De gånger jag är ute och föreläser för de borgerliga ungdomsförbunden om liberal idéhistoria brukar jag alltid fråga hur många i publiken som känner till Jürgen Habermas begrepp ”borgerlig offentlighet”. Ofta är det bara ett fåtal händer som sträcks upp i luften. Om ens det. Egentligen är det ganska konstigt. I Habermas begrepp, och beskrivning av den moderna historien, finns mycket av trådarna som knyter samman det borgerliga idégodset.
Utan att allt för mycket föregå texterna i detta nummer beskriver Habermas först och främst kommersens genombrott i västvärlden. Hur detta sedan medförde att makten flyttades från adelns gods och hovets slott till de kommersiella miljöerna i handelsstäder som Amsterdam och Antwerpen. I sin läsvärda roman Wolf Hall beskriver Hilary Mantel skiftet väl:
How can he explain to him? The world is not run from where he thinks. Not from border fortresses, not even from Whitehall. The world is run from Antwerp, from Florence, from places he has never imagined; from Lisbon, from where the ships with sails of silk drift west and are burned up in the sun. Not from castle walls, but from countinghouses, not by the call of the bugle but by the click of the abacus, not be the grate and click of the mechanism of the gun but by the scrape of the pen on the page of the promissory note that pays for the gun and the gunsmith and the powder and the shot.
Det var dock inte bara varor och tjänster som kom att utbytas i dessa nya handelscentrum utan också idéer. Dit kom författare, poeter, vetenskapsmän, filosofer och tidningsmän för att de upplevde de nya kommersiella miljöerna som mer fria och sprudlande jämfört med adelns gamla maktcentrum. På städernas kaffehus, krogar och restauranger kom de att sitta och diskutera samtidens nyheter och idéer. I mångt och mycket är det myllan där liberalismens idéer för första gången formulerades.
Habermas beskrivning över den borgerliga offentligheten visar hur kommers hänger ihop med andra mjuka värden och samhällsfenomen. Först och främst med den tolerans och pluralism som präglade kaffehusen och krogarna, men också med de former som där etablerades. Som Horace Engdahl noterade i sin senaste bok Spårvagnsresor med Mr Hume finns det ett tydligt samband mellan kommersiella centrum och blomstrande kulturliv.
I den moderna forskningen runt dåtidens offentlighet reduceras Habermas och hans så ofta refererade begrepp till något entydigt politiskt. Men i den borgerliga offentlighetens sammanhang diskuterades det inte bara politik och filosofi, och de skrivna sidor som diskussionerna resulterade i var inte enbart politiska pamfletter. Miljöerna utgjorde också myllan för två av modernitetens viktigaste kulturella medium: den fria pressen och den moderna romanen.
Det var med andra ord miljöer där vad vi idag betraktar som distinkt separata idésfärer - marknaden, kulturen, politiken, och akademin, möttes och influerade varandra utan att någon helt konkurrera ut varandra. Det påminner mycket om det sociologen Hans Zetterberg senare kom att beskriva som allsidighetens samhälle.
Varför är då Habermas teori och historieskrivningen, trots att den är en av de mest refererade inom den humanvetenskapliga forskningen, så märkbart bortglömd inom dagens unga borgerlighet? Kanske har det att göra med hur vi i dag närmar oss politik. 2020-talet kan onekligen hittills beskrivas som pragmatikens årtionde. I blickfånget finns de politiska reformerna, och ibland, om man har tur, de idéer reformerna bygger på. Men vi tycks ha glömt bort att sammanhangen idéerna formuleras i, och sammanhangen den förda politiken skapar ibland kan vara lika viktiga som förslagen och idéerna i sig.
På städernas kaffehus, krogar och restauranger kom de att sitta och diskutera samtidens nyheter och idéer. I mångt och mycket är det myllan där liberalismens idéer för första gången formulerades.
Därför har vi i redaktionen valt att viga det här numret åt det offentliga rummet. I en rad textnedslag vill vi på olika sätt beskriva hur de olika offentligheter som existerar i dagens samhälle påverkar människor och idéer. Den som vill djupdyka ner i Jürgen Habermas kan direkt bläddra fram till Olofs Hallonstens text. Redaktionssekreterare Elias Nilsson har åkt över till Köpenhamn och träffat arkitekturkritikern Mark Isitt för ett samtal om hur man skapar blomstrande städer. Och redaktionens kulturredaktör har givit sig ner under marken till Stockholms tunnelbana och recenserat den offentliga tunnelbanekonsten. Det är med andra ord ett nummer som innehåller något för alla.
Avslutningsvis, när det ändå är offentligheter som är ämnet, är det viktigt att påpeka att dessa inte enbart formas från centralt håll av beslutfattare och tjänstemän. Den borgerliga offentligheten växte en gång i tiden fram på grund av tusentals spontana interaktioner och idéutbyten. Vad vi gör, vilka idéer vi för fram, och på vilket sätt vi gör det, kommer också att forma morgondagens offentligheter.
Så kanske är detta ett nummer av Svensk Linje som inte ska avnjutas i hemmets privata rum. Kanske ska du, käre läsare, cykla ned till ett kaffe, och sitta och läsa i vårsolen. Kanske till och med börja diskutera texterna med sällskapet bredvid.
Men för guds skull. Gör det inte på Bröd & Salt.
Henrik Dalgard är redaktör för Svensk Linje
