Farlig superstat eller den enda effektiva och demokratiska vägen framåt för ett alltmer svårnavigerat EU? Olle Johnsson, 2:e vice ordförande samt utrikes- och EU-politisk talesperson i LUF, skriver om vägvalen inom den Europeiska unionen.

Det har gått drygt 27 år sedan Sverige den första januari 1995 gick med i EU efter att under en lång tid stått utanför det europeiska samarbetsprojektet. Efter att Olof Palme gjort ett trevande försök i början på 70-talet så började de EU vänliga vindarna återigen blåsa in över Sverige på slutet av 80-talet. Efter murens fall röstade det svenska folket med en knapp majoritet ja till EU och Sverige blev en del av resten av kontinenten.

Mycket vatten har hunnit rinna under broarna i Bryssel och Strasbourg sedan inträdet. Då handlade dagordningen om den nya gemensamma valutan och kriget på Balkan. Idag gör de pågående globala kriserna det tydligt att EU har en viktigfunktion att fylla när det kommer till att samordna och möta de utmaningar vi står inför. Dock har kriserna också påmint oss om att EU som det fungerar idag har tydliga brister. 

Till att börja med visade pandemin att det inte fanns några tydliga riktlinjer eller strukturer för hur EU skulle möta en global pandemi. Det medförde att de skapades en diskrepans mellan vad EU förväntades åstadkomma och vad EU faktiskt var kapabla att genomföra. Att EU länder till råga på allt också frångick de regler och lagar som finns kring handel när exempelvis Frankrike lade beslag på andra länders skyddsutrustning var ett lågvattenmärke.

I utrikespolitiken har EU ideligen drabbats av bakslag då utrikespolitiska frågor där EU förväntats agera resolut och med kraft av att vara världens största marknad, kommit på skam. Det krävs konsensus bland medlemsländerna för att kunna fatta beslut i utrikespolitiska frågor vilket medfört att vetorätten gett enskilda länder ett utmärkt tillfälle till att hålla resten av unionen gisslan. Det har varit särskilt smärtsamt då Ungern blockerat sanktioner riktade mot Ryssland och andra länder valt att bortse från Kinas övergrepp mot mänskliga rättigheter på grund av ekonomiska intressen.

Slutligen har det på senare år blivit uppenbart att det inte bara behövs särskilda krav för att komma in i unionen utan också för att få stanna. Polen och Ungern har gjort det tydligt att EU:s tolerans för deras underminerande av rättsstaten och demokratin kan utnyttjas utan att det får några kännbara konsekvenser. 

Slutligen har det på senare år blivit uppenbart att det inte bara behövs särskilda krav för att komma in i unionen utan också för att få stanna.

Exemplen ovan visar på att EU är i stort renoveringsbehov. Unionen behöver utvecklas till något som faktiskt kan hantera de utmaningar som medlemsländernas invånare förväntar sig att EU ska lösa. I maj så avslutades medborgardialogen ”Framtidskonferensen” som just hade målet att lyssna in vad EU:s invånare hade för förslag att göra EU bättre. Konferensen mynnade ut i en rad förslag som handlade om att göra EU mer effektivt och mer demokratiskt, exempelvis att ge parlamentet mer inflytande och ta bort vetorätten i utrikespolitiska frågor. Sveriges svar var att samla en grupp länder och aktivt motsätta sig alla förslag som rörde institutionella förändringar i EU. 

Trots att flera av framtidskonferensens förslag är ett steg i rätt riktning så löser de fortfarande inte grundproblemet som är hur EU idag är uppbyggt. Ett av grundproblemen är tanken att EU ska utvecklas till ”en allt tätare union” utan att det finns tillräckliga fördrag som avgränsar vad som faktiskt ska beslutas på EU nivå. Hade det varit möjligt att gå tillbaka till skissbordet borde EU:s statsskick ritats om i grunden efter en federal modell med en tydlig konstitution som klargör hur makten ska fördelas mellan individen, den nationella nivån och den federala nivån. 

Ett vanligt misstag många gör när de hör ordet EU federation är att reflexmässigt avfärda det hela som ett försök att skapa en ny superstat. Det kan tyckas vara aningen paradoxalt då federalism just bygger på att makt ska delegeras nedifrån och upp. Det innebär att det är upp till staterna själva att besluta om EU ska få ett större ansvar bekämpa internationell brottslighet exempelvis. En konstitution skulle alltså motverka att makt godtyckligt hamnar i Bryssel vilket idag kan ske då det inte är tydligt definierat vilka beslut som ska tas på vilken nivå. 

Den modell som Liberala Ungdomsförbundet har förespråkat sedan snart 25 år tillbaka bygger på att ministerrådet och EU-parlamentet ska omvandlas till var sin kammare i ett europeiskt parlament. Den första kammaren väljs av de olika nationernas riksdagar och den andra av hela Europas befolkning. De federala respektive delstatliga kompetenserna bör tydligt definieras i en europeisk författning, som tar sin utgångspunkt i maktdelningsprincipen och parlamentarismen.  

Som liberal borde det vara en ryggmärgsreflex att hålla sig borta från grandiosa statsbildningar som i slutändan leder till makt flyttas längre bort från individen. Just av den anledningen är det därför en god idé att se till att EU får en ordentlig konstitution som svarar på just vad EU ska göra och i andra fall vad som inte ska göras. Då behöver det inte bli en överraskning varje gång en fråga kommer upp på agendan huruvida det egentligen är fråga för Bryssel eller inte.

Trots att det ibland kan verka som att liberalpartister och luffare i Sverige aldrig kan få nog av att skicka över mer makt till Bryssel så finns även EU:s största kritiker i samma gruppering. Bryr man sig på riktigt om EU samarbetets framtid så måste man också vara beredd att inse att EU de kommande åren står inför omfattande renovationsbehov. Då är det varken seriöst eller konstruktivt att Sverige ska leda en grupp länder som låtsas som om att samarbetet som det fungerar idag är något värt att försvara. 

Om mindre än ett halvår tar Sverige över ordförandeskapet i EU. Vill Sverige göra ett avtryck som består måsteman ta upp institutionella förändringar som gör att EU bättre kan möta inte bara kriserna just idag utan också dem som väntar bakom hörnet. 

Categories: Tema