Om Stellan Ottossons biografi Prins Wilhelm och den svåra konsten att vara kunglig (2025) getts ut i februari 2026, i ljuset av skandaler i utländska kungahus, hade den uppmärksammats. Istället gick den obemärkt förbi och diktarprinsen förblir bortglömd jämfört med sin farbror och förebild, målarprinsen Eugen. Ändå skrev Wilhelm, en storviltsjagande globetrotter, över 50 böcker och medverkade i drygt 250 journalfilmer.
Som blyg och oerfaren, men 1,91 meter lång, tjugotreåring blev han 1908 plikttroget bortgift med den ryska storfurstinnan Maria Pavlovna, kusin till tsar Nikolaj II. De klickade inte. Under parets resa till Siam skrev Maria Pavlovna om Wilhelm: : ”En fruktansvärd tanke – år efter år i Stockholm med denne unge gubbe och omgiven av den där idiotiska familjen!”. Äktenskapet upplöstes 1914. Ett citat som nu påminner lite om ”Come save us. I’m dying of boredom”, som den norska kronprinsessan Mette-Marit skrev.
Wilhelms nästa kärleksrelation slutade också tragiskt. I 40 år levde han halvhemligt med Jeanne Tramcourt, officiellt ”värdinna” på hans slott, Stenhammar. Att gifta sig med henne, en enskild mans dotter, vore att avsäga sig arvsrätten till kronan – ett hot mot kungahuset. En snöig januaridag 1952 girade den bilglade Wilhelm för en fotgängare och krockade i vägräcket. Jeanne slog i huvudet och dog. Sorgen och skuldkänslorna bearbetade Wilhelm i diktform.
Wilhelms största önskan var att tas på allvar som poet och dramatiker, men framgångar och beröm kunde alltid tolkas som färgat av rojalistisk välvilja. Jag läste prinsen för första gången i diktsamlingen Ond tid (1942). Beredskapsdikter är ofta klichétunga, men följande rim slog an: ”Här snurrar, förryckta, ett jordklots miljoner / till knattret av luftvärn och snabbeldskanoner”. Så även den oväntade referensen till en gammaltestamentlig tjurgud, då ”människor kastas som mat / åt Molok”. Tyvärr går Ottosson inte in för att på ett mer självständigt vis behandla Wilhelms lyrik, men biografin förblir dock en fin insats för att lyfta en av 1900-talets mest intressanta svenska kungligheter.
av Agardh Hjärne