I ett av de mer infantila inslagen i valkampanjen 2022, ombads de dåvarande partiledarna av Dagens Nyheter att rita sin vision för Sverige. Resultatet blev, föga förvånande, en blandning av streckgubbar och enkla politiska slagord. Ändå återkommer jag ofta i tanken till hur jag skulle illustrera mitt drömsamhälle.
Om jag fick ordentlig med tid och hade konstnärlig förmåga, skulle jag nog ha ritat en stadsgata – gärna med en allé – med butiker och restauranger på markplan i husen. Kanske finns en uteservering eller en park. Människor rör sig och uträttar sina bestyr: de handlar, äter lunch med en vän, leker i parken eller är på väg till sitt arbete. En butiksinnehavare ställer ut en gatupratare, en polis patrullerar till fots och en elektriker byter en gatlykta.
Till skillnad från många andra politiska visioner är detta knappast en radikal bild. I stort är det (möjligen med undantag av den patrullerande polisen) verklighet i dag. Det är det samhälle i vilket vi lever. Ett borgerligt samhälle. Det innebär inte att visionen saknar politisk sprängkraft. Tvärtom, tror jag att den förklarar den liberala och konservativa gemenskap som vi samlar i studentförbundet bättre än abstrakta ideologiska resonemang.
Napoleon ska nedlåtande ha kallat England för ett land av butiksinnehavare. För den som ser politiken i sig som en målsättning, kan det verka futtigt att fokusera på vardagslivet. Men det borgerliga samhället handlar just om att främja det lilla livet. En fri, dynamisk marknad möjliggör utveckling som skapar välstånd. Tillsammans med friheten att göra egna val låter det oss lägga vår tid och våra resurser på de projekt som är viktiga för oss.
I kulturdebatten om så kallade ”soft-girls” som pågick tidigare i vår, ifrågasatte religionshistorikern och författaren Joel Halldorf idéen om drömjobb. Varför skulle någon vilja drömma om att jobba? Förvisso kan det finnas behov av en mer nyanserad syn på den protestantiska arbetsmoralen och dess moderna uttryck i den moderata arbetslinjen: allt handlar inte om att jobba. Däremot är det en styrka i det borgerliga samhället att människor kan göra vad de drömmer om och samtidigt försörja sig.
Vi kan bara hjälpa oss själva genom att hjälpa andra.
Vi nedvärderar inte yrkesarbetet i sig eller ser det enbart som ett medel för att kunna uppnå andra mål. Vissa socialister talar om ”löneslaveri” och framställer lönearbetare som kuggar i ett maskineri som bara skapar profit åt kapitalägarna. I själva verket låter fria marknader människor försörja sig genom att skapa varor och tjänster som andra vill ha. Vi kan bara hjälpa oss själva genom att hjälpa andra.
Det är en värdegemenskap som sträcker sig längre än Sveriges nationella gränser. I skrivande stund pågår valrörelsen för valet till Europaparlamentet. Det är en konkret påminnelse om att vi varken är eller kan vara isolerade från omvärlden. Även om man kan vara kritisk mot många av besluten som fattas i Bryssel och Strasbourg, betyder inte det att europeiskt samarbete är dåligt. Vi hör ihop med våra grannländer. I EU liksom i Nato. Det är inte en självklarhet för alla politiska rörelser.
Efter att Sveriges Natoansökan äntligen fullbordades i mars uttryckte många borgerliga opinionsbildare känslan av att vi nu hade kommit hem. Johan Wennström, fil. Dr i statskunskap och gästforskare vid Försvarshögskolan, anklagade då denna retorik för att den skulle implicera att Sverige aldrig hade haft ett värde i sig självt. Idén om en västerländsk gemenskap skulle, enligt Wennström, vara en ideologisk dimridå över en rent realpolitisk allians.
Vårt land blir inte mindre värt för att vi samarbetar med länder som delar våra värderingar. Tillsammans kan vi bygga och försvara ett borgerligt samhälle över nationsgränser.
Det är dock inte vi på den borgerliga sidan som har fört in värderingar och ideologi på en opolitisk arena. Tvärtom, var det Socialdemokraterna som sökte klä säkerhetspolitiken i ideologisk skrud. De framställde sin säkerhetspolitiska hållning som moraliskt högtstående, medan de själva inte förmådde välja sida mellan väst och öst; mellan demokrati och diktatur; mellan frihet och förtryck. Sverige har alltid varit en del av Europa och Västvärlden i stort. Vårt land blir inte mindre värt för att vi samarbetar med länder som delar våra värderingar. Tillsammans kan vi bygga och försvara ett borgerligt samhälle över nationsgränser.
Avslutningsvis vill jag ägna de sista raderna i mitt första ordförandeord till att tacka för förtroendet att få leda detta förbund. Fria Moderata Studentförbundet har i över åtta decennier varit den främsta kraften för borgerliga värderingar. Till alla medlemmar: varmt tack! Jag ska göra mitt allra bästa för att motsvara det förtroende ni visat mig.
Daniel Åkerman är ordförande för Fria Moderata Studentförbundet.
