Henrik Dalgard är medlem av Svensk Linjes redaktion, styrelseledamot i Linköpings Fria Moderata Studentförening och studerar statsvetenskap vid Linköpings universitet. Här skriver han om riskerna med att försöka nå den liberala utopin till vilket pris som helst.

Som liberal är det lätt hänt att man drömmer sig bort. Man drömmer om John Galts klyfta i Ayn Rands roman Och världen skälvde eller om det där samhället som enbart präglas av liberalismens grundläggande principer. Sådana drömmar är naturliga, med tanke på att dagens socialdemokratiska Sverige med sina skattefinansierade kamelfarmar och sin planekonomiska bostadsmarknad ligger så  långt därifrån. Drömmar om utopier kan vara bra – de kan fungera som en ledstjärna och peka ut en kurs i den snårskog som utgör dagens politiska landskap. Utopier kan dock också leda till en känsla av förtvivlan – om att det där slutmålet är så långt borta att det aldrig kommer vara nåbart om inte något drastiskt görs. Det är just här som det farliga med tankar om Utopia ligger. Om just din utopi är så perfekt men även så långt bort kan det leda till principen om att målet helgar medlen – tankar om att om vi bara gör avkall på vissa liberala principer just nu, så kommer vägen till utopin bli mycket mycket kortare.

Att göra avkall på principer i dag för att kunna garantera dem säkrare i morgon är en mycket farlig idé att utgå ifrån. Allt för ofta tenderar den att landa i en dystopi snarare än en utopi. Historiskt är ett av de tydligaste exemplen på detta den franska revolutionen. Den liberala tänkaren Thomas Paine argumenterade exempelvis utifrån ett klassiskt liberalt perspektiv att avsättandet av den despotiska franska kungamakten var en legitim idé. Efter revolutionen, när Paine satt i det franska parlamentet, tryckte han dock på vikten av att inte skynda för fort och att upprätthålla grundläggande liberala principer som rättssäkerheten. Detta tal om principer och rättssäkerhet uppfattades av många som ett stort hinder från att skapa det perfekta franska samhället, och det var endast en ödes nyck i form av en slarvig fångvaktare som gjorde att Paine inte släpades till giljotinen som så många andra.

»Man är med andra ord illiberal i dag för att en illiberal politik kanske kommer leda till ett liberalt samhälle i morgon.«

I dag kan de te sig avlägset och irrelevant att hänvisa tillbaka den franska revolutionen. Dock är tankesättet att låta målet helga medlen fortfarande aktuellt i dag. Tyvärr är detta en idé som fått fäste inom vissa delar av borgerligheten. Ett tydligt exempel på detta är hur somliga inom borgerligheten resonerar i migrationsfrågan. Där grundar sig argumentationen i att en liberal invandringspolitik med stora volymer på lång sikt kommer riskera att leda till ett illiberalt samhälle på grund av kulturella skillnader. Utifrån detta föreslås sedan restriktiva åtgärder som ligger långt från de frihetliga värden som ska försvaras. Man är med andra ord illiberal i dag för att en illiberal politik kanske kommer leda till ett liberalt samhälle i morgon.  

Att som liberal falla in i tillvägagångsätt likt det som beskrivits ovan är i grund och botten ingenting konstigt. Det är en reaktion på liberalismens stora problem – att ideologin per automatik befinner sig i ett stort underläge i jämförelse med dess konkurrenter när det kommer till tillvägagångssättet för att uppnå sina respektive mål. Socialismen kan exempelvis använda staten och politiken för att tvinga igenom sina ideal. Liberaler har principer som förnekar dem detta alternativ. Liberalismens tillvägagångssätt ligger istället i opinionsbildning och övertygande för att få människor att frivilligt ansluta sig till de liberala idealen. Robert Nozick illustrerar detta väl i sin bok Anarki, stat och utopi när han talar om så kallade moraliska sidorestriktioner. Moraliska sidorestriktioner är restriktioner som sätts på mänskligt handlande utifrån vissa normativa principer. Utifrån Nozicks liberala synvinkel är de restriktioner som begränsar mänskligt handlande de grundläggande negativa rättigheterna och oavsett vad det slutgiltiga moraliska målet utgörs av blir det aldrig legitimt att bryta mot dessa restriktioner. Vad som enligt Nozick är så unikt med liberalismen är att det är en ideologi som värderar moraliska sidorestriktioner lika mycket eller till och med mer än det moraliska slutmålet. Många skulle just på grund av detta beskriva liberalismen som en antiutopisk ideologi.

Som sagt är det just detta som utgör liberalismens stora problem när det kommer till att konkurrera med andra ideologier, och det är just därför det blir så oerhört lätt att börja nedvärdera moraliska sidorestriktioner för att utjämna konkurrensen. Vad som dock alltid måste kommas ihåg är att liberalismens svaghet, oviljan att tumma på sina principer, också är dess styrka. Det som händer när man använder politiska maktmedel för att försöka gå genvägar är att politiken och staten ges alltför stor makt. 

I J.R.R. Tolkiens klassiska fantasyserie Sagan om ringen blir trollkarlen Gandalf erbjuden den mäktiga ringen av Frodo. Vis och klok som Gandalf är tackar han dock nej till erbjudandet. Han vet att han i början skulle använda ringens makt för att göra gott, men att den slutligen antingen skulle korrumpera honom eller ännu värre – falla i fel händer. Gandalfs visdom går även att applicera på politisk makt och statlig tvångsutövning. Som liberal kan man vilja använda staten och politiken för att ta genvägar och uppnå goda mål men den makten som ges till politiken riskerar alltid att falla i fel händer och användas av någon annan. Exempelvis kan en restriktiv invandringspolitik kan användas för att på lång sikt försöka garantera ett fritt men de verktyg som används för att garantera den restriktiva invandringspolitiken kan också användas för att stoppa arbetskraftsinvandring och andra protektionistiska åtgärder. 

Avslutningsvis kan det vara bra att förtydliga att detta inte är någon reaktionär text som ser alla steg mot den liberala utopin som en gångväg till giljotinen. Det centrala är helt enkelt att se liberalismens starka betonande på moraliska sidorestriktioner som något gott. Som något som hjälper en att hålla kursen och inte irra iväg. För det är just när man avviker för att ta en genväg som man riskerar att tappa bort sig totalt. Är vi inte liberala i dag får vi svårt att vara det i morgon.

Categories: Tema