Vad hade du tänkt om tre av kommunpolitikerna – vanligtvis rivaler – i just din kommun i hemlighet styrde kommunpolitiken? Samtidigt som de söp, festade och låg runt. Det låter som en dokusåpa på bästa sändningstid, men för invånarna i Alingsås var det verklighet under ungefär ett års tid.
Den 22 januari 2025 publicerade Göteborgs-Posten sprängstoff. I artikelserien ”Maktens chattar” avslöjades hur tre kommunpolitiker i Alingsås hade riggat den kommunala politiken till sin egen fördel. Utåt styrde det moderata och det socialdemokratiska kommunalrådet – i negativa ordalag kallade ”firman” – men när de bjöd in Vänsterpartiets gruppledare till en ginprovning blev denna folie à deux till trois.
I den privata chatten ”Gingänget” styrde de därefter kommunen och gjorde alla andra politiker till åtlöje. Tonen var konstant grovt sexuell, ofta till den kvinnliga vänsterpartistens nackdel. Lyckan vände dock när det visade sig att hon hade fifflat med partikassan och tvingades avgå från sina poster. Till slut kom GP och knackade på. Gruppens samröre upphörde när historien publicerades, och moderaten och socialdemokraten avgick.
De inblandade hoppades nog att hela kalabaliken skulle förbli en lokal historia, men här sitter jag på en stolsrad vid Stockholms stadsteaters lilla scen. Under Nanna Olasdotter Hallbergs intensiva 90 minuter utan paus råder feststämning – tidvis kanske lite för mycket. Pjäsens satiriska inslag går stundom förlorade när fyllan får socialdemokraten att svinga sig i en takkrona, eller när han tillsammans med moderaten kör karaoke till Eminems Lose Yourself och hela publiken lite stelt förväntas delta.
Detsamma gäller emojierna. Pjäsens stora förtjänst är dess realism. Den är trogen källmaterialet, och chattarna visas ovanför scenen samtidigt som de läses upp av skådespelarna själva, ofta i växelverkan med det som sker på scenen. Det går dock lite överstyr när även emojierna ska iscensättas. En skrattande apemoji är rolig första gången, inte den tionde.
Med tanke på scenografin – en steril kommunfullmäktigesal som för tankarna till riksdagens själlösa plenisal – är det kanske inte så konstigt att de inblandade önskade lite mer färg i vardagen.
För en politiskt intresserad person känns pjäsen hemtam. Skämten drar ner skrattsalva efter skrattsalva, men tänjer inte på några egentliga gränser. Moderaten är smygbög och Kristerssons längd kommer på tal, medan en vänsterpartist går runt i ylletröja och palestinasjal och är känslig för intryck. Olasdotter Hallbergs skämt är inte nya, men de ges nytt liv i Alingsåshistoriens kontext. Och de går hem, även för den som hört dem förut. Pjäsens grundläggande problem är dock att chatten redan är så skruvad att pjäsen får svårt att överträffa den.
Harry Grauers är medlem i Svensk Linjes redaktion.
---
Alingsåschatten
Regi och manus: Nanna Olasdotter Hallberg
Medverkande: Manuela Gotskozik Bjelke, Gustaf Hammarsten, Oskar Laring, Martin Nick
Scen: Stockholms stadsteater



