Linnea Hylén är ledarskribent på Södermanlands Nyheter. Svensk Linje återpublicerar här hennes betraktelser om Benjamin Dousas bok När snöflingorna faller över Husby från en ledartext som publicerades i Södermanlands Nyheter den 22 juni.
Midsommarfirandet väcker frågor om Sverige och våra traditioner. Politiskt finns det mycket att kritisera enligt den nysläppta boken Snöflingorna faller över Husby.
Vad är svensk midsommar utan en regnskur? Sill, kransar och dans runt midsommarstänger är för de flesta en självklarhet i dag. På vissa håll i landet skulle det inte förvåna med snö, men under de senaste tjugo åren har snön nått mer södra breddgrader. MUF-ordföranden Benjamin Dousa har nyligen släppt sin debutbok, Snöflingorna faller över Husby, om Stockholmsförorten han växte upp i. Det är ett gripande vittnesmål om en uppväxt präglad av en kravlös skolgång och segregation.
Dousa är svenskfödd, men vid nio års ålder kunde han inte prata ren svenska. Efter många om och men lyckades hans mor få in honom på en skola i innerstan. Igelbäcksskolan i Husby var för stökig och Dousa lärde sig inte tillräckligt. Hans omgivning undrade varför modern ville byta skola, eftersom det ändå inte skulle bli något av honom.
Bytet till Stockholms innerstad ledde inte bara till nya kunskaper och kulturkrockar. Väl där blev det tydligt att han var långt efter de andra barnen från finare områden. Dousas svenska var så dålig att han fick läsa svenska som andraspråk för att komma ikapp. Det var i början på 2000-talet. Var är vi i dag? Att en svenskfödd, nioårig pojke inte lärt sig korrekt svenska är ett lågvattenmärke för det svenska samhället.
Socialdemokrater och även en och annan liberalt sinnad person slår sig ofta för bröstet för den svenska modellen. Sverige har tidigare beskrivits som det fungerande exemplet på både jämlikhet och integration. Samtidigt har förorter som Husby hamnat efter. Samhället har accepterat att förortsbarn ska vara kvar vid sin läst. Det är en djupt problematisk verklighet som riskerar att klyva itu Sverige. Till viss del har det redan hänt, men det finns lösningar.
Ett av Dousas största bidrag är en sylvass verklighetsbeskrivning av segregationen och debattklimatet. Det andra är lösningarna som kan tyckas vara traditionell, borgerlig politik. Dousa pekar ut åtstramade försörjningsstöd och tydligare krav på disciplin i skolan. Höga bidrag och trösklar till arbetsmarknaden gynnar svartjobb och bidragsfusk. En kravlös integration skapar få incitament att skaffa egen försörjning. De som staten tänkt försvara lämnas utanför till förmån för de som redan har en lägenhet, jobb eller bidrag. Det är myntets andra sida av det svenska välfärdssystemet.
Dousa har lyckats sätta dessa borgerliga mantran i en ny kontext. Oavsett intention har hans egen historia blivit exempel på både samhällets misslyckanden och framgångar. I dag har han en examen från Handelshögskolan och är ordförande för MUF. Integration och inkludering är möjligt med vilja och rätt verktyg. Boken är ett viktigt bidrag till debatten om utanförskapets Sverige.
Den integrationspolitiska säckhoppningen behöver reformering. Ingen ska hamna efter, allra minst runt midsommarstången.
