Studentförbundet har lämnat European Democrat Students, EDS, och startat en ny organisation för internationellt samarbete, Centre Right European Association of Students, Creas. Här skriver Creas ordförande Arvid Bertilsson om visionen för det nya samarbetet.
Europas borgerlighet har under en lång tid skördat frukterna av sitt studentsamarbete. Med stor skicklighet och imponerande ihärdighet har dess företrädare övervunnit många utmaningar, skapat broar där murar en gång stod, och knutit oförgängliga band över nationsgränserna. Många år har gått sedan det sena femtiotalet, då Europas konservativa och liberalkonservativa studenter lade grunden för ett halvt sekel av utbyte. Nu, sextio år senare, står denna anrika verksamhet inför ett nytt kapitel.
Centre Right European Association of Students, Creas, är en nyskapad plattform för Europas borgerliga studenter; en sammanslutning av medlemsorganisationer som på grund av de djupt besvärande omständigheterna kring European Democrat Students, EDS, valt att bygga något nytt. För tillfället består Creas av tio föreningar från Sverige, Norge, Danmark, Finland, Tyskland, Österrike, Kroatien, Belgien, Luxemburg och Slovakien. Varje förening är förankrad i kristdemokratiska, konservativa, liberala ideal eller en blandning däremellan. Åt mig har givits den stora äran, och det stora ansvaret, att leda organisationens första styrelse som dess ordförande.
Martin Bergman, vår förbundssekreterare och min ständiga ledstjärna i det internationella arbetet, har förtjänstfullt redogjort för det internationella samarbetets förflutna i Linjens föregående nummer. Den korta sammanfattningen av en lång historia är att den är imponerande, och att dess persongalleri och gärningar ger stor anledning för det internationella samarbetets nuvarande förvaltare att se allvarligt på sin uppgift.
Lika allvarliga är Europas nuvarande utmaningar. Autokratiska rörelser blommar likt ogräs på flera håll. Rysslands invasion, förödande i sin brutalitet, rasar fortfarande vid Europas östra gräns. EU famlar efter den innovationsförmåga och tillväxt som länge utmärkte unionen, och både yttre och inre hot mot vår säkerhet växer i styrka och omfattning. Nu mer än någonsin måste vi förena oss med våra grannländer, i såväl politikens korridorer som vid vår kontinents gränser. Utrymmet för felsteg i våra beslut blir allt mindre.
Det är därför extra olyckligt att företrädare för den europeiska politiken, rustade som de är med många historiska lärdomar, väljer denna stund att försaka den gamla visdom som förenar alla borgerliga idéer: att politikens kraft inte ligger i mästrande och överskuggande konstruktioner, utan i frigörandet av den inneboende och rika potential som finns bortom politiken. Där det fria strävandet blomstrar, där spirar välstånd och självbestämmande; det är anledningen till att fria ordningar väcker tyrannernas avsky.
Där det fria strävandet blomstrar, där spirar välstånd och självbestämmande
Det europeiska samarbetet bygger i stort på samma frihetliga grundsats: rättsstaten, de individuella rättigheterna, demokratin, den fria konkurrensen och marknadsekonomin. Dessa principer, säkrade genom generationers vakande blickar och osjälviska insatser, ligger nu i våra händer att förvalta. Det är dessa idéer som måste näras och slipas genom idogt politiskt arbete, och som måste utgöra grunden i det politiska hantverk som vi, tillsammans, formar bland Europas borgerliga studenter.
Creas ska göra just detta: att tillämpa dessa idéer på framtidens utmaningar och möjligheter. Framtagandet av europeisk och borgerlig politik ska utgöra kärnan i det vi gör. Det ska vara en seriös och långsiktig gärning, vars förtjänster ska tillkomma både politiker och den intresserade allmänheten. Under EU-valet ska vi vara ett principfast och framåtblickande språkrör för förslag och reformer som kan väcka Europa ur dess halvsömn. Vi ska vara en studentröst, men vårt perspektiv ska vara vidsträckt och genomgripande.
Vi ska vara en organisation där idéerna lever, och där våra gemensamma övertygelser står över principlösa och skadliga aspirationer som kväver genomslagskraften i vårt politiska arbete. Vi ska bygga en grundläggande och obrytbar tro på de gemensamma värderingar som utgör stommen i vår institution, och genom den tron ska vi skapa ett förbund som genomsyras av politisk legitimitet, ärlighet, skicklighet och produktivitet.
De likasinnade europeiska studentorganisationer som delar vår vision och vår omsorg ska känna sig välkomna hos oss och finna glädje och behållning i vår gemenskap. Våra evenemang ska utmärkas av både sitt substantiella innehåll och sina klingande skålar. Som i Bonn, där föreningen hade sitt konstituerande årsmöte, eller i Visby, där vi träffades kort därefter. Tillsammans ska vi fostra en ärlig och hjärtlig sammanhållning bland individer som sällar sig till sina fränder, firar deras lycka, sörjer deras motgångar, och hedrar vad de vaktar – även när de inte delar samma mening. Relationerna, vänskaperna och minnena som nu skapas, och har skapats, ska bestå långt efter att min tid som ordförande är till ända.
Jag och min styrelse inser att Creas är en ny organisation som har mycket att bevisa. Vi är allvarsamma inför vår uppgift: att utgöra den fostrande miljö som så länge har frambringat imponerande gärningar av lika imponerande studenter. Om vi lyckas med att tillvarata den inneboende potential som utmärker våra medlemmar och våra medlemsorganisationer kan vi göra verklig skillnad. Helt oavsett lovar jag att vi kommer att göra vårt yttersta för att ta upp våra föregångares vakande blickar och osjälviska insatser, att de ljus som de tänt aldrig falnar, utan fortsätter att lysa genom oss.