt att bestämma över sig själva. Den liberala filosofen Judith N. Shklar skrev i Rädslans liberalism att ” Liberalismen har endast ett överskuggande mål: att säkra de politiska villkor som är nödvändiga för utövandet av personlig frihet.” Hennes tankar bygger vidare på att människans grymhet måste kontrolleras för att de som har makt eller majoriteten inte ska förtrycka individer. Rädslans liberalism betraktar statens makt med skeptisk blick då risken alltid finns att staten missbrukar sin makt. När staten blandar sig i den personliga integriteten kan felsteg eller den mänskliga faktorn föra med sig skadliga konsekvenser i enskildas liv. Att det finns en risk för läckor eller att uppgifter offentliggörs bör göra att vi tänker ett extra varv när mer övervakning framställs som lösningen på dagens alla utmaningar. En fråga man kan ställa sig är hur förtroendet för staten kan påverkas om någon av de risker som finns med övervakning realiseras.
Om du är en av de personer som menar att övervakning, avlyssning eller användning av hemliga tvångsmedel enbart kan skada de som har något brottsligt att dölja så kan du ställa dig själv frågan: Finns det inte saker som du gör i ditt hem, som du gör på internet eller som du pratar om med dina vänner som du inte vill ska offentliggöras? Den huvudsakliga anledningen till att skydda den personliga integriteten är att du ska få välja vem du delar vissa saker med eller om du inte vill dela det med någon alls. Att utöka statens möjligheter att ge sig in i den personliga sfären tar den valfriheten ifrån oss.
Idag finns förslag på det rättspolitiska området där partier vill utöka möjligheterna att använda hemliga tvångsmedel utan brottsmisstanke. Att det inte ska krävs en konkret anledning för att övervaka människor framstår som godtyckligt, oproportionerligt och knappast ändamålsenligt. Om staten ska avlyssna människor utan att veta vad de söker, vilken bevisning de letar efter så ökar också risken att intrång i den personliga sfären sker alldeles i onödan. Faktumet att partier lägger sådana förslag visar på hur lite betydelse skyddet för den personlig integritet har i
dagens politiska debatt. Man är villig att offra skyddet för den personliga sfären för att ses som handlingskraftig. Huruvida dessa förslag är effektiva eller proportionerliga anses mindre viktigt. Dessa förslag paketeras också som avgörande för lösningen på kriminaliteten, men som att det inte kommer att påverka ”vanliga människor”. Människor som utsätt för statens ingrepp i sin personliga sfär får skylla sig själva. Även om det kommer saknas konkreta misstankar mot de som kan komma att drabbas.
När Advokatsamfundets generalsekreterare Mia Edwall Insulander kommenterade möjligheterna att använda hemliga tvångsmedel preventivt varnade hon för att förslag där kretsen av person som övervakas utökas till allt fler kommer förflytta gränserna för vilken typ av samhälle vi lever i. Om vi flyttar gränsen en gång, vad är det som säger att vi inte kommer göra det igen? Vad kommer gränsen gå om allt som räknas är antalet fällande domar? Det för oss tillbaka till Judith N. Shklar liberala utgångspunkt. Att vi måste hålla statens intrång på avstånd för att inte utsättas för grymhet och skyddas från förtryck. Begränsas makten begränsas också möjligheterna att missbruka den.
Om vi flyttar gränsen en gång, vad är det som säger att vi inte kommer göra det igen?
Den personliga sfären förtjänar att försvaras för att den är det mest privata en människa har. I den personliga integriteten sitter känslan av värdighet och stolthet. Vem som får ta del av den bör vara upp till varje enskild individ. Att på godtyckliga grunder eller i majoritetsintressets namn inskränka den personliga sfären är ett allvarligt övergrepp på friheten och riskerar att få reella konsekvenser i framtiden.
