De senaste åren har en rad filosofer beskrivit hur marknadens destruktiva krafter gör att människor inte kan leva autentiska liv: de kommer längre och längre bort från den verkliga världen, inte förmögna att fylla världen med mening. Men är det verkligen marknaden som gör oss olyckliga? Det tycks snarare vara människan själv som är att skylla.
Det är ditt livs största dag – du har gift dig med din älskade partner. Era ögon svämmade över av kärlek när ni vandrade fram till vigselförrättaren och avlade era eviga löften. Den efterföljande festen blev också en succé, morbror Per svängde på rullatorn och den öppna baren tömdes under småtimmarna. Höjdpunkten var dock din systers tårdrypande tal om kärlekens väsen. Dagen efter faller smolket ner i glädjebägaren. Du har med stor möda tagit dig ner till frukostbuffén och är i full färd att lasta två stora tallrikar med fett och salt när du överhör ett samtal från ett av de närmaste borden. Det är morbror Per som berömmer din systers tal och frågar varifrån hon fått sin poetiska ådra – inte är det ju från Pers sida av släkten. Lite skamsen kryper din syster till korset och erkänner “jag köpte talet av en professionell talskrivare på nätet”.
Vem vill ha ett köpt bröllopstal? Det är en av många frågor som Harvard-filosofen Michael Sandel ställer sig i sin bok What Money Can’t Buy – The Moral Limits of Markets (2012). Hans slutsats är att ingen blir lycklig av ett köpt bröllopstal.
Köpta bröllopstal utgör nog inte marknadsekonomins skadligaste fenomen enligt Sandel, men han menar att de utgör tydliga exempel på den korrumperande effekt som pengar har på det mänskliga livet och vår lycka. Det är enligt honom legitimt, och nödvändigt, att politiken går in och hindrar marknaden från att få skadliga effekter.
Sandel är verkligen inte ensam om att mena att marknadsekonomin gör människor olyckliga. Han är bara en av många filosofer, akademiker, politiker, kulturskribenter och intellektuella som är inne på samma spår. Exakt hur marknadsekonomin gör människor olyckliga skiljer sig åt. Här är ett axplock av förklaringar:
Vi blir olyckliga av besvikelsen som kommer efter inköpet av den senaste häftiga prylen – som inte heller den gjorde vårt liv fulländat.
Vi får ångest av alla oändliga möjligheter vi har i livet. Det var enklare förr när någon sa åt en hur man skulle leva.
Vi kan inte hantera det enorma utbud som marknadsekonomin ställer oss inför. De upprepade valsituationerna ger oss choice overload och gör oss olyckliga.
Vi blir utbrända av att leva i ett samhälle med ständig tillväxt där livet går fortare och fortare och vi behöver jobba allt snabbare och hårdare varje dag.
För linjens läsare är säkerligen inga av dessa narrativ nya – men en legitim fråga är om de har något empiriskt stöd. Svaret är nej.
I mitt nya briefing paper ”Marknad skapar lycka – Lyckoforskningens oväntade slutsatser” (2024) har jag tagit de här narrativen på allvar och gjort en genomgripande genomgång av vad forskningen säger. Resultaten är slående.
Om marknadsekonomi leder till att människor blir olyckligare borde vi se en nedåtgående kurva i lyckomätningarna.
De senaste decennierna har det marknadsekonomiska systemet spridits över världen. Länder har öppnat upp för internationell handel. Många kommunistiska diktaturer har bytts ut mot marknadsliberala demokratier, andra har behållit kommunismen som en gimmick men i praktiken övergått till kapitalism. Om marknadsekonomi leder till att människor blir olyckligare borde vi se en nedåtgående kurva i lyckomätningarna.
Sedan lyckoforskning började göras under mitten av 1900-talet har de flesta länder blivit lyckligare, inte olyckligare. De största ökningarna har skett i länder som kastat av sig det kommunistiska oket och anammat kapitalism och frihandel. I studien ”Genes, Culture, Democracy, and Happiness” (2000) visade Ronald Inglehart, grundaren till World Values Survey, att kommunism är lika dålig för en befolknings lycka som utbredd undernäring.
Det är såklart svårt att visa att lyckoökningarna helt beror på tillväxt och marknadsekonomi – men det tydliga sambandet gör det mycket osannolikt att marknadskritiker som Sandel och andra har rätt i att marknadsekonomin gör oss olyckliga.
Inte heller om man zoomar in på enskilda frågor verkar marknadskritikerna ha rätt. Att människor upplever att de har stora möjligheter att påverka sina egna liv tycks vara en av de viktigaste förklaringarna till att de är lyckliga.
Den psykologiska forskningen som gav upphov till begrepp som choice overload har utsatts för replikeringskrisen och i dag diskuterar forskarna om man över huvud taget bör använda begreppet när fenomenet inte alls går att påvisa i metastudier.
Några empiriska stöd för att livet går fortare och fortare finns inte heller. Omfattande forskning från det brittiska Center for Time Use Studies visar att människor i dag sover mer och har mer fritid än någonsin tidigare uppmätt. Vi gör inte heller fler aktiviteter per dag och den arbetsrelaterade stressen ligger kvar på samma nivå som 1980-talet.
Problemet som Sandel vill åtgärda är inte marknadsekonomin – utan att människor kan vara svin
De flesta känner nog som Sandel – ingen hade velat ha ett köpt, opersonligt bröllopstal. Men frågan är om det verkligen är köpandet av talet som är det moraliskt förkastliga. Hade det inte varit lika dåligt om det var din systers kompis som skrivit talet till som hon knyckt och bytt ut namnen i? Problemet som Sandel vill åtgärda är inte marknadsekonomin – utan att människor kan vara svin – och det kan de vara både på marknaden och vid sidan av den.
Rutger Brattström är projektledare inom ideologi på tankesmedjan Timbro och en ganska lycklig person som säljer billiga bröllopstal.