Ludvig Svensson är ordförande emeritus för Linköpings Fria Moderata Studentförening och medlem i Svensk Linjes redaktion. Här recenserar han Mattias Svenssons bok Den stora statens återkomst.

Det är inte alltid lätt att komma till insikt med sin egen ålder. Att blicka tillbaka över ett gånget decennium med känslan av det känns som igår är att blicka in i sig själv och inse att världen förändrats i en annan takt än en själv. Om man börjar titta noga på tiden som gått kan man börja ana att saker inte gått rätt till längs vägen, att många bäckar små så att säga gått samman till en å.

Mattias Svenssons Den stora statens återkomst (Timbro förlag, 2017) är en överblick över nutidshistorien, med en mörk bild av hur 2000-talets början har utvecklat sig. Tack vare så kallad terrorbekämpning, finansiella åtgärder före och efter finanskrisen, och uppsvällda välfärdsprogram har västvärldens stater åter kunnat bliva stora kolosser. Mattias Svensson menar också att detta har kunnat ske med såväl den politiska högerns som vänsterns medgivande.

En mörk utblick över 2000-talet

Det är intressant att se denna bok som ett mörkare komplement till Johan Norbergs bok Framsteg (2017) och Steven Pinkers bok Enlightenment now (2018). Dessa herrar har precis som Mattias Svensson analyserat omvärlden med sina liberala glasögon, och kommer fram till att världen egentligen aldrig har varit bättre än den är i dag. Även om Mattias Svenssons bok inte motsätter sig att vi lever i den bästa av världar, menar han att vi är på väg i fel riktning. Vi har varit inne på fel riktning under en lång tid.

Svensson beskriver en utveckling under 2000-talets början som präglats av krig i terrorbekämpningens namn. Dessa krig kostar miljardbelopp, och tycks inte ha lett till något annat än regional instabilitet och en radikaliserad lokalbefolkning. En välfärdsstat bör inte gå i eviga krig, men varför skulle pengar vara ett problem när man kan skjuta upp skulderna på framtiden? Den ekonomiska expansiva politiken tas upp under stora delar av boken. Förutom att göda det krigsindustriella komplexet i USA har bail-outs och ökad korporatism gjort staten och bankerna mäktigare på befolkningens bekostnad.

»En annan statsgödande effekt av terrorbekämpningen är den evigt växande övervakningsapparaten.«

En annan statsgödande effekt av terrorbekämpningen är den evigt växande övervakningsapparaten. Övervakningen är i dag närmare Orwells dystopi än någonsin tidigare, samtidigt har detta tyvärr inte genererat nog stora reaktioner hos befolkningen för att stoppa makthavarna från att genomföra dessa djupa kränkningar av privatlivet. I stället ger vi frivilligt över vår frihet till staten, vilket Svensson beskriver i kapitlet ”Det första folk är beredda att offra i orostider är andra människors frihet”.

En sund dos pessimism

Bland liberala debattörer talas det ofta om att man inte ska svartmåla verkligheten. Detta göder endast populism och missriktar folkviljan till destruktivitet istället för den inneboende skapandekraften som finns i människan. Men om 00-talets politik är ett sammelsurium av mittenpolitisk populism så kanske man bör ta Mattias Svenssons bok som en varning.

I stället för att skaka av sig farhågorna med ett skuldberg som läggs på framtida generationer, en stor övervakningsapparat och ändlösa krig i mellanöstern, måste man ta tjuren vid hornen och se över vad man kan göra för att stävja utvecklingen. Den ohämmade optimismen måste balanseras av en sund dos pessimism, och man ska inte förglömma att människan alltid bär med sig förmågan att göra ont. Boken är en välkommen nyansering av samtiden, och möjliggör en ögonöppnare för obotliga optimister.

Categories: Recensioner

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *