Som nationalekonom skulle jag beskriva mig som rationell, strukturerad, och resultatinriktad. Föredrar siffror före ord. På sin höjd kan enskilda bokstäver vara att föredra när man ska förklara samband eller olika modeller, men sällan hela ord.
Ord, särskilt beskrivande sådana, blir ofta överflödiga och onödiga för att förklara en given sak. Tid är en begränsad resurs och går det att förklara ett fenomen med färre antal ord så borde det vara att föredra. Allt annat borde rimligtvis ses som ineffektivt användande av resursen tid.
Mot den här bakgrunden måste jag villigt erkänna att jag var skeptisk när jag blev ombedd att författa denna artikel, med den givna rubriken. För när man nämner ordet poesi tänker nog många på djupa texter med svåra ord och målande beskrivningar som inte går ihop. Budskapet är sällan uppenbart utan man måste oftast gissa vad texten handlar om. Ibland är det till och med syftet med hela texten. Poeter ser nämligen språket och de överflödiga diffusa budskapen som värdet i sig.
Med andra ord är det inte uppenbart varför en nationalekonom skulle ta sig an något sådant. Poesi och nationalekonomi ter sig så stå i rak kontrast med varandra. Samtidigt så finns det en liten problemlösare inuti varje nationalekonoms DNA att lösa problem, varför jag ändå gjorde ett försök. Utmaningen antagen, såsom man säger i populärkulturen. Kanske finns det något för en nationalekonom att hämta från poesin trots allt?
Efter att ha gjort en cost-benefit analys, och en gedigen undersökning på högst vetenskaplig grund (en snabb googling och tankeövningar hemma på kammaren) så har jag kommit fram till följande.
Först och främst ska man börja lätt. Liksom när man tar sig an nationalekonomi måste man börja med A- och B-kursen innan man går in på de mer avancerade modellerna. Då lär man sig bland annat att vissa poeter, just i och med att många poeter har formuleringarnas gåva, faktiskt lyckas författa texter och formulera budskap på ett koncist sätt genom att med precision använda just rätt ord på rätt ställe. Det måste jag erkänna, kan imponera även en poesianalfabet som undertecknad.
Ibland behöver man läsa något annat än den senaste forskningen i Journal of Economics. Om inte annat just för att uppleva kontrasterna, och genom att upptäcka kontrasterna lär man sig att uppskatta forskningsartiklarna ännu mer.
Jag har också landat i att det faktiskt är kontrasten mot nationalekonomi som gör poesi litet intressant och fascinerande. Ibland behöver man läsa något annat än den senaste forskningen i Journal of Economics. Om inte annat just för att uppleva kontrasterna, och genom att upptäcka kontrasterna lär man sig att uppskatta forskningsartiklarna ännu mer.
Utöver att poesi kan vara ett trevligt sidointresse, vid sidan av nationalekonomin, kan det användas som ett medel för att sprida nationalekonomin till bredare grupper. Genom att med poesins språk beskriva nationalekonomi kan man tillgängliggöra allt det vackra med nationalekonomi för andra, till exempel de som poesi. På så sätt breddar man nationalekonomimarknaden för fler människor, vilket vore väldigt värdefullt och en stor vinst för samhället i min mening. Så, alla nationalekonomer, läs poesi och börja predika för de ännu olärda.
Johannes Nathell är viceordförande emeritus i Fria Moderata Studentförbundet