Arvid Bertilson har under de senaste två åren varit ordförande för Centre-Right European Association of Students. I denna text delar han med sig av erfarenheterna från sitt förtroendeuppdrag och uttrycker sin tacksamhet för det lärorika uppdraget.
I vår avslutades min ämbetsperiod som ordförande för Centre-Right European Association of Students, FMSF:s europeiska paraplyförbund. Jag ser tillbaka på organisationens två första år med stor glädje och stolthet, och med den eftertänksamhet som infinner sig efter ett fullbordat ämbete.
När organisationen stiftades gavs den ett tydligt uppdrag: att vara den grund för idéutbyte, proaktivt samröre, och fyrtorn för borgerliga värderingar som vårt föregående europeiska förbund inte längre kunde vara. Den koalition av liberala, konservativa och kristdemokratiska studentförbund som med många anor hade utmärkt sig under många år, skulle få ny dräkt.
Vid en tillbakablick blir det tydligt hur långt vi trots allt har kommit, från ett utgångsläge där mycket ännu bara var form.
Vi har säkrat långsiktig finansiering, tagit fram en hemsida, och utvecklat en närvaro på sociala medier där vårt policyarbete får ta plats på riktigt. Vi har med glädje välkomnat två nya medlemsorganisationer: VJO från Lettland, knuten till Vienotība, och Nowa Generacja från Polen, knuten till Medborgarplattformen, med fler på ingång.
Vi har anordnat en Creas-resa till Almedalen, årsmöten i Stockholm och Bryssel, och ett rådsmöte i Wien. Mellan oss har vi besökt otaliga evenemang i Bryssel, liksom hos våra medlemmar eller vänner i Luxemburg, Nederländerna, Finland, Tyskland, Polen, Moldavien, Danmark med flera. Vi har besökt EPP-kongresser i Spanien och Rumänien, IYDU-möten i Rom, och flera turer till Ukraina.
Vi har mött ministrar, europaparlamentariker, och politiska stiftelser och väckt intresset för Creas i EPP-cirklar. Vi har utformat ett EU-manifest under EU-valet och skrivit, ibland tillsammans med andra och ibland själva, åtskilliga artiklar om allt ifrån forskning och innovation till utrikespolitik och demokrati.
Jag ser tillbaka på organisationens två första år med stor glädje och stolthet, och med den eftertänksamhet som infinner sig efter ett fullbordat ämbete.
Vi har jobbat hårt för att etablera en kultur av transparens, långsiktighet, flit och målfokus. Vi har skålat och skrattat i alla Europas hörn. Nu har vi välkomnat min efterträdare, Thomas Rasmussen från Danmark, och nya styrelsemedlemmar som ska ta arbetet vidare med den förtjänst och kloka eftertänksamhet som jag vet att de kan uppbåda.
Än finns det mycket att göra, och potentialen för Creas att växa i sitt arbete är stort. Jag vill rikta ett stort tack till alla de många personer som genom sitt arbete och sina bidrag lett oss till där vi är nu – må er flit belönas med ro och erkänsla! Jag vill särskilt personligen tacka Martin Bergman och Wictor Wallenius. Mitt eget kapitel i FMSF:s internationella sfär är oupplösligt bundet till dessa vänner, och jag ser tillbaka på våra många äventyr – från Roms myllrande gator till Ukrainas vinterstormar - med ett stort välbehag.
Det europeiska samarbetet är avgörande, både för de utmaningar vi möter nu och för dem som närmar sig. Om det är med några uppmaningar jag får avsluta mina år som aktivt engagerad i FMSF:s internationella verksamhet, låt dem få vara dessa:
Glöm inte att politiskt samröre med likasinnade handlar om att bygga de band, de principer och den institutionella stabilitet som utgör vårt främsta skydd mot ofrihet och politiskt förfall. Studenternas roll i det politiska arbetet har alltid varit att vara institutionalister – försvarare av de system som säkerställer individuella rättigheter, tyglar de händer som girigt greppar efter egen makt, och som värnar institutionell kompetens och erfarenhet.
Principer är inte konceptuella gränsdragningar eller ideologiska övertygelser; de är verktyg som håller djävulen stången. Historien och nutiden myllrar av de politiska självbeundrare som tillåts makten, och de politiska missgrepp som tillåts äga rum, för att människor i maktposition överger sina principer. I det politiska arbetet, låt frihetens principer alltid råda.
Och samtidigt, sök samförstånd. Det europeiska projektet är stort, och alla som skriver under på våra gemensamma värderingar är en del av det. Låt idéer mötas i frisk strid, vidhåll era egna tydligt, men låt dem också försonas med andra idéer och lägg dem till grund för den ömsesidiga förståelse som dag efter dag möjliggör vårt europeiska samarbete.
Slutligen, din offervilja behövs och kan leda till mer gott än du anar. För arbetet är oändligt. Det har ingen början och inget slut. Var och en av oss har att skjuta stenen en bit, så långt vi orkar och kanske lite till. Men sådana engagemang kommer alltid med sina belöningar, ibland på sätt som du aldrig hade förväntat dig.
Om du som läser detta är en ny medlem i FMSF, och brinner för internationellt samarbete, tveka inte att höra av dig till styrelsen. Det är verkligen slående vilka frukter ett genuint engagemang kan bära.
Med hjärtat kvar i saken,
Arvid Bertilsson är Ordförande emeritus för Centre-Right European Association of Students och Geijerska studentföreningen.
Skrivet i Bryssel, den 26 juli 2025.
