Det talas ofta om värdet av en offentlig sfär, om rum där människor kan mötas och utbyta åsikter och erfarenheter. Men det offentliga rummets värde är beroende av att det finns något annat, en privat sfär dit människor sedan kan dra sig tillbaka. I dag tycks borgerligheten dock totalt glömt bort värdet av det privata, skriver Ateneums ledamot Erik Daunfeldt.
Antag att en terrorattack har ägt rum. Attacken har skapat panik och förvirring i ett tryggt och stabilt land. Du har blivit utsedd att hitta de ansvariga. Till ditt förfogande har du fått långtgående befogenheter. För att finna de skyldiga har du getts makten att använda avancerad informationsteknologi för att analysera chattar, telefonsamtal och privata konversationer. Ingen brottsmisstanke behövs, ingen undkommer ditt spejande öga. Det är upp till dig att avgöra vem som är skyldig och vem som är oskyldig.
Ovanstående är utgångspunkten i spelet Orwell: keeping an eye on you. De problem som finns med statlig massövervakning blir snabbt tydliga för den som börjar spela spelet. Oavsett hur gott syftet med övervakningen än är så visar det sig vara svårt att sortera och tolka information.Var skämtet i chatten till din kompis verkligen ett skämt? Eller var det ett dolt hot? Det är upp till dig att avgöra. Rikets säkerhet ligger i dina händer.
De borgerliga partierna har historiskt varit skeptiska mot statlig övervakning och intrång i människors privatliv. Denna kritiska attityd exemplifieras bäst av Moderaternas tidigare partiledare Gösta Bohman. Inför Moderata ungdomsförbundets kongress år 1975 medgav han att övervakning inte alltid är av ondo, utan att den kan vara nödvändigt för att stoppa sabotage, spioneri och andra hot mot rikets säkerhet. Men Bohman varnade också för risken att övervakningen går för långt:
Men den kan också missbrukas. Och läggs kontroll till kontroll, registrering till registrering, blir vi själva så småningom slavar under kontrollsystem, fångar i ett genomreglerat samhälle, där den enskildes möjligheter att hävda sig gentemot den allt starkare överheten blir allt mindre.
Med dessa ord visar Bohman att statlig övervakning står i kontrast till individuell frihet. Enskilda individer bör skyddas från statligt missbruk, och statens makt bör begränsas för att inte kunna missbrukas. Journalisterna Jan Guillou och Peter Bratt hade bara några år innan Gösta Bohman höll sitt tal avslöjat den så kallade IB-affären. Det var ett avslöjande som chockade medborgarna i Sverige. Det Socialdemokratiska partiet hade använt sitt långa regeringsinnehav för att åsiktsregistrera sina politiska motståndare. Medborgare med avvikande åsikter hade blivit övervakade utan någon som helst konkret brottsmisstanke. Journalisterna som avslöjade affären sattes i fängelse för spioneri.
Idag är det den svenska borgerligheten, och inte minst Moderaterna, som propagerar för långtgående ingrepp i den privata integriteten för att skydda rikets säkerhet. Partierna tävlar i att lägga radikala förslag för att öka den inre och yttre säkerheten. Regeringen har föreslagit att husrannsakan och avlyssning ska kunna ske utan brottsmisstanke, samt att övervakningskameror med ansiktsigenkänning ska installeras.
Sveriges EU-kommissionär Ylva Johansson har gått så långt som att föreslå en ny lag som gör det obligatoriskt för internetföretag att skanna alla former av kommunikation i sökande efter övergrepp mot barn i form av bland annat barnpornografi. I praktiken innebär detta en massövervakning på en skala som vi aldrig tidigare upplevt. Alla medborgare kommer få privata meddelanden avlästa, utan att det föreligger någon misstanke om brott. Detta innebär att möjligheten att ha privata konversationer online för vanliga medborgare i praktiken kommer att försvinna.
I den iver som finns att skydda Sveriges säkerhet tar övervakningssamhället över alltmer. Antalet övervakningskameror planerar att femdubblas till 2024, och regeringen vill använda både ansiktsigenkänning och drönare. Polisen har dessutom fått utökade möjligheter att avlyssna personer utan konkret brottsmisstanke.
Preventiv avlyssning har varit en av de mest efterfrågade åtgärderna mot den ökande brottsligheten. Åtgärden kan kännas som självklar med tanke på alla sprängningar och skjutningar i Sverige. Men avlyssningen påverkar också oskyldiga människors integritet. Säkerhets- och integritetsnämnden varnade för detta i sitt remissvar:
Förslagen om ett utökat tillämpningsområde för preventiva tvångsmedel innebär så stora förändringar att konsekvenserna för brottsbekämpningen och den personliga integriteten är svåra att överblicka. Det står dock klart att risken för oberättigade integritetsintrång kommer att öka markant om förslagen genomförs.
I dag är det svårt att föreställa sig att det anordnades stora demonstrationer i Sverige med syfte att försvara den privata integriteten för inte mer än 15 år sedan. Bakgrunden var att Alliansregeringen ville införa en ny lag som skulle ge Försvarets radioanstalt, FRA, utökad makt att avlyssna allt från sms till telefonsamtal. Lagen kritiserades hårt av den dåvarande oppositionen, flera borgerliga riksdagsledamöter och remissinstanser. Det enorma trycket gjorde att regeringen genomförde modifieringar av FRA-lagen för att den skulle passera i riksdagen.
Tretton år senare fälldes också FRA-lagen i Europadomstolen eftersom skyddet för den personliga integriteten ansågs vara otillräcklig när Sverige delar med sig av data till andra stater. Europadomstolen påpekade också att det saknas en effektiv kontroll över FRA:s verksamhet. Trots den fällande domen har FRA fått utökad makt att dela svenska medborgares personuppgifter med utländska säkerhetstjänster.
Men nu hålls det få demonstrationer till den privata integritetens försvar. De borgerliga regeringspartierna står nu enade med Socialdemokraterna bakom förslagen att öka statens makt över individens frihet. I Sverige har vi en stark tilltro till staten och dess institutioner. Men det är just i ett sådant samhälle som ett övervakningssamhälle kan byggas upp. När medborgarna till slut inser att deras tilltro till staten har missbrukats så är det redan för sent.
***
Den tyska låten Die Gedanken sind frei (tankarna är fria) blev känd under 1800-talet. Låtens budskap är att det, oavsett vad som händer, finns en privat sfär som ingen kan se eller stoppa, nämligen våra tankar. Demonstranter har sjungit följande textrader:
Thoughts are free, who can guess them?
They fly by like nocturnal shadows.
No person can know them, no hunter can shoot them
and so it’ll always be: Thoughts are free!
Makthavare har skrämts av samma textrader.
Låten förmedlar ett liberalt budskap om hur individer ska få tänka fritt utan att staten blandar sig i. I osäkra tider bör den svenska borgerligheten inte styras av rädsla och ge makt över individen till staten. Det är snarare de ovanstående textraderna som de bör efterleva och inspireras av.
Låt tankarna vara fria. Ge inte staten oinskränkt makt över den privata sfären.
Erik Daunfeldt är ledamot i studentföreningen Ateneum.