Amerikanerna kritiserade tidigt den europeiska aristokratin och ståndsamhällets logik. I Förenta staterna skulle vem som helst kunna påbörja en resa till den politiska toppen. Men en annan typ av aristokrati skulle snabbt växa fram i det nya landet. Fredrik Hultman skissar fram en karta över USA:s politiska familjedynastier, från John Adams till Donald Trump.
Joseph P. Kennedy hade stora politiska ambitioner. Han var den yngste bankdirektören i USA, son till en delstatspolitiker och gift med Rose Kennedy, dottern till Boston-borgmästaren John Francis Fitzgerald. Politiken var en familjeaffär.
Kennedy stöttade Franklin D. Roosevelt i presidentvalet 1932, och belönades med posten som ambassadör till Storbritannien. Dessvärre gick hans politiska åsikter på tvären med tidsandan. Kennedy var en isolationist, något som låg honom i fatet när de politiska spänningarna i Europa ökade.
Han accepterade misslyckandet. I stället projicerade han sina förhoppningar på sina söner: John, Robert och Edward. Fadern Joseph var central i att använda sina kontakter för att ge dem varje övertag de kunnat önska: rätt utbildning, rätt kontakter, rätt meriter. Det blev startskottet för en politisk dynasti. John F. Kennedy blev ledamot i representanthuset, senator och sedan president, tills han mördades i Dallas 1963. Brodern Robert F. Kennedy var justitieminister och därefter senator fram till att han också mördades år 1968. Deras yngre bror Edward (kallad Ted) valdes till senaten 1960 och var vid sin död 2009 den femte längst sittande senatorn i USA:s historia. Flera av deras barn blev politiker. Först år 2021 lämnade den sista ur Kennedy-klanen kongressen.
Kändisskapet som utvecklades kring familjen kan liknas vid det som präglar en europeisk kungafamilj. Kennedy-familjen är på många sätt exceptionell, men samtidigt inte unik. Listan kan göras lång på familjer där generation efter generation varit politiker. Det kan ses som en skarp motsättning mot den amerikanska drömmen: att vem som helst ska kunna stiga till samhällets toppskikt.
Det är dock inte nytt. Redan USA:s andra president, John Adams, påpekade år 1813 att aristokrati oundvikligen skulle utvecklas i den unga republiken. För Adams fanns det naturliga aristokratier. Personer som genom sin talang och skicklighet skulle erhålla höga positioner inom staten, och i praktiken fungera som en aristokrati. Adams varnade samtidigt för artificiella aristokratier. Personer som genom sin familj skulle nå en stark ställning genom sina blodsband, inte olik den dåtida europeiska ordningen.
Adams son John Quincy Adams blev också president, något i sammanhanget ironiskt. Det är inte heller det enda exemplet på när far och son blivit president. George H.W. Bush och George W. Bush var båda presidenter, utöver en rad andra politiska uppdrag. Den yngre brodern Jeb Bush fick nöja sig med att vara guvernörsposten i Florida. Bush den äldres far, tillika farfar till Jeb och George W, Prescott Bush, var senator, vilket ger ett imponerande släktträd. Liksom Kennedys byggde Bush-familjen sin politiska ställning från början på lyckade affärer och goda kontakter, men även skicklighet.
Vissa dynastier kan förklaras av USA:s olika subkulturer. Den förre republikanske presidentkandidaten och nuvarande senatorn Mitt Romney är exempel på det. Romney är son till tidigare Michigan-guvernören och affärsmannen George Romney, som också hade en framträdande position i Jesu Kristi Kyrka av sista dagars heliga (Church of Latter Day Saints), det vill säga hos mormonerna. Romney-familjens stamtavla kan spåras till kyrkans grundare, Joseph Smith. Därigenom är Romney också en ättling till flera av kyrkans historiska ledare, och släkt med tidigare Utah-guvernörerna, republikanen Jon Huntsman Jr och demokraten Scott Matheson (Scott M. Mathesons son och namne ställde också upp i guvernörsvalet 2004, men förlorade mot nyss nämnda Huntsman). Romney-familjen har liknats vid en adel bland amerikanska mormoner. Bland Romneys syskon och kusiner finns otaliga politiker. En väsentlig skillnad mot Bush och Kennedy är att Romney-släktens politiska bedrifter varit mer blygsamma.
Ett annat mindre känt exempel på arvtagare till en politisk dynasti är Debbie Dingell, kongressledamot från Michigan. Dingell efterträdde sin man, John Dingell jr, som pensionerades 2014. Dingell Jr hade i sin tur efterträtt sin far, John Dingell, när han avlidit år 1955. Den äldre John Dingell hade dessförinnan representerat samma distrikt i kongressen sedan det bildades år 1932. Familjen Dingell har således representerat Michigan i representanthuset i hela 92 år.
Att en tidigare politikers fru efterträder sina män är inte heller ovanligt. Många av de första kvinnorna att väljas in i kongressen var änkor till kongressledamöter som avlidit. Den första kvinnliga guvernören, Nellie Tayloe Ross, var änka till den föregående guvernören när hon valdes 1924. Ur ett svenskt perspektiv kan det verka märkligt, men i USA finns det till och med en term för det: Widow’s Succession.
Familjers medlemmar spelar även en central roll i politiken, även om de inte är folkvalda. Fruarna till amerikanska presidenter är ofta lika kända som presidenterna själva, och detsamma gäller på lokal nivå. På kampanjevenemang och valvakor är det inte ovanligt att politikers respektive och barn deltar på scen, som en förlängning av kandidaten. De står ofta i rampljuset och blir kända.
Paret Clinton är sannolikt det mest framstående exemplet på det. När Bill Clinton valdes till guvernör i Arkansas, fick Hillary Clinton en framträdande roll i administrationen. Även om hon saknade ett officiellt uppdrag, fick hon vara ansiktet utåt för makens utbildningsreformer. När Bill Clinton valdes till president, fick Hillary Clinton ansvar för att driva arbetet med en sjukvårdsreform.
Donald Trump Jr har under de senaste åren etablerat ett brett kontaktnät i det republikanska partiet. Bli inte förvånad om en ny dynasti träder fram.
Året då Bill Clintons sista mandatperiod löpte ut, år 2000, blev Hillary Clinton senator. På det följde misslyckade presidentvalskampanjer 2008 och 2016, men i den senare blev hon den första kvinnan att nomineras till president av ett av de två stora partierna. Hon var även utrikesminister 2009–2013. Även om det är uppenbart att båda Clintons är exceptionellt skickliga, är det svårt att bortse från att Hillary Clintons karriär till stor del byggde på kändisskapet av att ha varit presidentfru. Hennes popularitet var knuten till den roll hon hade fått genom äktenskapet.
På samma sätt är det svårt att bortse från att kändisskapet som följer av att tillhöra en politisk familj har betydelse. George W. Bush hade bara varit guvernör i fem år när han lanserade sin kandidatur till president 1999. Att hans far varit president sju år tidigare lär ha haft viss betydelse för att han snabbt etablerades som favorit.
Under de senaste åren har dynastierna fått träda tillbaka, men trenden fortsätter. Donald Trump har aviserat att han inte kommer att kandidera i presidentvalet 2028, oavsett utgång i valet 2024. Hans äldste son Donald Trump Jr har under de senaste åren etablerat ett brett kontaktnät i det republikanska partiet. Bli inte förvånad om en ny dynasti träder fram.
Fredrik Hultman är kommunpolitiker (M) i Uppsala och före detta generalsekreterare för Moderata Ungdomsförbundet.