Jacob Cernvall är förste vice distriktsordförande för MUF Östergötland och studerar teknisk fysik vid Linköpings universitet. Här skriver han om hur liberalismens principer skulle ta sig uttryck när människan börjar kolonisera rymden. 

En del drömmer om att lyckas i livet, om att tentan ska gå bra eller att skatten sänks. Det finns dock en större, allt mer påtaglig dröm hos studenter runt om i världen. En dröm som länge fyllt ett motiverande syfte hos matematik- som fysikstuderande. Drömmen om mars. Denna strävan har länge figurerat i futuristiska teman, men börjar bli mer realistisk. Elon Musk, grundare för SpaceX, har målet inställt på att mänskligheten ska nå den röda planeten inom ett tiotal år. Rymdföretaget har redan uppnått det första steget genom lyckade försök med farkosten Crew Dragon nu i januari. Trots denna framgång kvarstår den politiska frågan: Kan man egentligen äga Mars?

Frågan är i dagsläget relativt teoretisk. Precis som med alla lagar lär den juridiska ”lösningen” inte tillkomma förrän någon försökt. Den rena faktan är att den enda skrift vi har som reglerar rymden är Outer Space Treaty. Rymdfördraget signerades 1967 och tillkom främst för att stoppa länder från att placera massförstörelsevapen i rymden. Det säger även att nationer inte ska kunna göra anspråk på himlakroppar. Utifrån dessa grundläggande regler ska det vara öppet för alla att utforska men även att ta resurser från rymden. Man kan därav äga de resurser som man utvinner, men inte marken man utvinner dem ifrån. Föredraget tar inte upp privatpersoners äganderätt specifikt utan enbart nationers anspråk. Det är dock svårt att tro att någon stat kommer tillåta en privatperson ockupera mark utan överhuvud. De flesta rymdintresserade verkar därför tolka regelverket så att inte heller privatpersoner har äganderätt i rymden. Det kan ses som en fin och kollektivistisk hållning, men som självklart inte kommer fungera över tid. 

Elon Musk talar om kolonisering av Mars, att det ska gå skytteltrafik till och från planeten som kan transportera 50 000 personer dit per år. Ett system där du äger dina saker men inte utrymmet må funka i ett kollektiv, men kanske inte på en planet med 50 000 invånare. Dessutom kommer de första kolonisterna på Mars troligen att ha ekonomiska intressen. De kommer, om möjligt, ha matproduktion, vattenutvinning eller gruvindustrier. Industrier som kommer vara livsviktiga för en framtida överlevnad och tillväxt i rymden. Varför skulle dessa företag investera stora mängder pengar i t.ex gruvor om de inte kan förhindra att andra kommer och går som de vill? En förutsättning för att mänskligheten ska ta ytterligare ett steg mot att vara en intergalaktisk ras är att ekonomin får vara minst lika fri där som hemma på jorden. Om stater på jorden inte vill det, så kommer de behöva tävla med företagen. Det enda staterna har att försvara är en princip om att all mark ska ha en stat över sig. Allt privatpersoner och företag har att vinna är friheten och äventyret att helt äga sitt eget. Mångmiljardärer som Musk eller Jeff Bezos har redan idag investerat pengar i rymden, i nuläget med turism eller kolonisering som ändamål. Deras bakgrunder i Tesla och Amazon vittnar om att de är duktiga på att hjälpa människor men samtidigt ha lönsamma verksamheter. De kommer troligen försöka övertala USA att börja omförhandla rymdfördraget så att det tydligt redogör för ägande utanför vår atmosfär.

Det finns dock de som inte vill att rymden ska vara likt systemet på jorden. Rymden ska enligt dem bara vara för forskning eller möjligen turism. Det finns också en möjlighet att stater lyckas kontrollera företagen genom sanktioner på jorden eller militära medel i rymden. Rymden är dock väldigt stor, intresset likaså. Lite stoppar då egentligen en framgångsrik affärsman från att investera alla sina resurser i en rymdkoloni och sedan bo där. Det verkar osannolikt att stater ska anfalla en rymdkolonisatör enbart för att de inte får ockupera en yta. För det första är det orealistiskt att tro att jordinvånare ska kunna ha ett kontrollerande våldsmonopol i hela rymden. För det andra kan stater troligen inte legitimera att använda skattemedel för att göra det. Resultatet blir då att rika anarkister utan problem kommer att kunna bosätta sig i rymden utan våldsmonopol. Ett scenario liknande naturtillståndet, men med rymdskepp och robotar. Desto längre fram vi kommer i utvecklingen, desto lägre blir tröskeln att på egen väg åka ut i det okända. Därmed är det en tidsfråga innan stater, i alla fall delvis, tappar kontrollen över våldsmonopolet. Då kommer teorin om naturtillståndet, som när den utvecklades bara var en tankekonstruktion, faktiskt kunna prövas i verkligheten. Det är tydligt att äganderätten har ett egenvärde och att sammanslutningar även i rymden kommer vilja försvara den. 

Oavsett realiteten anser nog alla vänner av de negativa rättigheterna och av en liberal fri marknad att rymden ska vara så anarkistisk som möjligt. En framtida marsian kommer inte kunna gå på socialbidrag. Man kan inte längre ge allt åt alla när man utsätts för de enorma prövningar som uppkommer i livet på mars eller i rymden. I sin strävan och vardag kommer det samhället gå tillbaka till överlevnad, istället för självuppfyllande. Därav kommer samhället behöva organiseras på bästa möjliga sätt. En rymdingenjör kanske inte förhåller sig till Nozick, Rand eller ens Smith. Dock kommer de troligen att inse att det enda som kan styra ekonomin där ute i det okända är den osynliga handen. Produktionen kommer styras av överlevnad, inte centralbanker eller statliga subventioner. Det är också rätt att stater har minskat sina investeringar i ”rymdäventyr”. Stater må fortsatt finansiera marknaden, men detta i forskningssyfte eller för infrastruktur med hjälp av satelliter. Snart kommer rymdturismen att ta över, sedan kolonisering och till sist produktionen. Det är inte legitimt att stater bundna till jorden ska ha samma intresse för mark på Mars som företagen. 

»Troligen kommer den första kolonin likna Jamestown, minus kränkningar av ursprungsbefolkningen.«

Troligen kommer den första kolonin likna Jamestown, minus kränkningar av ursprungsbefolkningen (som vi tror ej finns). Ett eller flera företag sköter organisationen. Arbetare eller invånare håller val för att utse representanter som ska prata med företaget om levnadsvillkor. Sedan handlas det fritt, ty företaget kan inte ta ut skatt från dess arbetare. Runt detta kan sedan företagsamma individer bygga vidare och konkurrera med de priser och kvalitet som företagets ransoner har. Innan vi vet ordet av det kommer fantasin av en nästintill anarkokapitalistisk miljö uppstå i rymden. Denna liknar scenariot i exempelvis Star Trek, Star Wars eller Rick and Morty. Det är fritt fram att skapa sammanslutningar med de konstigaste av ideal och regler, men även lika fritt att fly dem. Kanske kan en lyckad fri rymdkoloni även sprida anti-statliga idéer till jorden. Rymdkolonierna kanske är de som får jorden att på första gången på länge minska statens inflytande kraftigt till bara det essentiella. En ingenjör kan i alla fall drömma, innan han går tillbaka till matten.

Categories: Tema

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *