Johanna Grönbäck är viceordförande emerita för Fria Moderata Studentförbundet, medlem av Svensk Linjes redaktion och kommunikationchef för Ratio. Här skriver hon om hur vi kan släppa migrationen fri.
Det var bättre förr. Det var bättre då gränserna var öppna och den som ville komma in fick komma in – och fick stanna om hon så önskade. I dag är den fria migrationens tid i många fall sorgligt bortglömd.
Likt övriga Europa införde Sverige år 1860 fri ut- och invandring. Då hade USA redan haft fri invandring i nästan 100 år. Människan ansågs fri att på egen hand söka sig ett bättre liv var helst benen bar henne. Vem som helst var välkommen att komma hit och att arbeta fritt. Den idén utgjorde en fortsättning på den tidens frihetskamp – och borde så vara även i dag.
Människor som söker och rör sig över landsgränser är i många hänsyn en fascinerande variabel. I andra är det en ganska uttjatad men likafullt viktig sådan, en ofta romantisk historia om människor som söker och finner kärlek, släktskap, bättre liv och förutsättningar för rikedom i länder andra än dem där de själva är födda. Men bortom de individuella berättelserna framkommer mycket annat.
Migration skapar bättre förutsättningar för internationell handel. Flera är de studier som visar ett statistiskt signifikant samband mellan migration och utrikeshandel med varor, både för svensk och internationell del (se t ex Hatzigeorgiou & Lodefalk 2015; Partridge & Furtan 2008). Annan forskning visar att migration har många fördelar för det land migranter rör sig ifrån, inte minst vad gäller remitteringar. År 2017 sändes 466 miljarder dollar från migranter som kom från utvecklingsländer till personer i deras hemländer. Det är tre gånger världens totala utvecklingsbistånd. För migranterna innebär rörligheten oftast att inkomsterna ökar. Migration har dessutom effekter på möjligheterna att utvecklas intellektuellt. Människor som har bott i fler länder är bevisat mer kreativa när det kommer till problemlösning. Nyare studier har även visat att det finns ett samband mellan migration och minskad korruption i hemlandet (Ivlevs & King 2017). Det handlar närmare bestämt om att migranter sprider normer och praktik, i detta fall idéer emot korruption, till släktingar som bor kvar i sändarlandet. De försök som har gjorts att skatta vinsten av att människor rör sig från fattiga till rikare länder visar att vinsterna av fri migration är större än vinsterna av att avskaffa alla handelshinder.
Migration kan således vara en positiv kraft och utveckling, för både det mottagande och det sändande landet. Men, likt i princip allt annat, krävs det inte sällan vissa institutioner och andra förutsättningar för att de goda effekterna ska kunna bli verklighet. Här är den svenska arbetsmarknaden något av den moderna, men inte nödvändigtvis upplysta, debattens klassiker. För att migrationen ska kunna fungera bra, behöver arbetsmarknaden bli en bättre marknad. Med det sagt är det således dagens arbetsmarknad (och så vidare) som behöver förbättras, inte migrationen som behöver begränsas.
Här finns emellertid något intressant. Ofta tycks politisk skepsis gentemot migration egentligen vara en skepsis gentemot något annat, vilket dock kan bli särskilt synliggjort av migration. Med den tekniska utvecklingen har vi, ganska snabbt och i flera fall ganska smärtsamt, upptäckt oss stå mitt i en digital disruption. Innan ens de mest teknikpositiva politikerna hunnit säga att ”teknik slår politik”, hade gig-ekonomin blivit en del av mångas vardag. Plötsligt fanns det skjuts att få med privatpersoner, mat att få levererad på cykel, och rum att hyra utan kedja. Det kan ses som att gig-ekonomin har skapat enkla möjligheter att tjäna pengar för den som har stått utanför svensk arbetsmarknad. Det kan också ses som att migrationen har drivit på och synliggjort den instabilitet och osäkerhet som gig-ekonomin kan innebära, för människor och för den svenska partsmodellen.
För den som oroas över utvecklingen har det således blivit lättare – politiskt och kanske även intellektuellt – att ifrågasätta migrationen snarare än större samhällsomvälvningar. I praktiken är det dock svårt att tro att utvecklingen kan utebli. Förändring är sällan smärtfri. Arbetsmarknaden är bara en av de institutioner som håller på att stöpas om, med eller utan migration.
Men varför ska migrationen vara fri?
Bryan Caplan, professor vid George Mason University, har uttryckt det med utgångspunkt i följande fråga: Vad skulle du tycka om en lag som sade att svarta, kvinnor, homosexuella eller kristna inte kan ta ett arbete utan att först få statens godkännande för det? Svaret är givet. Det är en uppenbart diskriminerande och irrationell lag som är oacceptabel i en liberal demokrati. Så varför, fortsätter Caplan, ska människor som är födda på fel sida av en landsgräns behöva få ett statligt godkännande för att få ta ett jobb?
Argumentationen har sin kontext i USA, men fungerar även här och kan göras bredare. Varför ska en människa hindras från att ställa sig i bostadskö, köpa hus eller bli inneboende bara för att hon är född i ett annat land? Varför ska hon inte kunna flytta för att söka jobb? Eller för att starta företag? Eller för idéer om kärlek och demokrati?
Friheten att röra på sig är en naturlig och operationaliserad följd av de negativa rättigheterna till liv, frihet och egendom. Att begränsa den friheten är att stänga in människor på de, ofta väldigt få, procent landyta som deras hemländer utgör, och att begränsa dem från politiska, kulturella och ekonomiska möjligheter som finns i andra länder. På flera sätt påminner migrationsfriheten om yttrandefriheten. Som frihet kräver den ingenting av andra människor, men den kan ibland omformuleras till en positiv rättighet. Då har den dock blivit något helt annat. Liksom yttrandefriheten inte är detsamma som en rättighet att publiceras i en tidning som ägs av någon annan, är inte heller migrationsfriheten en rätt till bostad, bidrag och jobb varthän du kommer.
Kanske skulle förmånerna som välfärdsstaten erbjuder (om den prompt ska vara) kunna begränsas ytterligare eller helt kapas för dem som flyttar till Sverige. Den ojämlikhet som då kan hävdas är ändå, totalt sett, mindre än den som finns i dag då människor knappt får komma in, än mer sällan får stanna. Det är avsevärt mycket mer humant än dagens system där det är möten med beväpnad polis och fysiska förvar som gäller.
Att erkänna människors frihet att söka sig till andra delar av världen skulle öka världens totala välstånd eftersom människor söker sig till länder i vilka de har bättre förutsättningar att lyckas – och dessutom kan göra så till en högre lön. Det skapar en global konkurrens. Det kan även leda till bättre nationella ekonomier när arbetskraften ökar. När kvinnorna började lönearbeta innebar det inte att männen blev arbetslösa. Tvärtom expanderade och förbättrades ekonomin.
Möjligheten att få röra sig fritt är en fortsatt viktig frihetskamp. Det går att kritisera den inledande poängen om att 1800-talets fria rörlighet skulle vara ett ideal även i dag: Världens avstånd har minskat och mängden människor som kan röra sig är således mycket större i dag än då. Men faktum är att de allra flesta inte rör på sig. De som flyttar är de som är särskilt modiga och entreprenöriella.
Tänk om man kunde reformera institutionerna så att det gick att ta tillvara på deras drivkrafter än mer. Tänk om man kunde begränsa staten, snarare än människan.
