För att parafrasera studentförbundets ordförande emeritus, tillika undertecknads företrädare som redaktör för Svensk Linje, Carl Bildt så är det enkelt att konstatera att vi lever i ”Den nya oredans tid”. 2010-talet – åtminstone den andra halvan – var till vissa delar en orolig tid, men det 2020-tal vi är precis i inledningen av riskerar i allt väsentligt att bli än mer stökigt.
Bara i Sverige omnämns varenda politikområde med suffixet ”kris”. Utanförskapskris, energikris, ständigt närvarande regeringskris, miljökris, sjukvårdskris, skolkris, skjut- och sprängningskris et cetera. Ute i världen ser det inte annorlunda ut. I de stora frågorna går mycket åt fel håll. Den liberala demokratin är på tillbakarullning av auktoritära krafter och frihandeln begränsas till förmån för protektionism och rop efter inhemska produktionskedjor. Coronapandemin och folkvandringar har gjort många människor rädda för sin nästa och den övriga världen.
Kapitalism och marknadsekonomi ska av en ungdomsgeneration offras på många goda sakers altare; hållbarhetens, rättvisans och jämlikhetens. Möjligtvis även själva anständighetens guldprydda altare ska få motta det ekonomiska system som givit oss välstånd, teknologiska utvecklingar och som dagligen lyfter människor ur fattigdom som offergåva. Varför? Nej, det är svårt att svara på. Men någon syndabock kräver folkmobben, så varför inte den förhatliga kapitalismen som i sann ”nyliberal” anda är roten till all ondska. Åtminstone enligt valfri Göran Greider-imitatör runt om i världen.
Mer allvarliga hot är däremot dem emot den regelbaserade, internationalistiska, liberala världsordning som utställs från olika håll. Rysslands och Belarus utmaningar emot Europas säkerhet, Turkiet och Irans respektive destruktiva inblandning i olika krutdurkar i Mellersta Östern. Det finns nu en inte obetydlig risk för nya stora krig i världen. Månde det vara Ryssland som invaderar Ukraina med x-antal hundratusen reguljära trupper, för att assistera de soldater och understödda separatister som redan är där och bedriver krig. Månde det vara Nordkorea eller Iran som gör slag i saken av alla sina hot mot omvärlden. Att Serbiens diverse utfästelser om situationen i Bosnien och Västra Balkan leder till en väpnad konflikt eller att något krig i Afrika växer till stora proportioner.
Alltmedan populistiska partiers politiska och elektorala framgångar i Europa, Nordamerika och framför allt Sydamerika skapar betydande utmaningar för den samarbetsorienterade globala ordningen som gjort de senaste 75 åren till de mest framgångsrika i världshistorien. Den största utmaningen, och som kommer att skapa mest oreda under 2020-talet, är dock Kinas ambition om världsherravälde.
Kinas ambitioner rör inte bara till säkerhetsläget i sitt närområde för Hongkong, Taiwan, Australien, Japan, Sydkorea, Filippinerna et cetera, utan de förtrycker också sin egen befolkning – särskilt de muslimska Uigurerna – försöker att hota och skrämma omvärldens journalister, internationella organisationer och politiker från andra länder till tystnad. För att lyckas med ambitionerna om att leda världen 2049, vid hundraårsjubileet av det kommunistiska Kinas födelse, försöker de också att kuva länder i Asien, Afrika och Europa genom investeringar och lån till infrastruktursatsningar som ges i utbyte mot viss underordning och lydnad. Det behöver knappt skrivas, men inom ramen för denna nya världsordning finns inget utrymme för frihet, individuella fri- och rättigheter, för marknadsekonomi eller en europeiskt-amerikanskt influerad rättsordning (med allt vad det innebär för vilken etik och vilken moral som vilar i botten).
Den största besvikelsen detta år att inte ens USA:s återtåg till en ledande position på världsscenen blev som vi hade hoppats, med en återupprustning av det internationella systemet, med att bygga upp förtroendet för den regelbaserade, liberala världsordningen och att öka globalt samarbete. För det är precis det som behövs nu. Den i allt väsentligt liberala värld vi vuxit upp och levt i har levererat bättre resultat, inom alla mätbara parametrar, och möjliggjort för människor att leva bättre liv än sina förfäder. Svaret på den nya oredans tid är mer liberalism, mer globalism, mer kapitalism, mer öppenhet, mer frihet, mer samarbete och mer tilltro till varandra. Det är bara så vi kan återföra världens till vägen mot frihet.
