Markus Konow är redaktör för Svensk Linje. Han har intervjuat Israels ambassadör, Ilan Ben-Dov.
Jag hade nyligen möjligheten att träffa Israels ambassadör Ilan Ben-Dov. Efter att jag till fots i ett regnigt Stockholm hade tagit mig till ambassaden – som ligger väldigt vackert vid den ena änden av Strandvägen – började vårt samtal med en trevlig diskussion om Israel, Sverige, Fria Moderata Studentförbundet och Svensk Linjes historia. Vi konstaterade också att båda försöker lära sig den andres modersmål. (Ambassadören är långt före mig – han förstår grundläggande delar av svenska nyhetssändningar. Än så länge kan jag bara ordet för nej – lo/לא).
Innan jag ens hann börja ställa mina frågor började ambassadören reflektera över läget i relationen mellan Israel och Sverige och de stora utmaningar som finns i de diplomatiska relationerna mellan våra två länder och betonade de enorma utmaningar han som israelisk ambassadör har att bygga broar mellan Israel och den svenska regeringen. Han menade att svensk vänster har en tradition av en anti-israelisk politik och att det inte finns någon öppenhet över huvud taget till att ha en konstruktiv dialog mellan länderna.
Vi gick sedan vidare till att diskutera de frågor som jag förberett till intervjun. Ambassadören svarade på samtliga frågor på ett väldigt öppet och direkt vis som jag absolut inte hade väntat mig från en diplomat.
(Jag hade planerat att använda röstinspelningsfunktionen på min telefon för att göra anteckningar under intervjun. På grund av de väldigt rigorösa säkerhetsåtgärder som ambassaden har, som bland annat innebär att inga som helst tekniska apparater får tas med in i ambassaden, fick jag ta min tillflykt till att skriva så snabbt som möjligt. Allt med förhoppningen om att hinna med att anteckna ambassadörens stundvis långa och uttömmande svar på det i min mening gammalmodiga anteckningsblock som jag turligt nog hade med mig, och att sedan kunna urskilja åtminstone något av min inte så tydliga handstil.)
Fyra och ett halvt år har gått sedan den socialdemokratiskt ledda regeringen valde att erkänna Palestina som stat i sin regeringsförklaring. Hur har det påverkat relationerna mellan Israel och Sverige, och ditt arbete som ambassadör?
— Det har påverkat de bilaterala relationerna mellan våra länder på ett väldigt negativt vis. Beslutet att erkänna Palestina var ensidigt. Det åsamkade väldigt mycket skada, inte bara för Israel, men även för många fredsprocesser runt om i Mellanöstern.
Har du någon form av dialog med det svenska utrikesdepartementet?
— Jag har en dialog, men jag har inte förrän väldigt nyligen lyckats få till en mer balanserad dialog. Mycket behövs göras för att underlätta och förbättra dialogen mellan Israel och Sverige.
»Man måste komma ihåg att Israels grannar inte är Norge, Danmark och Finland – grannarna är Hamas, Hizbollah, ISIL och al-Qaeda.«
Vad menar du att man behöver göra för att förbättra dialogen?
— Vi måste intensifiera själva dialogen. Erkännandet av Palestina ignorerade totalt säkerhetsaspekten – ingen tänkte över huvud taget på de implikationer erkännandet skulle ha för den israeliska staten. En palestinsk stat skulle vara en misslyckad stat, väldigt mycket i likhet med vad vi kan se i Gaza och Libanon. Om våra trupper skulle lämna Västbanken skulle vi få se en icke-demokratisk diktatur. Det är i grund och botten en inbjudan och en vädjan om att Israel ska begå självmord. Man måste komma ihåg att Israels grannar inte är Norge, Danmark och Finland – grannarna är Hamas, Hizbollah, ISIL och al-Qaeda.
— Vi förväntar oss att den svenska regeringen bättre ska förstå Israels intressen när det kommer till att försvara vårt land. Det är viktigt att komma ihåg att Israel är det enda demokratiska landet i Mellanöstern. Det är det enda landet som delar grundläggande samhällsvärderingar med Väst – såsom yttrandefrihet, jämställdhet mellan könen och grundläggande mänskliga rättigheter. Det gör att det verkligen blir svårt att förstå varför den svenska regeringen agerar på det sätt som den gör.
— För fjorton år sedan, år 2005, evakuerade vi Gaza-remsan. Militären lämnade och städer med tusentals invånare var tvungna att lämna sina hem. Vi hade hoppats att de skulle ta tillfället i akt att skapa ett välfungerande samhälle. I stället hände Hamas. En terrororganisation. Om vi skulle lämna Västbanken så skulle samma sak hända där, precis som det blev i Libanon med Hizbollah.
»När vi gav bort nycklarna till Gaza hade människor förhoppningar om att det skulle kunna bli ett nytt Singapore…«
— När vi gav bort nycklarna till Gaza hade människor förhoppningar om att det skulle kunna bli ett nytt Singapore och att de skulle använda alla pengar som de fick från Väst till att investera i bland annat infrastruktur. I stället valde man att investera miljontals dollar i vapen och att gräva tunnlar. De skapade en korrupt administration – samma sak skulle hända på Västbanken.
Hur är posteringen som ambassadör i Sverige, jämfört med dina tidigare posteringar och roller i Israels utrikesdepartement?
— Det är väldigt annorlunda från mina tidigare posteringar och roller. Jag har aldrig sett en så ensidig och obalanserad behandling av Israel. I Sverige är det en stor skillnad i hur regeringen och befolkningen beter sig. Befolkningen har i allmänhet en mycket mer positiv bild av Israel än regeringen.
— Låt mig ge ett exempel. Jag har försökt att etablera en dialog med SSU, utan att lyckas över huvud taget. Jag har inget problem med att de har en kritisk syn på Israel, problemet är att de inte ens tackar ja till mina inbjudningar och inte ens vill lyssna till den andra sidan av argumentet. Mitt jobb som ambassadör innebär till stor del att bygga broar och skapa en dialog. Jag beklagar verkligen att vänstern i Sverige inte ens vill öppna sina dörrar för att kunna starta en dialog. Jag har inte sett den här typen av beteende på något annat ställe.
— Något annat som verkligen behöver ändras på en fundamental nivå är hur Svenska kyrkan hanterar Israel. Eftersom kyrkan i Sverige är så politiserad har man lyckats skapa en fientlig kultur mot oss. Israels röst får inte ens bli hörd.
Sverige har de senaste åren sett ett problem med ökad antisemitism i landet. Vad tycker du bör göras för att få bukt med detta växande problem?
— Först och främst behöver man ha en nolltolerans mot alla sorters antisemitism. Jag uppskattar vad statsministern har sagt om det och beslutsamheten att bekämpa antisemitism, både genom lagstiftning och utbildning. Att inrätta ett museum för hågkomst av Förintelsen är också välkommet.
Hur ser du på relationerna mellan Israel och Europeiska Unionen? Vad ska samarbetet bestå av?
— Israel ser sig som en del av den Europeiska kulturen och ekonomin. Vi må vara geografiskt belägna i Mellanöstern, men som den enda demokratin i Mellanöstern så är vårt politiska system, vår politiska kultur och våra värderingar samma som de västerländska europeiska. Europa och EU är vår absolut viktigaste handelspartner. Den Israeliska ekonomin är huvudsakligen baserad på kunskap, avancerade teknologier och innovation. Den högteknologiska sektorn är den stora drivmotorn i vår ekonomi. Det är en av anledningarna till att vi har ett så gott samarbete när det kommer till ekonomin. Vi är inte medlemmar, men har ändå ett utmärkt samarbete när det kommer till innovation, forskning och utveckling. Det är ett samarbete som vi är tacksamma över, vill fortsätta med och utveckla vidare.
Vad är din syn gällande Israels förhållande till Syrien och Iran och hur ser du på utvecklingen i de länderna?
— Vi ser Iran som ett väldigt stort hot. Både för Mellanöstern, men även för Europa. Sedan den islamiska revolutionen för 40 år sedan har Iran blivit en stor källa till instabilitet i hela Mellanöstern. Var man än ser våldsamhet och konflikt i Mellanöstern ser man också iransk närvaro. Man ser det i Irak, Jemen, Libanon, Syrien, Gaza och till och med även i Danmark där iranska terrorister nyligen arresterades. Den iranska ayatolla-regimen försöker exportera sin shia-revolution till hela världen. De utvecklar kärnvapen och långdistansmissiler. Det är uppenbart att Iran är ett verkligt och omedelbart hot för alla demokratiska länder runt om i världen.
— Vi kan också se att Syrien håller på att bli en spegelbild av vad Iran försöker etablera. Bashar al-Assads diktatur räddades av Iran och man försöker nu etablera en permanent närvaro i Syrien, allt som en del av Irans strategi för att bli en dominerande kraft i Mellanöstern. Det är oerhört viktigt att alla demokratiska länder försöker stoppa Iran innan det är för sent.
»Man skulle kunna säga att i stället för en
arabisk vår fick vi en iransk vinter.«
— Under den arabiska våren 2011 hoppades vi alla att det skulle leda till demokratiseringsprocesser runt om i den arabiska och islamiska världen – mycket liknande den demokratisering man kunnat se i bland annat Östeuropa. Tyvärr har vi istället kunnat se regimers fall följt av terroristorganisationer som rest sig från detta – såsom bland annat al-Qaeda, ISIL och en många andra terroristorganisationer. Man skulle kunna säga att i stället för en arabisk vår fick vi en iransk vinter. Hela regionen är mycket mer våldsam och instabil än vad den brukade vara. Man får inte glömma att i hela den här regionen finns det endast en ö av statsdemokrati – Israel.
Slutligen – vad tycker du bör göras för att förbättra relationerna mellan Israel och Sverige?
— Jag förväntar mig och hoppas se en mycket mer balanserad syn när det kommer till Mellanöstern och en större förståelse för den enda demokratiska staten i ett område som är väldigt våldsamt och icke-demokratiskt. Jag hoppas att Sverige ska inse att man endast har en enda stat i Mellanöstern som delar fundamentala demokratiska värden och att den staten är Israel.
Efter att ha tackat ambassadören för en trevlig intervju och alla uttömmande svar på mina frågor så gick jag jag ut i ett Stockholm som nu hade slagit om till solsken och började försöka tyda mina många sidor av anteckningar. Att lista ut vad som stod på pappren fyllda med min väldigt svårlästa handstil var något som inte direkt var en enkel uppgift. Kanske borde jag blivit läkare i stället?
