Under hösten har jag med stort nöje läst historikern Marc-William Palen nya bok Pax Economica: Left-Wing Visions of a Free Trade World, där han skriver frihandelns bortglömda idéhistoria. Inom den etablerade historiska forskningen brukar frihandelns tidiga historia beskrivas som något av en paradox. Dess företrädare ville riva ner handelshinder och sprida frihetliga ideal samtidigt som de var djupt integrerade i 1800-talets militära kolonialism. Palen gör dock upp med den beskrivningen och visar på hur argumentationen som kom från frihandelns tidiga förespråkare tydligt hängde samman med moraliska ideal i form av pacifism, antikolonialism och det vi i dag skulle beskriva som antirasism.
I dag är sådana pacifistiska tankegångar märkbart frånvarande i det liberala lägret, framförallt när tidens största frihetsfråga utgörs av Ukrainas rätt att försvara sig och ta tillbaka sitt eget territorium. Men det finns trots allt fortfarande några klassiskt liberala pacifister kvar. Nationsbyggande, menar de, har ju aldrig funkat för så varför skulle det göra det nu? När jag exempelvis för ett par år sedan besökte Washington och tidskriften Reason, blev tidningens medarbetare märkligt defensiva när det kom till frågor om utrikespolitik. Flera beskrev hur de hade svårt att applicera sina libertarianska principer om människans okränkbara rättigheter på utrikespolitikens kaotiska värld.
Så varför inte, i sann studentförbundsk anda, göra ett försök. Den filosofisk grundbult de flesta libertarianer utgår ifrån är tanken om att människan har vissa grundläggande okränkbara rättigheter. Den som söker stöd för militära interventioner utifrån rättighetsetiken behöver inte gå långt ifrån den klassiskt liberala idéhistoriens kanon. En hjälpsam utgångspunkt finns hos den tänkare som brukar beskrivas som liberalismens fader – John Locke.
***
Inom den liberala idétraditionen är Locke kanske mest känd för hans teori om naturtillståndet. Den brittiske filosofen och teologen beskrev i den andra delen av Two Treatises of Government att det innan statens framväxt fanns ett tillstånd där enbart den ”naturliga lagen” gällde. Varje människa åtnjöt vissa grundläggande naturliga rättigheter i form av rätten till liv, egendom rätten att försvara sitt liv och sin egendom samt rätten till revolution. Något som dock inte brukar tas i beaktande när det kommer till Lockes filosofi är hans teori om krigstillståndet. I de inledande passagerna i Andra avhandlingen om styrelseskicket, där Locke diskuterar naturtillståndet som konstruktion, gör han även en utvikning om vad som händer om en människa kränker någon annans naturliga rätt till liv. Då skulle de båda enligt Locke försättas i ett så kallat krigstillstånd där den individ som blivit utsatt för kränkningen hade rätt att ta till det våld som krävdes för att försvara sitt liv. Det är dock inte enbart den individ som blivit utsatt som har rätt att göra detta utan Locke beskriver hur andra individer hade rätten att ingripa för att skydda den utsattes rätt till liv. För att citera Locke exakt:
The state of war is a state of enmity and destruction. So when someone declares by word or action—not in a sudden outburst of rage, but as a matter of calm settled design—that he intends to end another man’s life, he puts himself into a state of war against the other person; and he thereby exposes his life to the risk of falling into the power of the •other person or anyone that joins with •him in his defence and takes up his quarrel. For it is reasonable and just that I should have a right to destroy anything that threatens me with destruction, because the fundamental law of nature says that men are to be preserved as much as possible, and that when not everyone can be preserved the safety of the innocent is to be preferred. ·In line with this·, I may destroy a man who makes war on me or has revealed himself as an enemy to my life, for the same reason that I may kill a wolf or a lion; because such men are not under the ties of the common law of reason, have no rule except that of force and violence, and so may be treated as beasts of prey—dangerous creatures that will certainly destroy me if I fall into their power.
Just resonemang likt dessa som utgår från naturtillståndet kan vara svårt att applicera på dagens värld och politiska problem. Det var något som Lockes samtida kritiker även påtalade. Enligt dem var Lockes naturtillstånd enbart en abstrakt tankekonstruktion. Ett sådant tillstånd sades aldrig ha existerat och användningen av det skalade bort sociala konventioner och normer som Lockes kritiker ansåg vara viktiga för att beskriva människans tillvaro. Detta var dock en kritik som Locke i en brevväxling svarade på, och hans svar är högst relevant för den som vill finna libertarianskt motivation till militära interventioner. De enda som befann sig i ett naturtillstånd i den moderna civilisationen var enligt Locke envåldshärskare. Envåldshärskare lyder inte under några lagar, de handlar fritt och gör som de behagar och lyder enbart under naturrätten.
Lockes svar på sina kritiker kan rekontextualiseras till dagens utrikespolitiska kontext. Diktatorer som Putin lyder inte under några lagar än de själva konstruerar och de gör som de själva behagar. De lyder således under den naturliga rätten. De rättighetskränkningar som Putin gör sig skyldig till i Ukraina försätter honom i ett krigstillstånd och det blir därmed legitimt för, inte bara de han angriper, utan också andra aktörer att söka hindra de rättighetskräkningar som pågår. Resonemanget kan även med större enkelhet översättas till den utrikespolitiska teoribildningen där världen ofta betraktas som just ett naturtillstånd, och nationer ses som handlande aktörer.
***
Men nog med resonemang om Locke. I det här numret av Svensk Linje vill vi närma oss just krig och kolonialism utifrån ett liberalt och borgerligt perspektiv, i allt från politiken till kulturen. Krigets natur och koloniala föreställningar har varit högts närvarande genom den liberala idéhistorien, och hur frihetligt sinnade resonerat och var de landat har ofta skiljt sig åt. Avsevärt dessutom.
I numret möter ni bland annat Liberal Debatts Eric Luths vindlande undersökning om hur Frankrikes koloniala föreställningar format den fransk litteraturen. Redaktionens egna Margareta Barabash skriver om hur stater numera bedriver krigsdiplomati genom jakten på viralt content på sociala medier, och Rutger Brattström ger såklart en detaljerad genomgång över Falklandskriget.
Hoppas du käre läsare har kommit in i julledigheten och njuter av konsumism, god mat och rusande dryck i familjen och goda vänners sällskap.
Henrik Dalgard är redaktör för Svensk Linje.
