Henrik Dalgard skriver om hur den affärsdrivna pressen, förkroppsligad genom Lars Johan Hiertas liberala Aftonblad, lade grunden till det moderna Sverige.

På ledar- och kultursidor skrivs det i dag spaltmeter efter spaltmeter om hur den kommersiella logiken skadat den kulturella sfären: Jakten på klick och annonsintäkter har reducerat den tidigare samhällsbärande journalistiken till korta topp 10-listor, och förlagens girighet har lett till att utbudet av romaner mest består av halvdana deckare.

Intressant nog återfinns samma tongångar i debatten från tiden då den kommersiella kulturen för första början började göra sitt intåg i Sverige under 1800-talets första hälft. Den konservativa skalden Esaias Tegnér anklagade exempelvis tidningsmannen, förläggaren och riksdagsledamoten Lars Johan Hierta för att ha ”ljus och frihet till sitt näringsfång”. Hierta drev från och med 1830 det radikala liberala Aftonbladet där texter om näringsfrihet och yttrandefrihet fritt värvades med annonser, och var samtidigt företagsman och drev Liljeholmens stearinfabrik. Hierta var med andra ord någon som profiterade på sin tidning och sitt opinionsbildande. Han hade både ljus i fysisk och moralisk mening som sitt näringsfång. Precis som idag ansåg den Tegnér och den konservativa skaran i landet att Hierta med sin tidning riskerade att göra kulturen och journalistiken ytlig och lidande när han gjorde något så hemskt som att försöka sälja tidningar för egen ekonomisk vinning.

Den som studerar Hiertas gärning och Aftonbladets historia finner dock svaret till varför hans samtida kritiker, och dagens skribenter, som oroar sig över den kommersiella kulturen landar så fel. Kommersiell kultur centreras inte runt annonsintäkter och topp 10-listor. Den är i stället intimt sammankopplad med en rad värden, värden som i mångt och mycket kan sägas lagt grunden för det moderna Sverige.

***

Under början av år 1830 såg Lars Johan Hierta med bister blick på det svenska tidningsväsendet. De svenska tidningarna hade en bristfällig rapportering av de inrikespolitiska förhållandena och belysandet av samtidens centrala händelser utanför landets gränser lyste med sin frånvaro. Rapporteringen om exempelvis Napoleonkrigen och den franska julirevolutionen lämnade enligt den unga Hierta mycket att ansöka. Men framförallt ansåg han att de flesta tidningar var allt för beroende av den politiska makten. I sina självbiografiska anteckningar beskrev han sina tankegångar vid tidpunkten:

Den bristfällighet och slapphet, som vår egen press sålunda företräde kunde väl icke förundra, då de flesta organerna voro köpta eller officiellt beroende, samt derigenom förlorat all sjelfständighet, men en jämförelse med den franska och engelska journalismen…

Hierta hade tidigare jobbat med utgivandet av de traditionella riksdagstidningarna som givit honom viss ekonomisk vinning. Allt han ägde kom han nu investera i ett eget tryckeri för att starta upp tidningen Aftonbladet som helt kom att bryta med den tidigare tidningstraditionen i Sverige. Istället för att vara beroende av den politiska makten eller adeln fick man sin finansiering från donationer, annonsintäkter och framförallt prenumerationer. En av de första prenumeranterna blev den gamla liberala radikalen Georg Adlersparre när han i ett brev till Hierta skrev följande:

På den nya utkommande tidningen anmäler jag mig redan så som prenumerant, Blir den rolig och pikant så gör den lycka; blir den blott nyttig, så får den samma oförtjenta öde som en annans väl förtjenta, nämligen att sakna läsare. Det profeterar den troligen äldste redaktör, som nu finnes i Sverige.

Hierta kom minst sagt att följa Adlersparres uppmaning. På tidningens sidor fick läsaren ta del av politiska analyser av det inhemska läget, kåserier, rapporter från omvärldens stora händelser, recensioner av den senaste litteraturen och opinionstexter. Aftonbladets var även en av de första tidningarna som riktade sig direkt till den framväxande borgar- och arbetarklassen, och som följd blev den mest lägsta tidningen i landet. Hierta lyckades därmed göra något som få hade lyckats med innan, han fick den vanliga svensken att vilja betala för att läsa en tidning. Att läsa om politik och kultur blev således nu något som inte enbart var möjligt för samhällets elit utan för den vanliga medborgaren.

Genom sin breda målgrupp kom Aftonbladet att bilda en stor opinion bakom liberala reformer, och tidningen kom att bli en av tidens mest lysande liberala fyrbåkar. På tidningens sista sida, som oftast ägnades åt opinionsjournalistik, kunde människor runt om i Sverige läsa när Hierta och hans kompanjoner svingade friskt när de tog strid för näringsfrihet, yttrandefrihet och avskaffandet av ståndsriksdagen. Aftonbladet kom även att utgöra en samlingsplats för tidens ledande liberala intellektuella. På tidningens kultursida arbetade exempelvis Carl Jonas Love Almqvist och Wendela Hebbe vid olika tillfällen.

Hierta kommersialiserade med andra ord tidningsväsendet och hjälpte därmed till att lägga den opinionsmässiga grunden för några av den svenska historiens största frihetsreformer, bland annat näringsfrihetens införande 1864 och ståndsriksdagens avskaffande 1865. Detta var något som Hiertas gamla vän Adlersparre tidigt noterade efter sin prenumeration på tidningen när han i ett brev skrev att Hierta ”har verkligen den sällsynta förmågan att förena det nyttiga och goda med det vinstdrivande”

Lars Johan Hierta och Aftonbladet var såklart var inte ensamma i denna utveckling, men de är kanske den tydligaste symbolen för det den tyska sociologen Jürgen Habermas benämnt som den borgerliga offentlighetens framväxt i Sverige. Hierta var en av de många köpmän, entreprenörer författare, poeter, förläggare och tidningsmän som genom sina handelsförbindelser och interaktioner etablerade en ny offentlighet i det svenska samhället. En offentlighet som var något annat än det tidigare adliga hovsamhället. Kaffehus, krogar och olika föreningar växte fram och tidens författare och poeter började skildra något annat än adelsståndets avlägsna strävanden när de beskrev den vanliga människans vardag. Den borgerliga offentligheten präglades även av en rad olika dygder som tolerans, nyfikenhet och hederlighet när olika människor genom marknadsinteraktioner kom i kontakt med varandra på ett helt annat sätt än tidigare.

***

Den kommersiella kulturens inträde i Sverige ligger med andra ord bakom några av landets största frihetsreformer och hjälpte till att riva ned dåtidens hierarkiska ståndssamhälle. Det är något att hålla i huvudet nästa gång du läser en kultursida som ojar sig över dagens ytliga kommersiella kultur.

Henrik Dalgard är redaktionssekreterare för Svensk Linje.

När den kommersiella kulturen kom till…