Våren är här. Förvisso i sin första skrud – den smältande, droppande, ombytliga, tvekande – men snart kommer även grönskan, den ljumma brisen och allt ljusare kvällar. Sista april och sköna maj. Då sker återtåget till torg, uteserveringar, parker, parkeringsplatser, skogar och skolgårdar. Människor kryper ut ur sina gömställen, lyfter blicken och lär sig på nytt att mötas, och att se varandra i ögonen – precis som varje år.
För så skulle jag säga att det är. Något så banalt självklart som årstidernas och vädrets växlingar formar den mellanmänskliga samvaron. Därmed påverkas också det offentliga rummet – både i dess fysiska och konceptuella bemärkelse. Under vinterhalvåret är vi helst inomhus – åtminstone för den sortens diskuterande folksamlingar, nya vänskaper och kulturella uttryck vi räknar till offentligheten. Vasaloppsåkare får ursäkta att de är uträknade ur denna generalisering, men även om föreningsliv och vintersport säkert gör sitt för den mellanmänskliga tilliten brukar man vare sig läsa tidningen eller diskutera politik i spåret.
Det är inte särskilt förvånande att Aten, Rom och Jerusalem alla ligger på behagliga breddgrader. Försök föreställa dig torgfilosofi, promenadlektioner och nakengymnastik i den skandinaviska fimbulvintern.
Nej, under vintern flyttar det offentliga rummet in i diverse byggnader. Föreningslokaler, kulthurhus, barer och bibliotek. Alla dessa rum är viktiga och värdefulla, både för den enskilda människan och för det öppna samhället i stort, men de präglas av en gemensam sak: man måste söka upp dem. Aktivt hitta rätt dörr att öppna. Och visst går det, men det kräver en annan ansträngning och målmedvetenhet än mötet med medmänniskornas åsikter på gatan eller i parken. Vintern blir en tid för förkovran och fördjupning i det tysta och avskilda.
Många använder i stället vintern för att krypa längre in i den privata sfären, till hemmets härd, omsorg och trygghet. Förhoppningsvis har man turen att ha en varm och mysig sådan sfär, men den är sällan särskilt ny eller omväxlande. Nuförtiden kan man förstås nå omvärlden genom Twitter, Flashback, streamingtjänster och det digitala nyhetsflödet i stället. Ett politiskt och medborgerligt samtal grundat helt på anonyma replikskiften i skrift och utslätad algoritmunderhållning har dock sina tilltagande påtagliga problem.
Med våren välkomnas vi ut i det fria igen. Plötsligt blir det lättare och mer lockande att flanera runt planlöst, att ramla på nya och gamla bekanta (som man känner igen nu när halsduken inte längre täcker ansiktet), att slinka in på spontant upptäckta evenemang. Att orka cykla iväg till biblioteket och ta med matlådan ut på trappan. Denna tilltagande öppenhet för människor, idéer, inspiration och omvärlden är central för vår intellektuella, kulturella och politiska utveckling – både som individer och som samhälle.
Sommaren är mer demokratisk än vintern
En annan fin sak är att det inte heller kostar skjortan. Sommaren kan rentav sägas vara mer demokratisk än vintern. Det spelar ingen roll om kaféerna och barerna har öppet, eller om du har råd att betala för ett kopp eller ett glas i timmen; det spelar heller ingen roll var eller hur du bor. Den som vill umgås har plötsligt hela världen till sitt förfogande utan att löpa risk för köldskador.
Det vore vanskligt att underskatta vikten av det offentliga rummet ”parkhäng”, särskilt för de unga och menlösa — den grupp där vi ofta hittar det mest radikala nytänkandet. Alla dessa gnistor behöver en mötesplats, gärna en där studenter kan umgås utan större kostnad än den danskimporterade ölen och där tonåringar kan tjuvröka långt utom föräldrarnas och lärarnas räckhåll. Bara så tänds den eld som har kraft att skapa något genuint nytt.
För den som kan sin Ronja Rövardotter: vintern är en oändlig längtan tillbaka till vännen och äventyren ute i vårskogen.
Eller, som vi säger det: fram med picknickfiltarna – snart är valborgshelgen här.
P.S. Efter sista april är det bara ett par veckor tills vi samlas till representantskap på Blommenhof. Du kommer väl?
Linnea Dubois är förbundsordförande för Fria Moderata Studentförbundet