På Sysslomansgatan, i hjärtat av student-Uppsala, ligger Palermo. Enkelt uttryckt är det en pizzeria som serverar förhållandevis billig Gränges, och som länge har kallats för Uppsalas fjortonde nation. Det är dock inte populariteten bland studenterna som gör Palermo så unik, utan den mångfald av människor som betraktar stället som sitt andra vardagsrum.
Den klassiska skylten sitter på det oansenliga gula tegelhuset. På skylten står det Restaurang & Pizzeria under ett gråvitt ölstop. Entrédörren är ett trappsteg upp från gatan, ett trappsteg som kan avslöja de onyktra om de snubblar på vägen in. I baren sitter alltid gubbhyllan, och direkt till höger finns en liten samling bord som är mer eller mindre ständigt upptagna av krogens mer frekventa kunder. Över baren sitter porträtt och minnestexter för de som inte längre finns kvar, en Palermo FC-vepa och i taket en fastspänd Sverigeflagga.
På avstånd ser väggarna ut att vara av tegel, men vid närmare granskning visar det sig vara falskt tegel.. (Det tog mig cirka tre år att upptäcka det, och tre år till att hantera besvikelsen.) På uteserveringen är det ofta fullt året om, särskilt på vårens eftermiddagar då även solens strålar slickar trädäcket. På helgerna är det mer eller mindre fullt, och man tvingas vanligen sätta sig i källaren utan fönster, där sorlet snabbt stiger till en nivå som gör samtal näst intill omöjliga.
Den stora horden studenter anländer på vardagarna vanligtvis runt midnatt, då de flesta nationer har stängt. Palermo har öppet till kl. 03.00 nästan alla dagar i veckan, och på grund av populariteten har de köer och ordningsvakter nästan varje kväll. Gymnasister är på plats, och trots rigorösa ID-kontroller är det troligt att en del inte har fyllt 18 år. När man pratade med kursare som var uppväxta i Uppsala var det inte ovanligt att deras första utekväll var på just Palermo.
Restaurangens liv är inte alltid en dans på rosor. När krogens alkoholtillstånd var hotat på grund av anklagelser om “skattebrott” fick de under en period endast servera lättöl. Följden blev att kunderna uteblev. Många visade sitt stöd, bland annat anordnade Geijerska en stödsittning. Geijerska har sedan länge haft ett speciellt förhållande till Palermo. Årsmöten, medlemskvällar, officiella dagen-efter-häng-efter-jubileum och sittningar har skett i föreningens regi på Palermo.
Känslan av ett vardagsrum hittar nog de flesta studenterna på nationerna, men för mig är Palermo den plats, utöver mitt eget hem, där jag troligen tillbringat mest tid under studieåren.
Några av mina starkaste studentminnen kommer från just Palermo. Utekvällar har slutat på Palermo, för att sedan återupptas vid lunch dagen efter för att äta pizza. Väl där har ölen börjat flöda igen, och en bakislunchen har förvandlats till en två-dagars.
Under de senaste åren har Palermo genomgått en omvandling som mötts med stor skepsis från Palermo-puristerna. Problemen med skatteverket ledde till nya ägare, och det har onekligen blivit betydligt fräschare och modernare. Gunilla Persson dyker upp som kändisbartender och matutbudet har utvidgats från bara pizza och black and white till hemgjorda köttbullar. Toaletterna har fått sig ett estetiskt lyft och utedelen har gått från ett inhägnat trädäck till ett dekorerat rum med elfönsterhissar.
Det är alltför lätt att rynka på näsan åt förändringarna – men trots den nya estetiska ytan är kärnan densamma. Klientelet har inte bytts ut, och det är trots allt personerna som gör Palermo till vad det är. Om ett par år är det förhoppningsvis lika sunkigt som det en gång var. Under tiden nöjer jag mig att enbart sporadiskt besöka Sveriges enda riktiga kvarterskrog (och pizzeria).
Albin Zettervall är vice ordförande emeritus för Fria Moderata Studentförbundet och arbetsmarknadsansvarig på Timbro