Vem är egentligen hjälte och skurk i konflikten om Falklandsöarna? Olivia Perry skriver om kriget, nationalismen och varför öarna fortfarande väcker starka känslor.
“Det största krigsbrottet i Storbritanniens historia.” Så beskriver Museo Malvinas e Islas del Atlántico Sur, museet om Falklandsöarna i Argentinas huvudstad Buenos Aires, Storbritanniens bombning av krigsskeppet ARA General Belgrano som tog 323 argentinska soldaters liv. Falklandskriget pågick under 74 dagar mellan april och juni 1982, med strax över 900 döda. Även om konflikten kan upplevas som fjuttig för en utländsk publik, tänder Falklandsöarna, eller Malvinas som de heter i Argentina, fortfarande en eld i ögonen på alla argentinare. I Sverige kan dessa karga och vindiga öar, med strax över 3 000 (brittiska) invånare utanför Argentinas södra kust, kännas obetydliga, men i Argentina är de fortfarande närvarande. Öarnas ikoniska konturer finns till exempel på varje buss i Buenos Aires.
Thatchers regering led dock av låga opinionssiffror, och när en diktatur på andra sidan jorden attackerade en del av det stolta Storbritannien kunde hon självklart inte sitta på händerna.
Argentinas anspråk på Falklandsöarna går tillbaka till självständigheten från spanjorerna. Efter att ha besökts några gånger av upptäcktsresande européer som nödlandat sedan 1500-talet upprättades den första permanenta bosättningen på öarna av en fransman 1764. Öarna lämnades fredligt över till spanjorerna efter ett avtal 1766, men blev sedan obebodda även om Spanien menade att kolonin bestod. Således tillföll öarna Argentina vid självständigheten 1816. Parallellt med detta etablerades en brittisk koloni, som även den övergavs. Under åren efter att Buenos Aires hävdade anspråk på öarna uppstod konflikter kring fiske och valfångstindustrin där Argentina ville etablera kontroll mot, enligt deras syn, brittiskt och amerikanskt tjuvfiske. 1832 anlände två krigsskepp och fördrev de 35 argentinska medborgare som bodde på öarna och bekräftade brittiskt styre över kolonin. Argentina menar än idag att man har rätt till öarna eftersom de först bosattes av Spanien, medan Storbritannien menar att självbestämmanderätten går först, då de idag boende på Falklandsöarna ser sig som britter.

När Argentinas dåvarande militärdiktatur inledde Falklandskriget 1982 befann sig regimen i en djup popularitetskris. Kriget sågs som ett sätt att skapa nationell samling och stärka stödet bland befolkningen. Regimens popularitet ökade kortsiktigt, men om juntan trodde att britterna inte skulle bry sig tillräckligt för att försvara öarna och skicka sin flotta till andra sidan världen blev de besvikna. I Storbritannien kom Margaret Thatcher till 10 Downing Street 1979 och lovade att styra upp ett land med dålig ekonomi och hög arbetslöshet. Thatchers regering led dock av låga opinionssiffror, och när en diktatur på andra sidan jorden attackerade en del av det stolta Storbritannien kunde hon självklart inte sitta på händerna. Thatchers ledarskap i Falklandskriget ses som en av anledningarna till att hennes popularitetssiffror vände, och Storbritannien gick med rak rygg ut ur Falklandskriget.
Förlusten mot Storbritannien gjorde att militärjuntan tappade prestige och bidrog till att Argentina övergick till demokrati tidigare än många andra latinamerikanska länder. Kriget är dock fortfarande ett djupt sår i den argentinska folksjälen och ses som ett hårt slag mot den nationella stoltheten. Om något blev det än viktigare att öarna skulle återförenas med Argentina, med motiveringen att de argentinska fallna soldaterna måste få vila i argentinsk mark. De diplomatiska relationerna mellan länderna är idag konstruktiva och fokuserade på handel, men när Argentina ville köpa Saab Gripen-plan 2014, satte Storbritannien stopp för affären och hänvisade till konflikten om öarna. Under Fotbolls-VM i somras firade det argentinska laget sin seger över Storbritannien på plan med en banderoll med orden “Las Malvinas son Argentinas” – “Falklandsöarna är Argentina”.
Kontroversiellt nog, i Argentina, har president Javier Milei upprepade gånger hävdat att Margaret Thatcher är en personlig hjälte och kallat henne för “en av de största ledarna i världshistorien”.
Storbritannien menar att de drygt 3 000 invånarna på Falklandsöarna själva ska få avgöra vilket land öarna ska tillhöra, och 2013 arrangerades en folkomröstning där 97 % röstade för att fortsätta vara en del av Storbritannien. Argentina anser fortsatt att öarna är en integrerad del av det argentinska territoriet, och att de boende på öarna är bosättare från kolonialmakten, vilket gör självbestämmandeprincipen ogiltig.
Debatten kring Falklandsöarna har fått ett oväntat uppsving sedan Trump återvände till Vita huset. Under Falklandskriget hade Argentina förväntat sig stöd från USA, och kände sig förrådda när USA försåg Storbritannien med underrättelse och logistik. Trump och Milei kommer dock bra överens. Trump knöt även ett stödpaket på 20 miljarder dollar för den argentinska ekonomin inför det mellanårsvalet som Milei vann 2025. När Storbritannien sedan inte stödde USA:s krig med Iran ryktades det om att Vita huset planerade att se över USA:s hållning till Storbritanniens kontroll över Falklandsöarna. Under sommaren 2026 upprepade D.C. möjligheten att se över landets position i flera frågor, däribland Falklandsöarna, något Milei tagit fasta på och lyft för sin inhemska publik.
Kontroversiellt nog, i Argentina, har president Javier Milei upprepade gånger hävdat att Margaret Thatcher är en personlig hjälte och kallat henne för “en av de största ledarna i världshistorien”. Även om Milei framförallt lyfter fram hennes ekonomiska politik som ett föregångsexempel för Argentina, hamnar han ofta i försvarsställning mot sina politiska motståndare som använder känslorna Falklandskriget skapar i Argentina för att trycka ned honom.
Mileis uppskattning av Thatcher och närmande till USA betyder dock inte att han backar i frågan om Falklandsöarna – Argentinas rätt till öarna står inskrivet i landets konstitution, och det finns även en lag som gör det olagligt att avbilda en kartbild av Argentina utan att inkludera Falklandsöarna. Mileis dåvarande utrikesminister Diana Mondino möttes av avgångskrav 2024 efter att hon publicerat en nyhet på utrikesdepartementets hemsida där öarna benämndes som ”Falklands/Malvinas”. Med det sagt är Milei den första argentinska presidenten som har uttryckt att de boende på Falklandsöarna bör ha något att säga till om, i frågan om vilket land de vill tillhöra, men menar ändå att öarna tillhör Argentina. De ska tas tillbaka med diplomati, och Mileis lösning är ekonomisk: ”Ingen lyssnar på eller respekterar ett land som bara producerar fattigdom och vars politiker föraktar sin egen militär.” Med sjunkande opinionssiffror har dock även Milei tagit fram det gamla politiska knepet på senaste tiden – att stå upp för Malvinas. Nu senast har han föreslagit sanktioner mot företag som är aktiva på öarna, och har hotat att stämma brittiska företag om de börjar söka efter olja kring öarna.
Vem som är hjälte och skurk när det gäller Falklandsöarna är alltså svårt att säga. Under Falklandskriget stod en militärdiktatur (skurk) mot en gammal kolonialmakt (skurk), brittiska soldater som skyddar brittiska medborgare (hjältar) från 19-åriga argentinska patrioter (hjältar). Även inom befolkningen i Argentina fanns en komplex syn av vem som hade rätt i konflikten – även om militärjuntan hade stöd för kriget stod kritiker till regimen och protesterade med skyltar som sa ”Las Malvinas son Argentinas, los desaparecidos también” – “Falklandsöarna tillhör Argentina, men det gör dom försvunna också”. Ett stöd för kriget, men även en kritik mot militären och ett uttryck för saknad för alla de tusental som försvann under diktaturen.

Storbritanniens sänkning av ARA General Belgrano 1982 var ett militärt svar mot ett militärt mål i en konflikt där Argentina hade angripit brittiskt territorium. Att det i Argentina bedöms som det största krigsbrottet i Storbritanniens historia säger något om hur viktigt Falklandskriget var och är, speciellt när man tänker på Storbritanniens historia som tidigare kolonialmakt. Mileis beundran för sin hjälte Thatcher, som samtidigt används som slagträ i en inhemsk debatt för att visa att han inte är kapabel att styra landet, visar än tydligare på hur förvirrade de två begreppen är när det gäller Falklandsöarna. Och den hjältestatus som den argentinska presidenten som till slut sätter den argentinska flaggan på Falklandsöarna kommer att få, lär även locka alla framtida argentinska presidenter efter Milei.
Och så är det Trump. Militärt allierad med Storbritannien, men som samtidigt ger stödpaket till Argentinas hopplösa ekonomi för att han gillar Milei. Som lägger sig i både argentinsk och brittisk inrikespolitik, och har fört upp Falklandsöarna på den internationella dagordningen genom att hinta om att öarna kan bli en bricka i ett större spel. Med chansen att befästa sig som både hjälte och skurk, kan vi bara vänta in vad som hinner hända fram till nästa amerikanska presidentval 2028.
skriven av Olivia Perry


