I USA sprids bilden av Putin som ett föredöme för värdekonservatismen. Det är ännu ett steg i Rysslands strävan efter desinformation, och ett synsätt som borde kvävas i sin linda, skriver Thomas Hermansson som är ledarskribent vid Barometern-OT och redaktionsmedlem hos Svensk Linje.

I Putinregimens geopolitiska strävan ingår försöken att påverka opinionen i de västerländska demokratierna. Ett verktyg för att uppnå detta syfte är det numera ofta uppmärksammade bruket av desinformation.

En del av detta som rönt viss framgång är det falska framställandet av Ryssland som en väktare för konservativa eller kristna värderingar kontra ett påstått västerländskt förfall. Ett narrativ som, om det inte skärskådas utan tillåts få spridning, på sikt kan riskera att både underminera värdekonservativa kristnas tilltro till sina egna samhällen i väst och att göra dem till nyttiga idioter åt den cyniska Putinregimen – som knappast skapat något värdekonservativt mönstersamhälle i Ryssland.

Att väst fortfarande måste bli bättre på att förstå och hantera informationskriget är tydligt. Det borde särskilt gälla grupper som är mer utsatta för rysk informationspåverkan. Att sådana finns både i Sverige och övriga västvärlden är ingen nyhet. Under kalla kriget kunde det handla om fredsrörelsen eller vänsterradikaler. I vår tid har fokus i stället ofta legat på populister och extrema nationalister.

Mer sällan uppmärksammas Rysslands försök att påverka eller manipulera de värdekonservativa och kristna grupper som är jämförelsevis mer mainstream. En strategi som kanske egentligen på sikt är mer bedräglig då den både går mer under ytan jämfört med inriktningen på extremistiska sammanhang och dessutom riktar sig mot folk som har en mer etablerad position i samhället.

Det talas ofta om Rysslands inblandning i de amerikanska presidentvalen 2016 och 2020. En detalj som sällan framkommit är att en majoritet av Facebooks kristna sidor med störst räckvidd bland amerikaner under dessa perioder i själva verket drevs av trollfabriker på Balkan, med trolig rysk koppling.

Det har också blivit allt vanligare att just värdekonservativa amerikaner – speciellt evangelikaler – lyfter fram det påstådda värnandet av traditionella värderingar för att nyansera synen på Ryssland. Bilden sprids av att det en gång så kyrkliga USA nu drabbas av moraliskt förfall medan man springs om av ett Ryssland som återupptäckt sina kristna rötter efter kommunismens fall. En av de mest namnkunniga, om än förhållandevis ökända, är den politiske kommentatorn Pat Buchanan som sagt sig beundra Putin för att denne sägs stå upp för traditionella värderingar gentemot ett dekadent väst. Även den framstående evangelikale ledargestalten Franklin Graham har prisat Putin av samma skäl.

Men det är en lätt genomskådad illusion. Att Putin ibland låter sig fotograferas i en kyrka betyder föga. Man kunde tycka att den utbredda korruptionen, ofriheten, och morden på oppositionella – företeelser som inte direkt rimmar väl med de kristna värderingarnas betoning av det mänskliga livets helighet – i sig skulle räcka för att få en utomstående betraktare att förstå att Ryssland inte är någon moralens högborg.

Men även om man ser närmre specifikt på sådana frågor som i kulturkrigen ofta hamnat i fokus – åtminstone i en amerikansk kontext – så lever knappast Ryssland upp till den bild som många både värdekonservativa och progressiva har av landet. Som exempel kan man titta på äktenskapet, abortfrågan, och kyrksamheten. För sakens skull kan det jämföras med Sverige, som ofta kallas för världens mest sekulära land.

I inget annat land genomförs så många aborter som i Ryssland. Medan siffran för Rysslands del ligger på 53 aborter per 1000 kvinnor i åldern 15-44 år, ligger den i Sverige på 18. När det kommer till äktenskapet slutar tre av fyra ingångna äktenskap i Ryssland i skilsmässa, jämfört med hälften av äktenskapen i Sverige. Bara sju procent av ryssarna går i kyrkan minst en gång i månaden, jämfört med nio procent av svenskarna. Jämfört med USA – där nästan fyrtio procent av befolkningen går i kyrkan varje vecka – framstår vurmandet för Ryssland som något slags traditionalismens högborg som tvivelaktigt.

Talet om att Ryssland skulle vara ett föredöme för en kristen värdekonservativ kan således kategoriseras som desinformation; ett led i putinisternas försök att vinna stöd bland kristen höger såväl i Ryssland som i väst.

Det må vara mer ett amerikanskt problem än ett svenskt. Kanske är svenskar så präglade av historien att grogrunden för en förvriden rusofili är dålig. Men för den som studerar vissa små, mer fundamentalistiska kretsar går det även i Sverige att hitta individer som anammat det vilseledande narrativet om Putins Ryssland som ett konservativt föredöme. Ett gryende synsätt som borde kvävas i sin linda.

Categories: Tema