I romanen Katabasis försöker dark akademia-fixstjärnan Rebecca F. Kuang att nyttja helvetesfärden som en allegori för de mörka platserna man tvingas ta sig till i jakten på framgång inom akademin, när forskarassistenten Alice Law av misstag dödar sin handledare och måste följa i Orfeus och spår.
Att beskriva verket som en allegori är dock inte helt rättvisande. Snarare är det en bok som handlar om helvetesfärder och akademin samtidigt. Ibland sammanstrålar de två tematikerna, men ofta känns de skilda från varandra. Resultatet blir något spretigt.
Som aspirerande filolog studsar jag till inför flera märkliga referenser till antiken. Sedan när åt Persefone persimmon och inte granatäpple? Sedan när var Anubis underjordens härskare? Det är oklart om hon menar något med ändringarna, eller bara gjort slapp research. Undrar dessutom lite vad som ens menas med att det är “svårt att läsa av tonläge i antik grekisk text” – är det inte det på alla språk? Ibland känns det som att Kuang försöker bygga upp ett magiskt skimmer kring just den antika grekiskan, som får det att låta som Dee och Kellys enokiska, snarare än ett helt vanligt språk talat av människor som bara råkade leva för 2 500 år sedan.
Trots detta hålls berättelsen ihop samtidigt som läsaren fångas in av Kuangs goda berättarförmåga. Det är stabil genrelitteratur. Flertalet hemligheter avslöjas ur de två huvudpersonernas förflutna, som både påverkar deras relation till varandra, men även hur läsaren förstår dem. Där Katabasis skiner och griper tag om mig som läsare är när den handlar om Alice upplevelser som kvinna i akademin på 1980-talet. Detta utan att heller bli för förhärligande av hennes person: hon är bitvis väldigt osympatisk, men Kuang gör en hel del av dynamiken “snäll kille vars plats i akademin ses som självklar” kontra “taskig tjej som behövt kämpa sig dit”.
Men slutligen har boken samma problem som mycket som beskrivs som “dark academia”. Fokus ligger på ytan, och den som försöker gräva djupare än så lär inte tränga igenom till Hades. Enstaka skatter går att finna, men de flesta spadtag är bara mer jord.
Simon Nordman