Magnus Ek är förbundsordförande för Centerpartiets ungdomsförbund och kandidat till riksdagen för Centerpartiet i Östergötland. Här skriver han om vilka reformer han skulle vilja se en borgerlig regering genomföra de kommande fyra åren.
Efter fyra år med en rödgrön regering saknas det inte framtidsutmaningar för en borgerlig regering att ta tag i. Sverige står på många sätt starkt, men vårt samhälle står också inför stora utmaningar. Sveriges ställning som ett rikt och tryggt land kommer att behöva värnas även i framtiden. Likaså säkerheten i en alltmer osäker och oförutsägbar omvärld, samt vår ställning som ett föredöme i arbetet för att värna klimatet och miljön. Efter en mandatperiod präglad av en historiskt svag regering som i stället för långsiktiga reformer mest mäktat med popcorn-politik och symboliska satsningar behöver ett nytt ledarskap ta vid. Det finns vissa områden jag tror är särskilt viktiga:
Klimat och miljö
En resultatinriktad regering behöver ta itu med vår generations ödesfråga: klimatet. Vi har nu facit på vad Miljöpartiet mäktar med i regeringsställning, och det är en dyster bild. Utsläppen har ökat, och striderna regeringen valt att prioritera är om enskilda sakförslag snarare än hur vi faktiskt ställer om samhället. Jag har verkligen inget emot att använda skatter som ett verktyg för att driva på omställningen till ett hållbart samhälle, men den här regeringen har höjt skatter på jobb och företagande mångdubbelt mer än miljöskatterna. Det är inte en grön skatteväxling, och det är inte en smart miljöpolitik. Som ett exempel kan man ta regeringens modell för bonus-malus, som verkar vara mer konstruerat för skatteintäkter än sänkta utsläpp. En Alliansregering behöver sätta fart på omställningen av vägburna transporter med nytt bonus-malus, FoU-satsningar för mer förnybart bränsle, demosträckor för elektrifierade motorvägar och en ny vätgasstrategi. Energiproduktionen behöver övergå mer till förnybart, inklusive satsningar på ett smart och robust elnät. Staten kommer också att behöva trappa upp arbetet med att öka kapaciteten för järnvägs- och sjöburna transporter, både för att bygga bort flaskhalsar, få ett stabilt underhåll och bygga för ny kapacitet.
Omställningen på hemmaplan kan heller inte få stå emot behovet av ledarskap internationellt. Att Sverige fortsätter driva på klimatpolitiken i internationella sammanhang, uppdateringar av åtagandena i Parisavtalet och ett ledarskap genom klimatbistånd och åtgärder för minskad avskogning är kanske det mest effektiva vi kan göra för att minska utsläppen.
Skattereform för ökad konkurrenskraft
Det börjar byggas upp ett konsensus kring att det svenska skattesystemet behöver reformeras. Transparensen och utbildningspremien är låg, vilket få ser som gynnsamt. Det gäller att en alliansregering tar till vara på detta för att bygga en bred överenskommelse om en skattereform. Skattetrycket skulle må bra av att sänkas överlag, men framförallt behöver vi sänka skattetrycket på jobb och företagande. Sedan ska ingen tro att en sådan skattereform löser behovet av reformer även på arbetsmarknaden för ett bättre företagsklimat och effektivare matchning.
En fungerande integration
Integrationen är en stor samhällsutmaning de kommande mandatperioderna, men en fungerande integration är också en förutsättning för att vi ska kunna bygga en starkare borgerlig samsyn kring migrationsfrågorna. De senaste mandatperioderna har svensk borgerlighet i stora delar tappat självförtroendet för att vi bär lösningarna på integrationsutmaningen. Jag är övertygad om att det är dags att åter bygga upp det självförtroendet. De reformer för en mer öppen arbetsmarknad och ett bättre företagsklimat som Alliansens partier är överens om är avgörande för en mer välfungerande integration. Här finns en bra grund att bygga vidare på. Om en mer öppen arbetsmarknad och en mer kostnadseffektiv integration kan kombineras med en integrationsprocess som är mer kopplad till lokalsamhället kan vi ta krafttag för en integrationsprocess där människor snabbare blir en integrerad del av det svenska samhället. Att Alliansens partier delar en grundsyn på vikten av de små gemenskaperna, en liberal arbetsmarknadspolitik, civilsamhällets kraft samt individens förmåga och ansvar för bygga sitt eget liv gör att vi har en helt annan förmåga än våra politiska motståndare att komma tillrätta med integrationsutmaningen.
Ett stärkt försvar
Allianspartierna har redan under den här mandatperioden drivit på regeringspartierna för att öka försvarsanslagen, nu gäller det att man håller i och håller linjen även i regeringsställning. Det kan låta som en självklarhet när det är den uttalade viljan från Alliansens alla partier, men ingen ska tro att de stora anslagsökningar som Försvarsmakten behöver för att återta och öka förmåga, samt bli en mer attraktiv arbetsgivare, kommer att vara lätta att prioritera i statsbudgeten. Samtidigt är det tydligt att vi behöver ha en ökad beredskap både vad gäller materiel och ledningsstruktur vid extremväder och katastroflägen. Ökade försvarsanslag är tyvärr inga valvinnare, och det kommer att krävas en fast disciplin för att prioritera ned andra reformer som kan kännas lika angelägna för väljare eller partibasen. I längden kan det ändå komma att löna sig. Rikets försvar är en av statens absoluta kärnuppgifter, och att man värnar att bygga ett mer rimligt förhållande mellan Försvarsmaktens uppdrag och resurserna man har för att lösa uppgiften lär i slutändan vara uppskattat.
Avslutningsvis ska det sägas att utmaningarna vi står inför kommer att kräva resurser. Inte minst höjningen av försvarsanslagen, satsningar på rättsväsendet samt vård och omsorg i hela landet kommer att minska reformutrymmet i övrigt. Samtidigt har vi ett av världens högsta skattetryck. Det är viktigare än på mycket länge att vi i det här landet prioriterar statens kärnuppgifter. Det måste vara en tydlig insikt för en kommande alliansregering. Det innebär att vi också behöver överväga vad det allmänna bör och inte bör göra. Det kan leda till en politisk konflikt som inte är bekväm, men nödvändig att ta.
Det råder inte brist på utmaningar för borgerliga politiker att ge sig i kast med. Men för att avsluta hoppfullt vill jag också ha sagt att jag tror och hoppas att de borgerliga partierna kan vara mer mogna uppgiften än på mycket länge. Vi delar en grundsyn på hur många av de här utmaningarna kan mötas. Än viktigare är att jag tror att det är en riktig syn. En politisk linje som bygger på ett fritt näringsliv, företagsamhet, en begränsad men kompetent stat, internationellt samarbete och internationell handel, samt vikten av att bygga samhället utifrån individen snarare än kollektivet är precis vad vår tid behöver.
