Johanna Trapp studerar på Lunds universitet och sitter i styrelsen för Ateneum. Här skriver hon om utanförskapet på landsbygden och vikten av att möjliggöra fria val och social rörlighet oavsett var i landet man bor.
Måste den enes bröd vara den andres död? I somras flyttade jag från den östgötska landsbygden till den skånska storstan. Det kändes ofrånkomligt för mig som ambitiös och driven att lämna landet för staden. Var alltså min uppväxt på landsbygden bara en bromskloss jag var tvungen att ta mig igenom, eller har landsbygden unika lärdomar att komma med?
Utanförskapets baksidor diskuteras flitigt. Förorterna och även vissa storstäder får mycket, nästan uteslutande negativ uppmärksamhet i media. Där är det bråkigt, hög brottslighet och dåliga skolresultat. Känslan av att inte vara sedd, att inget fungerar och att det är otryggt är stark. Situationen kopplas ofta ihop med dålig integration och en alltför stel bostads- och arbetsmarknad. Landsbygdens utanförskap skiljer sig från förortens, men är fortfarande påtaglig. Känslan av att vara andra klassens medborgare är stark.
Landsbygdens utanförskap skiljer sig från förortens, men är fortfarande påtaglig. Känslan av att vara andra klassens medborgare är stark.
Integrationen mellan stad och land är för dålig. Förståelsen för den andres liv kan te sig näst intill obefintlig. Det kan vara svårt att känna igen sig med andra grupper i samhället. En fråga som kan verka obetydlig för någon i Skäggetorp, kan vara oumbärlig för någon i Skänninge. Trots det tror jag att det finns mycket resten av landet skulle kunna lära sig av landsbygden. Ett starkt civilsamhälle är ett exempel.
Där jag kommer ifrån är civilsamhället starkt. Min högstadieskola låg någon mil öster om Linköping. Skolan i fråga byggdes på 60-talet och var en enplansbyggnad av brunt tegel. Då det är den enda högstadieskolan på flera mils avstånd fick alla vi som kom från de små orterna runt omkring samlas här när det var dags att börja högstadiet. Skolan kändes som ett väntrum, alla visste nämligen att kommunen planerat lägga ner skolan i tjugofem år. Riktigt varför visste nog ingen däremot, men visst hade det att göra med att skolan bytt rektor tjugofem gånger på lika många år? Vad det än berodde på blev konsekvensen en obefintlig röd tråd i utbildningen. Men trots att det objektivt är den sämsta skolan jag gått på har jag nog lärt mig mer och haft bättre vänner än på någon av mina andra skolor. Detta eftersom att jag var tvungen att anstränga mig för att det skulle gå ihop. Jag och mina klasskompisar fick lära oss att om man ska få någonting gjort får man göra det själv. Engagemanget gör att det finns scoutkår och fotbollslag, utebad och minigolf, bensinmack och fritids. Det finns en tillit till varandra och vad bygden kan göra som resten av Sverige skulle må bra av att ha mer av. Ett starkt civilsamhälle är precis som frihandel: det man medverkar i vill man inte förstöra.
Idéer förflyttas smidigast med människor. Tyvärr är framkomligheten på landsbygden inte den bästa. Bor man i ett område där många andra bor är det lättare att träffa människor som är olika och kan bidra med nya perspektiv. Bor man däremot långt ut på landet, med knappt några bussar därifrån, är det svårare. Jag hade inget socialt kapital utanför den lilla platsen jag kom ifrån. När politiken fungerar som bäst fokuserar den på att göra det lättare för vem som helst att bli vad som helst. En stark social rörlighet mellan olika delar av landet hade gjort det enklare för mig att navigera i världar jag inte är uppväxt i. Här spelar det fria skolvalet stor roll. Det måste finnas incitament för att så tidigt som möjligt få välja över sitt eget liv.
Min dröm är att landsbygden ska bli attraktiv igen så att folk som jag, som flyttat därifrån, men framförallt folk som inte har någon koppling till landsbygden, vill flytta dit. På samma sätt som elever från landsbygden söker sig till stan, önskar jag att elever från stan söker sig till landsbygden.
Politiken behöver en bredare lins med ett landsbygdsperspektiv. För att det som fungerar bra på landsbygden ska få chansen att fungera bra på fler platser, måste det finnas en social rörlighet, och integration, inte bara med människor utan även med idéer mellan stad och land. Alla har något unikt att komma med, så även landsbygden.
