Marta Obminska är jur.kand, riksdagsledamot för Moderaterna och ledamot i konstitutionsutskottet. Här skriver hon om nattväktarstaten.
Det var i slutet av 1990-talet. MUF Gävle och Sandviken ordnade en kurs i ideologi. Vi var några stycken som åkte upp från Uppsala län. Där och då var nyliberalism, Ayn Rand och nattväktarstaten i fokus. Individens rättigheter, Locke och naturrätten hade vi redan gått igenom grundligt på hemmaplan.
Det argumenterades för nattväktarstaten – att statens uppgifter skulle vara begränsade till att omfatta endast polis, militär och ett domstolsväsende. Till och med de mest inbitna av libertarianer förstod dessa institutioners värde. Men att det skulle vara någonting mer än ett slags utopi att begränsa det offentliga till enbart detta tror jag egentligen inte att någon trodde.
Åren gick med studier, student- och fritidspolitik, arbete på advokatbyrå och som politisk tjänsteman samt sedan med förtroendeuppdrag som kommunalråd och riksdagsledamot. Under dessa tjugo år har nattväktarstaten knappt diskuterats någonting inom politiken och så gott som inte alls i övrigt.
Denna tid utgör mitt vuxna liv. Hur har Sverige utvecklats under denna period? Låt oss rekapitulera.
På plussidan har vi bland annat det faktum att alliansregeringen styrde Sverige under åtta års tid och att Moderaterna år 2006 gjorde sitt bästa val sedan kosackvalet år 1928 – med många frihetsreformer som följd. Satsningarna på försvaret, om man däremot ska vara kritisk, var inte tillräckliga, och synen på migration och förmågan att integrera gick inte ihop.
Människor lever i dag längre. Den tekniska och medicinsk-tekniska utvecklingen (till exempel med hjälp av artificiell intelligens) har gått framåt. Det har blivit lättare och billigare att resa mellan länder.
På minussidan finns under dessa två decennier till exempel Malexandermorden, Göteborgskravallerna, terrorattackerna mot World Trade Center i New York, kriget mot terrorismen, morden på Fadime Şahindal och Anna Lindh, tsunamikatastrofen, kriget i Georgien, den statsfinansiella krisen i euroområdet, självmordsbombaren i Stockholm, kriget i Syrien, Islamiska staten, ryska aggressionen mot Ukraina, terrordåden på flera platser i världen, migrationskrisen i Europa, terrordådet i Stockholm och de svåra skogsbränderna. Därutöver ser vi en oroande utveckling i Ryssland, en instabil ledning i USA, populism, cyberattacker, desinformation, ökad grad av hot och trakasserier mot trossamfund och en utveckling som utmanar rättsstaten på flera håll i Europa.
Hur är läget i dag? Min egen hemkommun Uppsala är på många sätt fantastisk med sina två universitet, sin historia och kultur, närheten till Stockholm och Arlanda, låg arbetslöshet och hög tillväxt. Samtidigt har vi särskilt de senaste åren påtagliga problem med kriminalitet och otrygghet. Området Gottsunda/Valsätra är utpekat som ett särskilt utsatt område av Polismyndigheten.
Ett särskilt utsatt område kännetecknas av en allmän obenägenhet att delta i rättsprocessen. Det kan även förekomma systematiska hot och våldshandlingar mot vittnen, målsägare och anmälare. Ett särskilt utsatt område inbegriper även till viss del parallella samhällsstrukturer, extremism, såsom systematiska kränkningar av religionsfriheten eller starkt fundamentalistiskt inflytande som begränsar människors fri- och rättigheter, personer som reser iväg för att delta i strid i konfliktområden och en hög koncentration av kriminella.
Även i andra delar av Uppsala har vi stora problem med kriminalitet. En grupp av marockaner och ensamkommande som begår brott mot person för att finansiera narkotika, skottlossning relaterad till gängkriminalitet och killgäng som omringar och ofredar flickor och unga kvinnor som befinner sig på stan även på dagtid. I Polisregion Mitt skedde år 2018 inte mindre än 29 skjutningar. Tre av de skjutna avled. Enligt en undersökning från Region Uppsala var andelen tjejer på gymnasiet som känner sig trygga i centrala staden 19 procent år 2017 – att jämföra med 45 procent år 2013.
För att återkomma till mordet på Fadime Şahindal. Fadime, denna Uppsalatjej med kurdiskt påbrå, som mördades av sin egen pappa på grund av sitt ”västerländska” sätt att leva på. Det som vi kallar för hedersrelaterat mord, våld och förtryck. Fadime var varken den första eller sista, men någon som på ett unikt sätt uppmärksammade samhället om att många människor i Sverige inte kan tillgodogöra sig sina mänskliga fri- och rättigheter.
Det har gått 17 år sedan mordet på Fadime. En av de främsta experterna på området, Astrid Schlytter, uppskattar att 240 000 unga lever under hedersförtryck. Fundamentalistiska och traditionalistiska krafter inskränker flickors, kvinnors och hbtq-personers (och även heterosexuella pojkars och mäns) frihet. Det är krafter som leder till bland annat kontroll av kvinnors klädsel, könsstympning, tvångs- och barngifte och i värsta fall döden.
»Va? Hörde jag någonting om brister i nattväktarstaten? På statstelevisionen?«
Va? Hörde jag någonting om brister i nattväktarstaten? På statstelevisionen? Väldigt lång från en MUF-kurs i nyliberala kretsar. Tänk att statens yttersta minimum, polisen, försvaret och rättsväsendet, inte kan garantera individens frihet. Vem skulle ha trott det för två decennier sedan?
Vårt uppdrag som borgerliga är nu som då att värna individens frihet. I Moderaterna talar man om rättigheter, skyldigheter och möjligheter. Statens basala uppgifter prövas och behöver förstärkas både i min hemkommun och i Sverige i stort.
Det finns ingen quick fix, men integrationen måste bli bättre och arbetslösheten bland utrikes födda behöver minska. Vi behöver utbilda, behålla och rekrytera fler poliser och civilanställda. Dessutom behöver hela övriga rättskedjan med åklagare, domstol och kriminalvård stärkas. Vi måste även skapa långsiktiga förutsättningar för ett starkt försvar. Alla, inte minst nyanlända, måste bli tydligt informerade om vilka skyldigheter och rättigheter som gäller i Sverige.
Det handlar om demokrati, mänskliga fri- och rättigheter och en fungerande rättsstat. Det handlar om rätten att känna sig och vara trygg. Det handlar om rätten till liv och frihet, men även egendom. Och det är fortfarande statens primära uppgift.
