Många oroar sig för den tekniska utvecklingen och påstår att man borde hejda den. Hannes Sjöblad utmanar utvecklingsskeptikernas synsätt och argumenterar för innovationens kraft, att minska mänskligt lidande och frambringa en friare värld.
Sedan tidernas begynnelse har vi människor använt oss av teknologi för att underlätta vår överlevnad och omforma världen omkring oss för att bättre passa våra syften. Vår teknikanvändning är det som särskiljer oss från alla andra arter.
Teknik – från stenyxor och eldstäder till bilmotorer och kärnkraftsreaktorer – har systematiskt och i ökande grad befriat oss från kroppsliga, ekonomiska, och geografiska begränsningar. Successivt besegrar vi allt fler av mänsklighetens största utmaningar – svält genom den gröna revolutionen, sjukdomar genom mikrobiologi och penicilliner, okunskap genom tryckpressar och internet.
Industrialismen och den gröna revolutionen ökade inte bara produktionen; den gav oss tid över för utbildning, konst, forskning, ett rikare samhällsliv och större valmöjligheter för den enskilde att forma sitt liv.
Johan Norberg har argumenterat väl för att marknadsekonomin har gjort oss alla rikare och friskare – riktigt så. Men marknadsekonomi är bara en teknik, bland andra, för att organisera ett komplext system med många aktörer. Teknikutveckling underlättas av marknadsekonomi, men har många gånger i historien avancerat utan den. Det sovjetiska rymdprogrammet är ett utmärkt exempel.
Men det är viktigt att förstå att vår teknikdrivna frihetskamp inte på något sätt är avslutad!
Att vara människa år 2025 innebär fortfarande en tillvaro med stora begränsningar. Våra kroppar blir sjuka, åldras och dör. I takt med att vi åldras, erfar vi successiva försämringar i våra sinnen, kognition och motorik. Detta är en källa till lidande och en ofrihet som vi inte stillatigande kan acceptera. Filosofen Nick Bostrom har formulerat problemet väl i The Fable of the Dragon Tyrant.
Det finns hopp! Vi ser idag genombrott inom bioteknik, genteknik och artificiell intelligens som pekar mot en framtid där vi kan bota eller bromsa åldrandet. Där inte bara infektionssjukdomar, utan också virus och genetiska sjukdomar, är ett minne blott. Där vi inte bara mildrar åldrandets effekter med glasögon, blodtrycksmedicinering och rollatorer, utan där vi kan förstärka våra kognitiva och perceptuella förmågor bortanför de av naturen givna begränsningarna.
De löften teknikutvecklingen ger är alltför värdeskapande för att vi passivt ska sitta och vänta på dem. Därför måste vi inte bara följa med – vi måste accelerera den.
Gerontologen Aubrey de Grey har i decennier argumenterat för perspektivet att åldrandet inte är en oundviklig naturlag, utan en samling biologiska skador som kan förebyggas och repareras.
“Det största hälsoproblemet i världen är åldrandet – inte enskilda sjukdomar. Genom att behandla åldrande som ett tekniskt problem, kan vi förebygga de flesta av de sjukdomar som idag dödar oss.”
De löften teknikutvecklingen ger är alltför värdeskapande för att vi passivt ska sitta och vänta på dem. Därför måste vi inte bara följa med – vi måste accelerera den. Varje dag är en förlorad dag, och varje förlorad dag drabbas ytterligare tiotusentals människor av nya lidanden och ofriheter.
Den moraliska grunden för att accelerera detta frihetsprojekt vilar på vad filosofen Max More kallar proaktivitetsprincipen (engelska: ”proactionary principle”). I stället för att enligt den gängse ”försiktighetsprincipen” frukta risker och bromsa förändring, måste vi, om vinstpotentialerna är tillräckligt stora, aktivt driva på för förändring och att proaktivt hantera risker. För om vinsterna av en innovation är tillräckligt stora är risken värd att ta. Om det finns ett botemedel mot cancer eller åldrande bakom krönet, måste vi göra allt vi kan för att ta oss dit.
Mänskligheten har alltid vunnit på att ta kalkylerade risker för att uppnå större fördelar – från att segla över haven till att klyva atomen. Den verkliga faran ligger inte i för mycket förändring, utan i stagnation och rädsla.
En politiker som aktivt motarbetade teknikutveckling är Birgitta Dahl (S), bl.a. energiminister 1982–1990. Som ansvarig för energipolitiken efter folkomröstningen om kärnkraft 1980 var hon drivande i beslut som effektivt frös all vidare forskning och utveckling inom området, och satte därmed stopp för Sveriges möjligheter att ligga i fortsatt framkant inom kärnkraftsteknik. Ett eftersläp som idag lett till höga energipriser, nya geopolitiska risker, och är mycket kostsamt att hämta in.
Teknikskiften är inte bara historiska faktum, utan pågående realiteter. De som förstår teknikens kraft och dynamik är de som positionerar sig bäst för framtiden. Frågan är inte om vi har råd att snabba på teknikutvecklingen. Frågan är om vi har råd att låta bli. Vad vi inte har råd med är fler politiker som Birgitta Dahl.
Hannes Sjöblad är alumni från Atheneum och Handelshögern och verksam som techentreprenör och föreläsare. Om du är nyfiken på att veta mer om hur vi kan bromsa åldrande, ta kontakt på hannessjoblad.se eller sociala medier.
Vidare läsning: https://nickbostrom.com/fable/dragon