Många liberaler och konservativa blickar drömskt tillbaka mot den 4 juli 1776 när 13 amerikanska stater skrev under det dokument som deklarerade deras frihet från den brittiska kungamaktens styre. Framförallt är det början på den amerikanska självständighetsförklaringens andra stycke som ofta lyfts fram som ett ideal av borgerligt sinnade:
We hold these truths to be self-evident, that all men are created equal, that they are endowed by their Creator with certain unalienable Rights, that among these are Life, Liberty and the pursuit of Happiness.--That to secure these rights, Governments are instituted among Men, deriving their just powers from the consent of the governed, --That whenever any Form of Government becomes destructive of these ends, it is the Right of the People to alter or to abolish it, and to institute new Government, laying its foundation on such principles and organizing its powers in such form, as to them shall seem most likely to effect their Safety and Happiness.
USA ses ofta vara en stat vars grund vilar på idéer, snarare än kungarnas anspråk på urminnes hämnd eller långa släktfejder. Och det kanske är därför landet ofta inom högern, och även utanför politiken, har betraktats som just ett ideal. Något på andra sidan Atlanten som legat bortom Sveriges och Europas politiska bekymmer, något som kan utgöra symbolen för politiska förhoppningar.
Det är även så amerikaner själva ofta begreppsligjort landet de lever i. Allt från talet om den amerikanska drömmen till den egna identiteten, där en amerikan är något som alla människor kan bli, så länge de förenas i landets ideal om strävandet efter den egna lyckan. Den positiva självbilden kanske bäst kan exemplifieras av Ronald Reagans fras “the shining city upon a hill.” I sitt sista tal som president konkretiserade han den metafor som kanske i dag är mest kännetecknande för hans tid som president.
In my mind it was a tall, proud city built on rocks stronger than oceans, windswept, God-blessed, and teeming with people of all kinds living in harmony and peace; a city with free ports that hummed with commerce and creativity. And if there had to be city walls, the walls had doors and the doors were open to anyone with the will and the heart to get here.
Dessa romantiska tongångar om USA ter sig dock nu märkbart föråldrade, och rent ut sagt konstiga att beskriva i en text. Numera är landet inte längre en skinande stad på en kulle utan symbolen för det mesta som är fel med politiken i västvärlden. Populism, polarisering, ett förgiftat offentligt samtal – allt jobbigt med samtiden kan med lätthet härledas till den politiska utvecklingen i USA.
Men som bekant för studentförbundaren blir den som bara fokuserar på politik lätt deprimerad. Politiken målar alltid upp stora problem och samhällsutmaningar som enbart de själva, ofta bara om de får utökade befogenheter, kan lösa. Den som blickar bortom bråkiga valdebatter och landets så träiga politiska kommentatorer och kommentatorer kan snabbt bli mer optimistisk. Den amerikanska ekonomin fortsätter att gå starkt och utgör fortfarande världens självklara ekonomiska centrum. Städer som New York har inte slutat vara en smältdegel av olika kulturella perspektiv där de nyaste konstuttrycken föds. Och så vidare.
Samhället bortom staten var minst lika viktigt för landets frihetliga ideal som de idéer som formade dess institutioner.
Just att det amerikanska samhället, samhället bortom politiken, utmålades redan 1835 av Alexis de Tocqueville som själva kärnan i varför den då nybildade staten fortsatt skulle komma att bestå. Civilsamhället utgjorde inte bara grunden för den enskildes sökande efter mening i det nya moderna samhället utan var också enligt den franska aristokraten en viktig maktdelande institution som kunde förhindra politikens maktmissbruk. Samhället bortom staten var minst lika viktigt för landets frihetliga ideal som de idéer som formade dess institutioner.
När det i tidningar skrivs artikel efter artikel om USA är det just det samhället som lyser med sin frånvaro. På sin höjd åker den skrivande reporten iväg för att intervjua någon väljare i en viktig delstat om just dennes syn på varför landet är på väg åt fel håll.
När vi redaktionen beslutade oss för att göra ett nummer om USA inför det amerikanska valet var det därför viktigt för oss att det inte skulle bli ännu en samling artiklar som belyste polarisering och ett dåligt offentligt samtal. Därför skymtar valet, och rädslan inför Donald Trumps återkomst, enbart fram i bakgrunden i detta nummer. I stället ville vi beskriva USA bortom den direkta politiken, med fokus på amerikansk kultur, ekonomi och historia.
Ett av numrets stora läsfester kommer från filosofen Matt Zwolinski och statsvetaren John Tomasi där vi publicerar ett kapitel om den amerikanska libertarianismens brokiga historia ur deras nyöversatt bok ”Individualisterna”. Joakim Broman tar pulsen på det amerikanska samhället genom att analysera den tecknade serien South Parks utveckling, och Jonathan Lilja skriver om hur en musikal kom att utgöra en viktig del i omskrivandet av landets skapelseberättelse. Här finns även en djupgående analys över varför amerikanska konservativa män klär sig så dåligt och en berättelse om hur förbundsnålen – stålkulan – kom till. Samt mycket mycket mer.
Hoppas att du käre läsare kommit igång med studierna, romantiserar hösten och framförallt – inte fokuserar allt för mycket på den politiska retoriken. Livet blir så mycket roligare då.
Henrik Dalgard är redaktör Svensk Linje.
