Hannes Sjöberg är tidigare förbundssekreterare i Liberala Ungdomsförbundet och en flitig debattör i narkotikafrågor. Här skriver han om hur borgerligheten ska etablera en kulturell hegemoni för en liberal narkotikapolitik.
Sverige är ett bra land på många sätt. Vi må ha på tok för höga skatter, orimliga regleringar och vi har de senaste åren sett en ökning av auktoritära förslag på den politiska scenen. Men på det stora hela är jag glad att jag lever i Sverige. Vi är progressiva och lyckas ofta sätta de utsatta i fokus.
Men det finns ett område där vi svenskar inte borde ha någonting annat än skam i kroppen. Det är narkotikapolitiken, ett område där hela befolkningen tycks ha hjärntvättats under 30 års tid. Inte i något annat politiskt område finns det en så tydlig åsiktskorridor. I skolan får man höra om hur ett bloss hasch medför totalt beroende och kommer sluta med att man skjuter heroin i ögongloberna.
Det finns dock goda nyheter: det kommer att förändras. I övriga västvärlden är narkotikapolitiken högt upp på dagordningen. I USA har vi de senaste tio åren sett stater som har avkriminaliserat och legaliserat ”dödsdrogen” cannabis. I oktober sa president Biden att alla som straffats för cannabisinnehav på federal nivå kommer att benådas.
I Kanada har man sedan några år legaliserat cannabis. En reform som medfört en dramatisk minskning i de kriminella gängens intäkter, samtidigt som det totala bruket inte har ökat i närheten av samma utsträckning. Tyskland kommer att legalisera och i Norge var man nära att avkriminalisera eget bruk av narkotika.
I Sverige kommer processen att ta längre tid. Men debatten har börjat ta fart, och med den nya regeringen fick vi också vår första minister som öppet är för en cannabislegalisering i Pourmokhtari.
Argumenten för en avkriminalisering av narkotika och en legalisering av cannabis är många och har redan lyfts i en rad andra sammanhang. Denna text kommer istället att fokusera på hur du får både din mamma och din riksdagsledamot att bli drogliberal, för att skapa en långsiktig och stabil liberal överbyggnad i narkotikafrågor.
När debatten väl kommer igång är det viktigt att vi som är på rimlighetens sida är förberedda. Det finns inget område som är lika svårt att debattera som narkotikan.
De flesta kommer att ta till känsloargument. En hel del kommer att ha egna erfarenheter av vänner som har fallit i narkotikans klor. Ett eller två snedsteg så kommer debatten att förloras.
Ett fel som många liberaler gör är att debattera på en ideologisk grund. Tro mig, jag håller helt med om att alla bör få göra vad de vill med sin egen kropp så länge det inte skadar någon annan. Men det argumentet funkar inte.
Vägen mot en ny politik är att vara den som för fram argumenten ur ett pragmatiskt perspektiv. Argumentera med siffror, reformer och peka på hur vår nuvarande politik förstör liv. Argumentera ärligt. Endast en avkriminalisering räcker inte för att få människor att sluta ta en överdos, det krävs även sociala insatser. Med en legalisering kommer vi inte att helt radera gängkriminaliteten, och en del nya problem kommer att uppkomma.
Efter många år som öppet drogliberal har jag identifierat tre olika grupper som träder fram när man försöker diskutera narkotikapolitik. Den arge, den känslosamme och den frågande. De olika grupperna behöver du bemöta på olika sätt.
Den arge är den som direkt brusar upp bara av tanken på att liberalisera narkotikapolitiken. Det är den typen av person som ofta slåss mot väderkvarnar snarare än att lyssna på dina argument. Det är viktigt att du håller dig lugn och inte under några omständigheter går upp i samma tonläge som den du pratar med. Men du måste lyckas få en syl i vädret. En taktik kan vara att be om att få två minuter helt oavbruten så att du får förklara. Ha ett lågt tonläge, använd statistik och försök hitta orsaken till att personen är arg. Om det beror på personliga erfarenheter så behöver du bemöta personen annorlunda än om den bara hatar narkotika. Vid alla samtal är det viktigt att inte låta positiv till narkotika. Nämn inte heller att personen har blivit hjärntvättad, det gillar ingen att höra.
Den känslosamme är enklare att prata med. Den har ofta i grunden skademinimering i fokus men har helt enkelt inte förstått att det den förespråkar är kontraproduktivt. Även här behöver ditt tonläge vara respektfullt. Här kan känsloargument fungera; använd exempel som visar på att dagens politik medför att barn i förorten rekryteras till gängen och att människor inte ringer till ambulansen när deras vänner fått en överdos. Här bör du verkligen ha den utsatta i fokus.
Den frågande är den absolut enklaste, tyvärr också den mest sällsynta. Det kan vara din pappa som ändå tycker att du i grunden är rätt vettig och undrar hur det kommer sig att du är för en legalisering. Be den personen sitta ned och lyssna på dina argument. Då kan du förhoppningsvis nå fram till en position där personen åtminstone förstår varför du tycker som du tycker. Kanske kan du till och med få den att bli för en ordentlig utredning. Det är ett bra första steg.
Ett tips är också att vara tydlig med att du inte har testat narkotika om du inte har det. Det bygger trovärdighet.
Vi har en lång väg att vandra. Det absolut viktigaste uppdraget är för er som är aktiva i politiska partier. När ni fikar med ert regionråd eller er riksdagsledamot, se till att på ett klokt sätt börja diskutera frågan. Fokusera på skademinimeringen – alla som är ansvariga för sjukvården har ett intresse av att så få som möjligt ska lida. Ett bra första steg kan vara att övertyga om att vi åtminstone bör ha en rättvis utredning. Där forskarna får komma fram till rätt slutsats utan att bakbindas av ideologiska skygglappar. Försök få igenom motioner på området så att det blir partiets åsikt. I L, C och Mp är man redan för att utreda narkotikapolitiken, men fler behöver följa.
När vi vunnit denna strid får vi fira med valfritt berusningsmedel.
Ni som är på rimlighetens sida har nu ansvaret att vara narkotikapolitikens evangelister. Det kommer inte alltid att vara enkelt, ibland så kommer man inte att lyckas. Men för varje person man vinner över kommer vi ett steg närmre målet. När vi vunnit denna strid får vi fira med valfritt berusningsmedel. Jag kommer välja en bärs.
