Huey Long växte upp i en fattig familj, i en liten stad i Louisiana i början av 1900-talet. Han kom att engagera sig för arbetares rättigheter och villkor, men använde ständigt auktoritära metoder. Hans liv och öde påminner också förvånansvärt mycket om Donald Trumps. Markus Linder skriver Huey Longs historia.
Mordförsöket på Donald Trump den 13 juli 2024 lär att ha en betydande inverkan på USA:s framtid. De skott som sköts hade alla möjligheten att döda en av de mest kontroversiella presidentkandidaterna i landets moderna historia, något som skulle kunna ha bidragit till de växande politiska klyftorna. Mordförsöket för dock också tankarna tillbaka till 1935, då en annan lönnmördare avfyrade skott mot en minst lika kontroversiell amerikansk politiker. Ett dåd som skiljer sig från händelserna 2024 då det tänkta offret, skjuten på armlängds avstånd, omkom två dagar senare. Hans namn var Huey Long, senator och tidigare guvernör i Louisiana, hyllad av hans allierade som en försvarare av de fattiga och högljutt anklagad av oppositionen för hans auktoritära metoder.
Huey Long föddes 1893 i Winnfield, en liten stad i norra Louisiana. Han växte upp under relativt påvra omständigheter men var välsignad med ett skarpt intellekt. Long utbildade sig till jurist och öppnade en firma som syftade till att försvara fattiga arbetare. På grund av sitt engagemang hamnade han i konflikt med bolaget Standard Oil, och verkade för att de skulle borra efter lokal olja, snarare än att importera från Mexiko.
Longs politiska inflytande växte under tidiga 1920-talet, och han kom att ställa upp som kandidat i guvernörsvalet 1924. Han anammade en vänsterpopulistisk retorik och önskade omfördela resurser till de fattiga. Under kampanjen attackerade han Standard Oil och de korrupta plantageägarna som hade styrt staten under årtionden. Long förlorade valet, men ställde upp igen 1928. Vid det tillfället hade han samlat ihop en bredare väljarbas och vann överlägset.
Ödet ska inte underskattas i den politiska historien.
Små händelser skapar regelbundet nya framtider.
Som guvernör och senare senator använde Long sina ämbeten med målet att förbättra medborgarnas liv, genom allt mer antidemokratiska metoder. Han lät bygga vägar och finansierade storslagna utbildningsinitiativ. Samtidigt samlade han ihop en beväpnad livvakt, anklagades för valfusk och utökade guvernörens kontroll över den delstatliga milisen. Efter att ha intagit posten som senator utlöste han vid ett tillfälle undantagstillstånd och brukade nationalgardet för säkerställa att hans position som guvernör inte skulle tillfalla den tänkta efterträdaren.
Som senator förespråkade Long omfattande omfördelningspolitik, vilket kritiserades från republikanskt håll för att vara ett försök att implementera kommunismen. Idén var radikal, men ger snarare uttryck för en socialdemokratisk vision än en marxistisk. Long kritiserade dock Franklin D. Roosevelts omfattande infrastrukturprogram, The New Deal, för att inte vara tillräcklig. Kritiken fick gehör och Long ansågs av många som en rimlig presidentkandidat. Det finns bevis för att Long övervägde att ta sikte på presidentämbetet, och opinionsundersökningar vid tiden indikerar att han även hade haft starkt stöd om han ställde upp som oberoende kandidat. Vi fick dock aldrig veta hur hans tid som president skulle ha omformat USA. Innan han fick chansen att kandidera träffades Long av ett skott, avfyrat av Carl Weiss, vars svärfar blivit av med sina chanser att bli omvald, i samband med senatorns politiska maktspel .
Historisk kontinuitet är fascinerande. Trots att historiematerialister högljutt kritiserar individens förmåga att böja framtiden efter sin vilja måste det sägas att Long lyckades bruka den växande populismen för att skapa den framtid han ville för Louisiana. Han brukade alla till buds stående medel, såväl politiska som våldsamma, för att skapa den framtid han ville se. Att mördaren, Carl Weiss, sköt Long förändrade dock framtiden då populiströrelser generellt är beroende av en stark ledare. Han har dock haft en betydande inverkan på statens politiska utveckling. Ett arv som tydligt kan observeras då hans grav, prydd med en staty av honom, restes mitt emot Louisianas pampiga Kapitolium, som han lät bygga i delstatshuvudstaden Baton Rouge.
Man kan undra om Trump läste på om Long innan han sökte sig till politiken. De använder sig trots allt av liknande metoder. Det är inte för att säga att Trump tillämpar liknande våld, utan snarare för att båda byggt politiska maskinerier vilka syftar till att ge makten till en stark ledare genom arbetarklassens röster. Trump och Long är dock väldigt olika som människor. Long var vänsterprogressiv, född i en fattig ort i en fattig stat, som brukade gangsterliknande metoder för att på diktatoriska grunder ge folket tillgång till statligt stöd. Trump föddes som bekant av rika föräldrar i New York och hade en lång karriär inom fastighets- och mediebranschen innan han på en högerpopulistisk plattform intog Vita huset.
Det som båda rörelserna har gemensamt är den populistiska strukturen, där ledaren är avgörande för den politiska organisationens framgång. Ledaren fungerar som en symbol för den vanliga människan och är den som tydligt artikulerar rörelsens budskap, ofta genom enkla slagkraftiga uttryck. För Trump har detta varit budskap som “Build the wall” eller “Make America Great Again” medans Long proklamerade “Every man a King”. Dessa politiska stridsrop existerar dock inom andra politiska rörelser, men populisterna framför dem på ett mer bombastiskt sätt och inger en tro på att de, genom starkt ledarskap, raskt kan omsättas till faktisk politik.
I många fall bygger rörelsens legitimitet och överlevnad på ledarens förmåga att upprätthålla en känsla av gemenskap och samhörighet mellan folket och den politiska makten. Vad händer dock om den politiska ledaren omkommer? Det kan skapa ett martyrskap, vilket får tankarna att leva vidare. Men det kommer aldrig att vara samma sak som när ledaren var närvarande.
Ödet ska inte underskattas i den politiska historien. Små händelser skapar regelbundet nya framtider. Hade Carl Weiss bestämt sig för att inte skjuta Huey Long skulle USA potentiellt ha fått en diktatorliknande president och gangsterbyggd socialdemokrati och om 90 år kanske någon reflekterar på ett liknande sätt om hur annorlunda världen hade varit om Trump blev skjuten. Möjligtvis hade USA hamnat i ett nytt inbördeskrig eller så hade landet kanske återgått till hur det var innan Maga-rörelsens intrång. Vi kan egentligen inte göra mer än att gissa.
Markus Linder är redaktionsmedlem i Svensk Linje och masterstudent i modern historia vid Uppsala Universitet.